Närliggande

15.Läraren i AD 1996 nr 55 hade för ett av de påstådda närmandena blivit åtalad för sexuellt ofredande. Tingsrätten hade emellertid ogillat åtalet. Den hade ansett att flickans berättelse syntes i huvudsak trovärdig, men att gärningen inte var av så allvarligt slag att den kunde bedömas som sexuellt ofredande. Domen hade vunnit laga kraft. Av det faktum att tingsrätten inte funnit att läraren berört eleven på ett sådant sexuellt sätt, som kunde föranleda straffansvar för sexuellt ofredande enligt 6 kap. 7 § brottsbalken, drog Arbetsdomstolen ett par märkliga slutsatser. Dels menade den att tingsrättens dom betydde att lärarens handlande — även om flickan uppfattat det som obehagligt — inte kunde betraktas som sexuellt trakasseri. Dels menade den, på ett än mer förvånande sätt, att slutsatsen av detta blev, att det ”i denna del av målet inte hade blivit utrett att läraren hade betett sig på ett sätt som kunde föranleda kritik av betydelse för bedömningen i målet”. Inte heller detta ställningstagande motiverades närmare.s. 689