Stycket

19.Men vad är så hemskt med en marginalisering av konventionen, om det är det som Riksdagen vill? Det må finnas några få svenska jurister som inte skulle beklaga en sådan marginalisering, som alltid har ansett att konventionen är en besvärlig skapelse, vilken i grund och botten endast innebär onödigt krångel för den redan välfungerande rättstaten Sverige. Men jag anser inte att Riksdagen vill ha en marginalisering av konventionen. Detta skulle knappast rimma väl med det övergripande syftet med inkorporeringen och dessutom skulle det marginalisera en specifik grundlagsbestämmelse, nämligen RF 2:23. Riksdagen skapade en särskild rätt och skyldighet för domstolarna att lagpröva gentemot konventionen om det behövs. Förarbetena kan inte läsas som en negation av denna grundlagsbestämmelse. Jag anser att förarbetena endast innebär en uppmuntran till domstolarna att avstå från att lagpröva om det inte verkligen är nödvändigt, om inte konflikten är uppenbar. Jag har tidigare behandlat i detalj hur jag anser att domstolarna bör gå tillväga när de bedömer om en konflikt är uppenbar eller inte. Sammanfattningsvis anser jag att fyra faktorer bör tillmätas betydelse. Den första är tidsfaktorn, dvs. förhållandet i tid mellan Europadomstolens rättspraxis som svenska normer påstås kränka. Den andra är rättighetens natur (absolut, relativ) och hur klar den påstådda kränkningen av denna rättigheten är (något som i praktiken kommer att bero på hur tydlig Europadomstolen har varit i sina domskäl, och hur lätt det är för nationella domstolar att ”översätta” en dom rörande ett annat lands rättsordning). Den tredje faktorn är vilken typ av svensk norm konflikten rör sig om, en lag eller en förordning. Den fjärde faktorn är hur politiskt kontroversiellt ämnet är, i synnerhet hur många och hur omedelbara problem som en vägran att tillämpa en svensk norm kommer att vålla lagstiftaren. Alla dessa faktorer är dock komplicerade och jag tänker inte gå in mer på ämnet i denna uppsats. Det räcker med att konstatera att domstolarnas problem med lagprövning gentemot konventionen kommer att kvarstår tills lagstiftaren ger dem bättre vägledning. RÅ 2000 ref. 66 I (Volvo) I mål nr 1990-1998 (Volvo) prövade Regeringsrätten bolagets besvär över påfört skattetillägg med anledning av oriktig uppgift avseende redovisad avsättning till internvinstkonto. Regeringsrätten började med att analysera om artikel 6 bör tillämpas på det svenska skattetillägget. Den konstaterade först att, oavsett om de av skattekontrollutredningens från 1996 framlagda slutsatser, dvs. att skattetillägg inte föll under tillämpningsområdet för artikel 6, var riktiga då, har senare rättspraxis från Europadomstolen klargjort frågan. Regeringsrätten hänvisade framförallt till de ovannämnda Lauko och Kadubec-fallen och ansåg att starka skäl talade för att ett beslut att påföra skattetillägg var en ”anklagelse om brott” i konventionens mening. Domstolen gick sedan vidare till frågan om det var förenligt med artikel 6 att en administrativ myndighet beslutar som första instans om påförande av skattetilllägg. Denna fråga är tämligen enkel eftersom Europadomstolens rättspraxis medger detta under förutsättning att det finns möjlighet att överklaga till en domstol som har full jurisdiktion och som fullt ut tillgodoser konventionens rättssäkerhetsgarantier.s. 758