2 · Mellandomstema

1.2.1 Inledning och definitioner Till mellandom kan uppställas en omständighet som ”är av omedelbar betydelse för utgången” samt en fråga ”som främst angår rättstillämpningen”. Bakom den första lokutionen döljer sig vad som i doktrinen betecknas som rättsfaktum, bakom den andra en rättsfråga.s. 506

2.Ett rättsfaktum kan definieras som en konkret omständighet som enligt den materiella lagstiftningen är förenad med en rättsföljd vare sig denna är rättsgrundande, rättsupphävande eller rättsförändrande. En rättsregel kan ofta omskrivas till villkorssatser, t.ex. om någon dödar en annan, så skall han dömas… Något förenklat kan sägas att rättsfaktumet omfattar hela eller ett moment av om-satsen i en rättsregel.s. 506

3.Med rättsfråga avses ett förhållandes juridiska betydelse. Rättsfrågor skiljs från sakfrågor, som rör en omständighets faktiska existens. Till sakfrågan hänförs ofta bevisfrågor. 2.2 Mellandom över rättsfaktum En mellandom avseende ett rättsfaktum kan meddelas över såväl kärandens grunder som svarandens invändningar. Vanligast är att mellandomen avser en alternativ invändning, exempelvis att en åberopad fordran är preskriberad. Andra exempel på rättsfakta som kan vara lämpliga att ställa upp till prövning i mellandom är frågan huruvida köp av lös egendom kommit till stånd, reklamation och fel i vara. I mellandomsprövningen bedöms dels den konkreta omständighetens existens, dels dess juridiska betydelse. En förutsättning för mellandom över ett rättsfaktum är att flera rättsfakta är tvistiga i processen. Är blott ett rättsfaktum tvistigt medför en uppdelning inte någon processekonomisk vinst. Är emellertid flera fakta tvistiga får rätten bedöma om det är lämpligt att meddela mellandom samt vilket eller vilka av de tvistiga rättsfakta som mellandomen skall avse.s. 506

4.Att fastställa vad som är ett rättsfaktum kan ibland vara komplicerat. Vid invändningar om bristande reklamation eller preskription är det enkelt att skilja ut rättsfaktum jämte dess rättsföljder. Svårare blir det när rättsfaktumet är sammansatt av flera olika moment, och det inte går att klart skilja ut vilken rättsföljd som är förknippad med ett led i ett sådant komplext rättsfaktum. Vidare kan det många gånger vara svårt att skilja ett rättsfaktum från vad som är ett bevisfaktum. I praxis finns exempel där underrätten misstagit sig rörande en omständighets karaktär av rättsfaktum och istället dömt över ett bevisfaktum. Ett misstag i detta hänseende leder till att högre rätt undanröjer domen och återförvisar målet jämlikt 50:28 och 29 samt 55:15 st. 2 RB.Ett par fall ur praxis som visar på svårigheten att på ett korrekt sätt avgränsa ett rättsfaktum i en mellandom är NJA 1972 s. 337 och RH 1984:8. 1972 års fall rörde frågan om ett hävande av ett strandskyddsförordnande kunde ställas upp till mellandom. HovR menade att hävandet skulle beaktas i målet vilket fick till följd att yrkandet om ersättning inte kunde bifallas. HD fann att mellandomen inte avsåg ett rättsfaktum, eftersom hävandet på grund av parternas ståndpunkter kunde ha betydelse i flera olika avseenden vid bedömningen av ersättningsanspråket. Följaktligen utgjorde inte hävandet en omständighet av omedelbar betydelse för målet. HD:s resonemang kan kritiseras såtillvida att det inte bör ställas upp ett absolut krav på att utgången i målet är avhängigt utslaget i mellandomen. Med rättsfaktum bör istället förstås en omedelbart relevant omständighet, även om den inte alltid på grund av den successiva relevansens princip eller talans indelning i flera alternativ direkt avgör utgången i målet. I RH 1984:8 undanröjde HovR en meddelad mellandom över den rättsliga betydelsen av en ”slutfaktura”. Svaranden i målet invände mot kärandens betalningsyrkande att han betalat den av käranden utfärdade slutfakturan och att denna avsåg även vissa ändringsarbeten. HovR menade att innebörden av ”slutfakturan” inte var en omständighet av omedelbar betydelse för utgången, eftersom käranden hävdat att två avtal träffats, ett som reglerats genom slutfakturan och ett ändringsavtal. HovR:s resonemang förefaller tveksamt. Om rätten kommit fram till att slutfakturan verkligen reglerat hela rättsförhållandet mellan parterna skulle målet varit avgjort. Slutfakturan förefaller därför vara en omständighet av omedelbar betydelse i målet, även om bevisningen kring dess innebörd kan ha varit omfattande. 2.3 Mellandom över komplexa rättsfakta Som framkommit ovan är det svårt att utskilja det minsta som det går att meddela mellandom över. Detta blir tydligt vid s.k. komplexa rättsfakta. Ett exempel är rekvisitet vårdslöshet i 2:1 skadeståndslagen, SkL. För att skadeståndsskyldighet skall uppkomma krävs att ett flertal förutsättningar är uppfyllda. Schemat kan betecknas som ”om handling + vållande + adekvat kausalitet + skada, så skadeståndsskyldighet.” I denna kedja kan vi bryta ut exempelvis kausalitet. Kausalitet är en förutsättning för skadeståndsskyldighet, men kan inte ensamt grunda någon rättsföljd. Vid en mellandomssituation uppkommer frågan om det är möjligt att meddela mellandom över endast kausalitet, eller om hela kedjan som kan grunda skadeståndsskyldighet måste ställas upp till prövning. Den rådande uppfattningen är att det går att meddela mellandom över de olika moment som kan leda till rättsföljden skadeståndsskyldighet.Att rättsföljden blott är hypotetisk i den meningen att dess inträde förutsätter förhandenvaro av ytterligare någon eller några omständigheter hindrar alltså inte att mellandom kan meddelas. En sådan ordning får anses ändamålsenlig, men stämmer knappast överens med en logisk-grammatisk tolkning av uttrycket ”omständighet av omedelbar betydelse för utgången” i 17:5 st. 2. Det är svårt att säga att en omständighet är av omedelbar betydelse, samtidigt som den kan vara villkorad av en eller flera andra omständigheter. En strikt tillämpning av mellandomsstadgandet så att endast rättsfaktum som direkt kan medföra en rättsföljd kan utgöra tema skulle dock i allt för stark grad begränsa möjligheten till mellandom. I ett omfattande skadeståndsmål där flera frågor är tvistiga kan en mellandom över t.ex. kausalitet förväntas leda till att målet slutligen kan avgöras och att stora processekonomiska vinster därmed uppnås. Rätten bör i en sådan situation inte vara undandragen möjligheten att meddela mellandom, även om det inte finns någon garanti för att inte övriga moment som krävs för skadeståndsskyldighet kan behöva prövas senare i processen.s. 507

