Närliggande

4.Att fastställa vad som är ett rättsfaktum kan ibland vara komplicerat. Vid invändningar om bristande reklamation eller preskription är det enkelt att skilja ut rättsfaktum jämte dess rättsföljder. Svårare blir det när rättsfaktumet är sammansatt av flera olika moment, och det inte går att klart skilja ut vilken rättsföljd som är förknippad med ett led i ett sådant komplext rättsfaktum. Vidare kan det många gånger vara svårt att skilja ett rättsfaktum från vad som är ett bevisfaktum. I praxis finns exempel där underrätten misstagit sig rörande en omständighets karaktär av rättsfaktum och istället dömt över ett bevisfaktum. Ett misstag i detta hänseende leder till att högre rätt undanröjer domen och återförvisar målet jämlikt 50:28 och 29 samt 55:15 st. 2 RB.Ett par fall ur praxis som visar på svårigheten att på ett korrekt sätt avgränsa ett rättsfaktum i en mellandom är NJA 1972 s. 337 och RH 1984:8. 1972 års fall rörde frågan om ett hävande av ett strandskyddsförordnande kunde ställas upp till mellandom. HovR menade att hävandet skulle beaktas i målet vilket fick till följd att yrkandet om ersättning inte kunde bifallas. HD fann att mellandomen inte avsåg ett rättsfaktum, eftersom hävandet på grund av parternas ståndpunkter kunde ha betydelse i flera olika avseenden vid bedömningen av ersättningsanspråket. Följaktligen utgjorde inte hävandet en omständighet av omedelbar betydelse för målet. HD:s resonemang kan kritiseras såtillvida att det inte bör ställas upp ett absolut krav på att utgången i målet är avhängigt utslaget i mellandomen. Med rättsfaktum bör istället förstås en omedelbart relevant omständighet, även om den inte alltid på grund av den successiva relevansens princip eller talans indelning i flera alternativ direkt avgör utgången i målet. I RH 1984:8 undanröjde HovR en meddelad mellandom över den rättsliga betydelsen av en ”slutfaktura”. Svaranden i målet invände mot kärandens betalningsyrkande att han betalat den av käranden utfärdade slutfakturan och att denna avsåg även vissa ändringsarbeten. HovR menade att innebörden av ”slutfakturan” inte var en omständighet av omedelbar betydelse för utgången, eftersom käranden hävdat att två avtal träffats, ett som reglerats genom slutfakturan och ett ändringsavtal. HovR:s resonemang förefaller tveksamt. Om rätten kommit fram till att slutfakturan verkligen reglerat hela rättsförhållandet mellan parterna skulle målet varit avgjort. Slutfakturan förefaller därför vara en omständighet av omedelbar betydelse i målet, även om bevisningen kring dess innebörd kan ha varit omfattande. 2.3 Mellandom över komplexa rättsfakta Som framkommit ovan är det svårt att utskilja det minsta som det går att meddela mellandom över. Detta blir tydligt vid s.k. komplexa rättsfakta. Ett exempel är rekvisitet vårdslöshet i 2:1 skadeståndslagen, SkL. För att skadeståndsskyldighet skall uppkomma krävs att ett flertal förutsättningar är uppfyllda. Schemat kan betecknas som ”om handling + vållande + adekvat kausalitet + skada, så skadeståndsskyldighet.” I denna kedja kan vi bryta ut exempelvis kausalitet. Kausalitet är en förutsättning för skadeståndsskyldighet, men kan inte ensamt grunda någon rättsföljd. Vid en mellandomssituation uppkommer frågan om det är möjligt att meddela mellandom över endast kausalitet, eller om hela kedjan som kan grunda skadeståndsskyldighet måste ställas upp till prövning. Den rådande uppfattningen är att det går att meddela mellandom över de olika moment som kan leda till rättsföljden skadeståndsskyldighet.Att rättsföljden blott är hypotetisk i den meningen att dess inträde förutsätter förhandenvaro av ytterligare någon eller några omständigheter hindrar alltså inte att mellandom kan meddelas. En sådan ordning får anses ändamålsenlig, men stämmer knappast överens med en logisk-grammatisk tolkning av uttrycket ”omständighet av omedelbar betydelse för utgången” i 17:5 st. 2. Det är svårt att säga att en omständighet är av omedelbar betydelse, samtidigt som den kan vara villkorad av en eller flera andra omständigheter. En strikt tillämpning av mellandomsstadgandet så att endast rättsfaktum som direkt kan medföra en rättsföljd kan utgöra tema skulle dock i allt för stark grad begränsa möjligheten till mellandom. I ett omfattande skadeståndsmål där flera frågor är tvistiga kan en mellandom över t.ex. kausalitet förväntas leda till att målet slutligen kan avgöras och att stora processekonomiska vinster därmed uppnås. Rätten bör i en sådan situation inte vara undandragen möjligheten att meddela mellandom, även om det inte finns någon garanti för att inte övriga moment som krävs för skadeståndsskyldighet kan behöva prövas senare i processen.s. 507