Se NJA 1996 s. 700.
Hänvisas från p. 7 (s. 510)
7.Av det sagda framgår att hypotetiska ställningstaganden begränsar möjligheten att meddela mellandom över rättsfrågor. Dessa praktiska tillämpningsproblem verkar inte ha uppmärksammats tillräckligt inför ändringen av 17:5 st. 2. I utredningen avfärdas problemet på ett par rader genom att utredaren anför att även mellandomar över rättsfaktum ofta bygger på hypoteser.Detta är riktigt endast så till vida att en fråga alltid måste lämnas oprövad utanför mellandomen och att det är ovisst om mellandomen därför är lämplig. Vid mellandom över rena rättsfrågor måste dock även de faktiska sakomständigheterna i många fall bedömas hypotetiskt. 2.5 Förhållandet till omröstningsreglerna Genom införandet av möjligheten att meddela mellandom över rättsfrågor uppstod också en inkongruens mellan mellandomsreglerna och omröstningsreglerna i RB. Enligt 16:2 st. 2 p. 3 RB kan en omständighet som är av omedelbar betydelse för utgången uppställas till särskild omröstning. Domstolen kan således rösta särskilt om rättsfakta. Däremot kan inte särskild omröstning hållas enbart beträffande den rättsliga betydelsen av en omständighet. Konsekvensen av att det inte råder överensstämmelse mellan reglerna om mellandom och reglerna om omröstning kan bli att utgången i målet blir beroende av om mellandom eller hel dom meddelas. Ett exempel skall åskådliggöra detta. Antag att det i en skadeståndsprocess är tvistigt huruvida en skada skall klassas som sakskada eller ren förmögenhetsskada. Denna fråga kan avgöras genom mellandom.Däremot går den inte att uppställa till särskild omröstning. Antag vidare att av tre domare anser en skadan vara en sakskada och vill därför bifalla käromålet, medan av de två övriga domarna, som anser skadan vara en ren förmögenhetsskada, vill en bifalla käromålet och en vill ogilla det. Antag slutligen att den domare som anser skadan vara en sakskada, är av uppfattningen att käromålet bör ogillas om skadan skulle anses vara en ren förmögenhetsskada. Meddelas inte mellandom blir utgången att käromålet bifalls, två röster mot en. Meddelas däremot mellandom avseende skadans karaktär blir utgången härvid att skadan klassas som en ren förmögenhetsskada, två mot en. Den domare som blev överröstad i mellandomen får därefter delta i den slutliga omröstningen då käromålet bedöms med utgångspunkt i att skadan är en ren förmögenhetsskada. Utgången blir att käromålet ogillas, två röster mot en. Utgången i målet blir således olika beroende på om mellandom meddelas eller ej.s. 510