5.Någon ”nedre” gräns måste dock finnas. Den gällande lagtexten ger inte utrymme för att meddela mellandom över vilka omständigheter som helst. Klart är att blott fragment av rättsfaktum inte bör kunna uppställas till mellandom,men det är svårt att hitta något klart kriterium för hur gränsen skall dras. Möjligen bör det uppställas ett krav på att de moment av ett rättsfaktum som uppställs till mellandom måste kunna hänföras till en del av målet som har en naturlig självständig betydelse. I t.ex. skadeståndsmål föreligger i regel den förutsättningen, eftersom det är naturligt att se på handlingen, skadan och sambandet dem emellan som tre olika delar av målet. 2.4 Mellandom över rättsfrågor Möjligheten att meddela mellandom över rättsfrågor infördes vid den senaste ändringen av 17:5 st. 2 år 1990.I utredningen inför lagändringen anfördes att rättsfallen kring mellandomsreglerna antyder att domstolarna ibland finner reglerna otillräckliga och t.o.m. är beredda att använda dem analogt beträffande rättsfrågor trots att detta inte är tillåtet. För att slippa instifta begreppet rättsfråga i den svenska processrättslagstiftningen, infördes i lagtexten det vagare uttrycket ”fråga som främst angår rättstillämpningen”. Genom denna skrivning undveks också en skarp gräns mellan rättsfrågor och sakfrågor. Exempel på frågor som främst avser rättstillämpningen är huruvida ett ingånget avtal är att anse som köpavtal, frågan vilket lands lag som skall tillämpas rörande ett visst förhållande samt frågan om en viss person innehaft ställningsfullmakt. Fördelen med mellandom över rättsfrågor är att processekonomiska vinster kan uppnås eftersom rättsfrågan normalt sett inte kräver någon bevisning, och processen kan i många fall vara skriftlig.s. 508

