Stycket

26.Om skolan i stället väljer att inte låta eleverna vittna, måste domstolen stödja sig på andrahandsuppgifter. Frågan diskuterades i AD 1996 nr 82 där domstolen framhöll, att en tydlig svaghet i den av kommunen åberopade bevisningen bestod i att kommunens påståenden genomgående var grundade på andrahandsuppgifter. Det var emellertid enligt domstolen lätt att förstå att kommunen velat undvika att åberopa elever vid gymnasiet som vittnen i en tvist som rörde en lärare och som dessutom gällde frågeställningar som kunde vara mycket känsliga för en ung människa. I viss utsträckning borde dessa förhållanden beaktas vid bevisprövningen och kommunen inte lastas för att det bästa beviset ej åberopats. Det vanliga är emellertid att andrahandsuppgifter tillmäts ett lågt bevisvärde. I AD 1996 nr 85 tillerkändes ett vittnesmål från en kurator, som hade hört en elev, ett mycket lågt självständigt bevisvärde: ”Eleven har inte hörts i målet och det föreligger inga uppgifter om hur eleven själv uppfattade lärarens agerande. Redan på grund av dessa förhållanden kan uppgifterna om hans uppträdande vid detta tillfälle inte tillmätas någon betydelse i målet.”s. 692