Stycket

43.Även om HovR:s avgörande måste betecknas som ”avvikande”, är det svårt att se några vägande invändningar mot det under de speciella omständigheter som förelåg i fallet. Som påpekas i HovR:s motivering finns det i tidigare rättspraxis ett i viss mån parallellt fall, NJA 1995 s. 770 (jfr Pålsson i SvJT 1996 s. 602–603). Gemensamt för de båda fallen är främst att parterna var ense i själva saken (vårdnadsfrågan) och att ett vårdnadsavgörande meddelat i den främmande stat som kunde komma i fråga inte skulle erkännas här samt att det under föreliggande omständigheter inte fanns några bärande skäl mot svensk jurisdiktionsutövning. Man kan i fall av denna typ, vars närmare avgränsning ter sig vansklig, tala om en ”nödkompetens” för svenska domstolar i vårdnadsmål. b) Tillämplig lag RH 1996:155 (HovRÖN) rörde två makar, av vilka mannen var turkisk och hustrun rysk medborgare, och deras dotter (A), som var turkisk medborgare. Alla inblandade var från början bosatta i Sverige, men sedan hustrun interimistiskt fått vårdnaden om A återvände hon tillsammans med A till Ryssland, där de båda förvärvade hemvist. TR dömde först till äktenskapsskillnad mellan makarna och förordnade därefter — uppenbarligen med tillämpning av svensk lag — att hustrun skulle ha vårdnaden om A samt att mannen skulle ha rätt till visst umgänge med A. Sistnämnda dom överklagades av hustrun (ensam) i fråga om umgängesrätten.s. 782