Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Även om HovR:s avgörande måste betecknas som ”avvikande”, är det svårt att se några vägande invändningar mot det under de speciella omständigheter som förelåg i fallet. Som påpekas i HovR:s motivering finns det i tidigare rättspraxis ett i viss mån parallellt fall, NJA 1995 s. 770 (jfr Pålsson i SvJT 1996 s. 602–603). Gemensamt för de båda fallen är främst att parterna var ense i själva saken (vårdnadsfrågan) och att ett vårdnadsavgörande meddelat i den främmande stat som kunde komma i fråga inte skulle erkännas här samt att det under föreliggande omständigheter inte fanns några bärande skäl mot svensk jurisdiktionsutövning. Man kan i fall av denna typ, vars närmare avgränsning ter sig vansklig, tala om en ”nödkompetens” för svenska domstolar i vårdnadsmål. b) Tillämplig lag RH 1996:155 (HovRÖN) rörde två makar, av vilka mannen var turkisk och hustrun rysk medborgare, och deras dotter (A), som var turkisk medborgare. Alla inblandade var från början bosatta i Sverige, men sedan hustrun interimistiskt fått vårdnaden om A återvände hon tillsammans med A till Ryssland, där de båda förvärvade hemvist. TR dömde först till äktenskapsskillnad mellan makarna och förordnade därefter — uppenbarligen med tillämpning av svensk lag — att hustrun skulle ha vårdnaden om A samt att mannen skulle ha rätt till visst umgänge med A. Sistnämnda dom överklagades av hustrun (ensam) i fråga om umgängesrätten.
- Avgörandet är i linje med nutida tendenser inte bara i mål om vårdnad och umgängesrätt (jfr från tidigare rättspraxis särskilt NJA 1992 s. 93 och ett obiter dictum i NJA 1995 s. 770, 773 samt RH 1993:52) utan också i andra typer av familjerättsliga mål. Se Bogdan 1999 s. 204; Pålsson i Festskrift till Lars Hjerner (1990) s. 485, 500. 3.4.4 Överflyttning av barn RÅ 1996 ref. 52: Två makar — mannen amerikansk och hustrun svensk medborgare — hade tillsammans en dotter (A), född 1987. En domstol i USA, där makarna var bosatta, dömde år 1992 till äktenskapsskillnad mellan makarna och fastställde en mellan dem träffad överenskommelse, enligt vilken A skulle stå under föräldrarnas gemensamma vårdnad. År 1993 ingick makarna en ny överenskommelse, vilken likaledes fastställdes av amerikansk domstol, av innebörd bl.a. att vårdnaden om A fortfarande skulle vara gemensam samt att A skulle bo växelvis hos vardera föräldern enligt ett rullande schema som omfattade åren 1993–2005. I enlighet med denna överenskommelse flyttade A i juli 1993 tillsammans med modern till Sverige och vistades där till den 20 augusti 1995. Under den därpå följande tvåårsperioden skulle A enligt överenskommelsen bo hos fadern i USA. Vid den överenskomna tidpunkten vägrade emellertid modern, som under tiden väckt talan vid svensk domstol med yrkande att ensam få vårdnaden om A, att överlämna A till fadern. Med hänvisning till 1993 års amerikanska domstolsbeslut och under åberopande att modern olovligen kvarhållit A i Sverige ansökte fadern enligt ÖverflyttningsL om överflyttning av A till honom i USA.