1.regler Enligt art. 1.I är konventionens sakliga tillämpningsområde begränsat till privaträtten. Den omfattar således inte offentligrättsliga anspråk, minst av allt när ett anspråk av sådant slag riktas mot en främmande stat som åberopar sin på folkrätten grundade immunitet som rättegångshinder. Se NJA 1999 s. 821.s. 709
2.NJA 1999 s. 673 rörde en tvist mellan ett svenskt och ett nederländskt bolag (se nedan avsnitt 3.2). Brysselkonventionen var gällande mellan Sverige och Nederländerna när målet avgjordes av HD. Talan i målet hade emellertid väckts före den tidpunkt (1 januari 1999) då konventionen trätt i kraft i Sverige. Då Brysselkonventionen är tilllämplig endast på rättsliga förfaranden som har inletts efter konventionens ikraftträdande i ursprungsstaten, skulle den inte komma till användning i förevarande fall. I stället skulle Luganokonventionen tillämpas, ty talan hade väckts efter den tidpunkt (1 januari 1993) då den konventionen blivit gällande som svensk lag i förhållande till Nederländerna.s. 709
3.De i målet aktuella behörighetsreglerna i de båda konventionerna var dock likalydande. Mot bakgrund härav och i anslutning till vedertagen uppfattning uttalade HD att de tolkningsavgöranden till Brysselkonventionen som har meddelats av GD under tiden före undertecknandet av Luganokonventionen är vägledande även för tolkningen av Luganokonventionen samt att det är naturligt att även senare tolkningsavgöranden angående Brysselkonventionen som har meddelats av GD beaktas vid tolkningen av Luganokonventionen.s. 710
4.Det har sedan länge stått klart att Brysselkonventionens regler, så långt de är tillämpliga, har företräde framför konventionsstaternas nationella rätt. Att detsamma gäller för Luganokonventionens del har nyligen slagits fast i ett finskt rättsfall. Det sagda gäller givetvis med förbehåll för sådana nationella regler som återspeglar innehållet i specialkonventioner och som därför har anspråk på företräde enligt art. 57 i Bryssel- och Luganokonventionerna.s. 710