6.Mellandom över rättsfrågor kan dock medföra ganska betydande tillämpningssvårigheter. I många fall finns ett mycket nära samband mellan sakomständigheterna i målet och bedömningen av rättsfrågan. Särskilt tydligt märks detta samband vid vaga rekvisit som ”vårdslöshet”. För att kunna fastställa att någon varit vårdslös måste rekvisitet preciseras mot vissa konkreta fakta.Rätten har ingen möjlighet att generellt avgöra vilka handlingssätt som konstituerar vårdslöshet. Det går t.ex. inte att säga att den som kör bil fort alltid är vårdslös. Bedömningen blir beroende av omständigheterna vid det särskilda tillfället; var det mörkt?, mycket trafik?, dålig väg?, etc. Eftersom frågan om mellandom skall meddelas i regel aktualiseras tidigt i processen, innan någon bevisupptagning har skett, måste rätten då sakomständigheterna är tvistiga grunda en mellandom över en rättsfråga på ett hypotetiskt ställningstagande till bakomliggande fakta. Risken finns att mellandomen grundas på sakomständigheter som vid en fortsatt prövning av målet inte visar sig vara tillräckligt bevisade. Mellandomen blir i så fall hängande i luften, utan relevans för den pågående processen annat än att den har bidragit till längre handläggningstid och ökade processkostnader. Om sakfrågan är ostridig medan rättsfrågan är oklar, finns ofta inte någon anledning att meddela mellandom över endast rättsfrågan. En mellandom över rättsfaktum kan ju avse både sakfrågan och rättsfrågan, även om den förstnämnda är ostridig.s. 509

7.Av det sagda framgår att hypotetiska ställningstaganden begränsar möjligheten att meddela mellandom över rättsfrågor. Dessa praktiska tillämpningsproblem verkar inte ha uppmärksammats tillräckligt inför ändringen av 17:5 st. 2. I utredningen avfärdas problemet på ett par rader genom att utredaren anför att även mellandomar över rättsfaktum ofta bygger på hypoteser.Detta är riktigt endast så till vida att en fråga alltid måste lämnas oprövad utanför mellandomen och att det är ovisst om mellandomen därför är lämplig. Vid mellandom över rena rättsfrågor måste dock även de faktiska sakomständigheterna i många fall bedömas hypotetiskt. 2.5 Förhållandet till omröstningsreglerna Genom införandet av möjligheten att meddela mellandom över rättsfrågor uppstod också en inkongruens mellan mellandomsreglerna och omröstningsreglerna i RB. Enligt 16:2 st. 2 p. 3 RB kan en omständighet som är av omedelbar betydelse för utgången uppställas till särskild omröstning. Domstolen kan således rösta särskilt om rättsfakta. Däremot kan inte särskild omröstning hållas enbart beträffande den rättsliga betydelsen av en omständighet. Konsekvensen av att det inte råder överensstämmelse mellan reglerna om mellandom och reglerna om omröstning kan bli att utgången i målet blir beroende av om mellandom eller hel dom meddelas. Ett exempel skall åskådliggöra detta. Antag att det i en skadeståndsprocess är tvistigt huruvida en skada skall klassas som sakskada eller ren förmögenhetsskada. Denna fråga kan avgöras genom mellandom.Däremot går den inte att uppställa till särskild omröstning. Antag vidare att av tre domare anser en skadan vara en sakskada och vill därför bifalla käromålet, medan av de två övriga domarna, som anser skadan vara en ren förmögenhetsskada, vill en bifalla käromålet och en vill ogilla det. Antag slutligen att den domare som anser skadan vara en sakskada, är av uppfattningen att käromålet bör ogillas om skadan skulle anses vara en ren förmögenhetsskada. Meddelas inte mellandom blir utgången att käromålet bifalls, två röster mot en. Meddelas däremot mellandom avseende skadans karaktär blir utgången härvid att skadan klassas som en ren förmögenhetsskada, två mot en. Den domare som blev överröstad i mellandomen får därefter delta i den slutliga omröstningen då käromålet bedöms med utgångspunkt i att skadan är en ren förmögenhetsskada. Utgången blir att käromålet ogillas, två röster mot en. Utgången i målet blir således olika beroende på om mellandom meddelas eller ej.s. 510

8.Att systematiken i RB bryts genom att relaterade rättsregler får olika innehåll är olyckligt. Problemet kan inte viftas bort med att det hör till ovanligheterna att rättens ledamöter är oense och att problemet därför är av mer teoretisk än praktisk natur.Omröstningsreglerna har tillkommit just med sikte på den situation där rättens ledamöter faktiskt är oense. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis är mellandomregelns utformning som är den felande länken. Kanske är det mera lämpligt att ändra omröstningsreglerna, så att det blir möjligt att rösta särskilt även om andra frågor än rättsfrågor. Frågan skall inte utredas vidare här, men det kan konstateras att en utvidgad möjlighet till särskild omröstning skulle leda till en mer rättvis utgång i flera fall, eftersom rättens ledamöter får bättre möjlighet att uttala sig i samtliga frågor som ligger till grund för målets utgång.s. 511