Rättskraften och den materiella rätten1 hänvisning
Rättsfall
NJA 1994 s. 23
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1994 s. 23
BibTeX
@misc{nja-1994-s-23,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1994 s. 23}},
year = {1994},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
19 hänvisningar i 8 artiklar · 19 stycken/fotnoter
Flygpassageraren och rättegångsbalken1 hänvisning
Rättskraft i skatteprocessen5 hänvisningar
- Se t.ex. Westberg 1998/99 s. 403. Jfr. Lindblom 2002 Miljöprocess s. 512. Han uttalar: ”[HD] arbetar i dessa fall inte uteslutande med strikta identitetsföreställningar utan hänför sig till vad det är ”rimligt att begära” av part etc. och tar sådana lämplighets- överväganden till intäkt för att inte längre upprätthålla en rigid tillämpning av t.ex. Olive cronas eller Ekelöfs teser”. 3- Se NJA 1977 s. 618, NJA 1994 s. 23, NJA 1995 s. 610 och NJA 1999 s. 529.
- Fitger, Rättegångsbalken s. 17:40, Nordh 2001 Processens ram s. 67, Nordh 2001 Är endast olika? s. 654 och - med viss försiktighet - Westberg 1998/99 s. 413. Se t.ex. NJA 1985 s. 172, NJA 1994 s. 23, NJA 1995 s. 610 och NJA 1999 s. 520. Avseende äldre praxis, se NJA 1959 s. 658, NJA 1965 s. 235, SvJT 1967 ref. s. 25 och Welamson 1969 s. 935. Jfr dock NJA 1984 s. 733.
- NJA 1977 s. 618, NJA 1994 s. 23, NJA 1995 s. 610 och NJA 1999 s. 520. Se Fitger, Rättegångsbalken s.17:37 och 17:39, Nordh 2001 Processens ram s. 67, Nordh 2002 s. 12 och Westberg 1988 s. 319-320 och 605-606.
Är det sak samma om saken är densamma eller inte?3 hänvisningar
- I en tidigare artikel har jag behandlat domens rättskraft vid alternativa rättsföljder utifrån i huvudsak tre avgöranden av Högsta domstolen, nämligen NJA 1994 s. 23, 1995 s. 610 och 1999 s. 520. HD har genom dessa rättsfall slagit fast att domens verkan som processhinder (den negativa rättskraften) omfattar yrkanden som avser samma rättsföljd eller avser en rättsföljd som är alternativ och ekonomiskt likvärdig.
- I ett annat avseende finns det emellertid anledning att vara kritisk till HD:s sätt att bestämma den negativa rättskraften. Genom det senaste rättsfallet, NJA 1999 s. 520, har HD — enligt min mening onödigt — begränsat domens verkan som processhinder till yrkanden som är både alternativa och ekonomiskt likvärdiga. Paradoxalt nog har sistnämnda rekvisit förts fram i en diskussion angående om det fanns anledning att utvidga rättskraften jämfört med hur dess omfattning hade bestämts genom de tidigare avgörandena, då särskilt NJA 1994 s. 23. Domstolen uttalade i det målet att rättskraften omfattar — förutom yrkanden som avser samma rättsföljd — även ”alternativa yrkanden som helt ersätter varandra och som vilar på samma grund men som skiljer sig åt, inte kvantitativt utan kvalitativt.”
- Genom HD:s dom i rättsfallet NJA 1994 s. 23 står det klart att ett återtagande av ett alternativyrkande innebär en inskränkning av talan. Det följer som en nödvändig konsekvens av att alternativyrkanden angår samma sak i rättskraftshänseende. Återtar käranden ett yrkande (eller en grund) finns det bara två sätt att se på processhandlingen. Antingen innebär den att käranden inskränker sin talan eller är den att betrakta som en återkallelse. Vid återkallelse har svaranden rätt till dom (13:5 RB). En sådan rätt framstår som behövlig endast om käranden kan återkomma med det återtagna yrkandet i en senare process. I annat fall kan man nöja sig med den preklusionsverkan som en dom i målet får.
- Rättsfallen jag syftar på är NJA 1994 s. 23, 1995 s. 610 och 1999 s. 520. Avgörandet från 1994 – till vilket 1995 års fall inte för något egentligt nytt — har kommenterats utförligt i andra sammanhang. HD konstaterade i detta rättsfall att om en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om hävning av köpet och om avdrag på köpeskillingen, har en ogillande dom angående ett av yrkandena rättskraft beträffande båda yrkandena även om det andra yrkandet aldrig har framställts eller om käranden har återtagit det.
- Rättsfallet anknyter i denna del direkt till NJA 1994 s. 23 och 1995 s. 610. HD har i dessa rättsfall angett att domens rättskraft omfattar alternativa yrkanden som helt ersätter varandra och som vilar på samma grund, även om yrkandena skiljer sig åt kvalitativt.
- Så långt synes allt väl. Avgörandet i NJA 1999 s. 520 utgör en bekräftelse på de principer om rättskraftens bestämning vid alternativa rättföljder som lagts på plats genom NJA 1994 s. 23 och 1995 s. 610. HD gick emellertid nu ett steg vidare och prövade om det fanns anledning att utsträcka den negativa rättskraften ytterligare. I domskälen skriver HD: ”Yrkandet i den nya rättegången om ersättning för följdskador till fuktfelen är däremot varken alternativt till eller ekonomiskt likvärdigt med det av (K; min anm.) i den pågående rättegången framförda yrkandet om prisavdrag baserat på värdeminskning. Visserligen kan vissa praktiska och processekonomiska skäl synas tala för att (K) redan i den pågående rättegången borde ha yrkat ersättning inte bara för avhjälpande av fuktfelen utan även för följdskadorna till dessa. Reglerna i 17 kap. 11 § och 13 kap. 6 § RB kräver emellertid inte mer än att samma rättsföljd inte skall bli föremål för två rättegångar. Behovet av en klar och lättillämpad regel talar med skärpa för att den negativa rättskraften begränsas till yrkanden som avser samma rättsföljd eller avser en rättsföljd som är alternativ och ekonomiskt likvärdig.” Kravet på att yrkandena skall vara inte bara alternativa utan också ekonomiskt likvärdiga återfinns inte uttryckligen i rättsfallen från 1994 och 1995. I de avgörandena sägs i stället att yrkandena — hävning respektive prisavdrag — helt ersätter varandra. Att påföljderna också är ekonomiskt likvärdiga står väl emellertid klart. Man kan dock fråga sig om det var nödvändigt för HD att lägga till detta rekvisit. Hade det inte räckt med att konstatera att yrkandena är alternativa på så sätt att de helt ersätter varandra, eller kanske t.o.m. enbart att de är alternativa? Har svaret på frågan om det fanns skäl att tänja på gränserna i stället blivit att rättskraftsområdet krympts?
Kommentar till RB H. 1 - Kapitel 1-92 hänvisningar
- kap. 1 §. Här kan nämnas att som en mycket schematisk grundregel kan sägas att det föreligger flera käromål om käranden framställer flera yrkanden som är kumulativa, men inte om de är alternativa och ekonomiskt likvärdiga, jfr NJA 1994 s. 23, 1995 s. 610 och 1999 s. 520. Att käranden åberopar flera grun der leder däremot inte till att det föreligger mer än ett käromål, men, som framgår nedan, finns undan- tagssituationer där rätten kan fatta ett slutligt beslut som omfattar en enstaka grund.
- NJA 1994 s. 23 ... 36