Stycket

1.Ett antal avgöranden under 1998–2001 i lägre instanser har hittills utmynnat i ett avgörande av Högsta domstolen och ett flertal avgöranden av Regeringsrätten. Av Regeringsrättens avgörande är det domarna i RÅ 2000 ref. 66 (I och II) som anses vara vägledande. Jag kommer nedan att kortfattat redogöra för HD:s mål samt de två vägledande målen från Regeringsrätten. Jag kommer även att behandla ett intressant hovrättsavgörande som kom under 2000. NJA 2000 s. 622 HD:s dom av den 29 november 2000 i NJA 2000 s. 622 gällde frågan om huruvida artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 utför ett hinder mot att någon fälls till ansvar för skattebedrägeri efter det att han eller hon ålagts skattetillägg. Artikel 4 lyder (i relevant del) ”Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat”. Det fanns två huvudfrågor som HD hade att ta ställning till. För det första var det nödvändigt att bestämma om förbudet i artikeln är tillämplig överhuvudtaget när det första avgörandet avser ett förfarande som enligt nationell rätt är av administrativ karaktär. För det andra hade HD att avgöra vilken omfattning rättskraften har enligt artikeln.s. 748