1.Högsta domstolen (HD) har i tre rättsfall under det förra seklets sista decennium rubbat de rättskraftscirklar som med utgångspunkt från Ekelöfs teorier om rättskraftens omfattning med stor möda har ritats av processualister. En första antydan om HD som en cirkelrubbande Pythagoras fiende kom redan i mitten på 1970-talet. Men det dröjde ytterligare tjugo år innan HD uttryckligen på Herakleitos vis — men med motsatt innebörd — klargjorde för parterna i en svensk civilprocess att de inte två gånger kan stiga ned i samma flod (att det är nytt vatten som flödar förbi gör inte floden till en annan).s. 655
2.Rättsfallen jag syftar på är NJA 1994 s. 23, 1995 s. 610 och 1999 s. 520. Avgörandet från 1994 – till vilket 1995 års fall inte för något egentligt nytt — har kommenterats utförligt i andra sammanhang. HD konstaterade i detta rättsfall att om en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om hävning av köpet och om avdrag på köpeskillingen, har en ogillande dom angående ett av yrkandena rättskraft beträffande båda yrkandena även om det andra yrkandet aldrig har framställts eller om käranden har återtagit det.s. 655
3.I rättsfallet NJA 1999 s. 520 kompletterar och vidareutvecklar HD sitt resonemang och sin ståndpunkt angående rättskraftens omfattning vid alternativa rättsföljder. Omständigheterna i målet var i huvudsak följande.s. 655
4.K förde talan mot S om betalning för en utförd byggtjänst. S gjorde invändning om fel i tjänsten och yrkade genstämningsvis återbetalning av en redan erlagd del av köpeskillingen på grund av rätt till i första hand hävning, i andra hand prisavdrag. S väckte därefter vid en annan domstol talan mot K om rätt till ytterligare prisavdrag och om skadestånd i anledning av följdskador. K gjorde då gällande rättegångshinder p.g.a. litispendens.s. 655