1.2.1 Betydelsen av internationella konventioner Domstolarna, eller i vart fall de högsta instanserna, synes numera i allmänhet vara medvetna om att svenska lagregler på den internationella privat- och processrättens område som grundar sig på internationella konventioner bör tolkas på ett konventionstroget sätt. Ett illustrativt rättsfall från den aktuella perioden är RÅ 1996 ref. 52, som rörde tolkningen av hemvistbegreppet i ÖverflyttningsL och den bakomliggande Haagkonventionen (nedan avsnitt 3.4.4).s. 772
2.Tyvärr förekommer det dock ibland att domstolarna förbiser tilllämpliga konventioner. Se beträffande Luganokonventionen RH 1996:84 (nedan avsnitt 3.5.1) och RH 1997:100 (kommenterat i SvJT 1998 s. 566–568). 2.2 Hemvistbegreppet Liksom i tidigare redogörelser kan konstateras att frågor om en parts hemvist spelar en stor roll i rättspraxis och ofta vållar svårigheter. Det gäller i synnerhet inom den internationella familjerätten. För illustrativa rättsfall från den här aktuella perioden se NJA 1997 s. 196 och 1999 s. 166, RH 1996:84 samt RÅ 1996 ref. 52, samtliga angående barns hemvist. NJA 1996 C 48 rör frågan om makes hemvist vid tilllämpning av IÄL.s. 772
3.Från förmögenhetsrättens område kan antecknas fallet AD 2000 nr 49. Där ansågs begreppet hemvist i 2 kap. 2 § 3 st. lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister ha samma innebörd som i 10 kap. 1 § 1 st. RB. Vidare bekräftades den gamla sanningen att en person kan ha hemvist på en ort i Sverige, även om han inte är folkbokförd här och 10 kap. 1 § 2 st. RB därför inte kan tillämpas. I sådana fall blir det avgörande vilken faktisk anknytning som föreligger till orten i fråga. 2.3 Återförvisningsläran (renvoi) I ND 1995 s. 12 (Göteborgs TR) och 1997 s. 1 (HovRVSv) avgjordes huvudsaken i det mål som tidigare har refererats på en kvarstadsfråga i ND 1994 s. 38 (och behandlats i SvJT 1996 s. 596). Liksom i 1994 års fall ansåg domstolarna, denna gång enhälligt, att hänvisningen i 259 § 2 st. sjölagen (1891:35 s. 1) — numera 3 kap. 51 § 2 st. sjölagen (1994:1009) — till registerlandets lag i fråga om sjöpanträtt innebär en hänvisning till registerlandets materiella rätt och inte till dess internationella privaträtt. Då fartyget var registrerat i Panama, skulle panamanska regler om sjöpanträtt därför komma till användning, oavsett att det i panamansk rätt fanns en kollisionsrättslig regel som under föreliggande omständigheter hänvisade till egyptisk lag. Vidareförvisning godtogs således inte. 2.4 Ordre public Liksom tidigare har svenska domstolar regelmässigt vägrat godta framförda invändningar om att (tillämpningen av en utländsk lag eller) verkställigheten av ett utländskt avgörande skulle stå i strid med svensk ordre public. Ett fall från den här behandlade perioden som går mycket långt i denna riktning är NJA 1998 s. 817, se nedan avsnitt 5.4. För andra exempel se NJA 1998 s. 838 (HovR:s dom) och NJA 1999 s. 181 samt NJA 1996 C 10 och 21, 1998 C 45 och 69.s. 772