Stycket

11.I NJA 1995 s. 693 prövades kommissionärens ansvar för kundens förlustbringande placeringar i optioner. I fallet hänvisade HD till dåvarande Bankinspektionens allmänna råd BFFS 1988:7 och menade att av reglerna i de allmänna råden får ”särskilt den tillmätas betydelse som anger att en fondkommissionär måste förvissa sig om att en kund har fått fullt klart för sig vilka risker som är förenade med att ställa ut optioner”. Detta borde enligt HD ses som ett krav vid handel med sådana derivata instrument för att fondkommissionären skall anses fullgöra sitt uppdrag med tillräcklig omsorg. Det bör observeras att kraven på information i 1988 års allmänna råd skiljer sig från kraven i nu gällande föreskrifter. Punkten 6.2 i BFFS 1988:7, som HD hänvisade till, tog uttryckligen sikte på informationsskyldigheten inför utfärdande av optioner och stadgade att ”innan en fondkommissionär tillåter en kund att i vart fall ställa ut optioner eller ingå terminsavtal måste kommissionären förvissa sig om att kunden fått fullt klart för sig vilka risker som är förenade med marknaden och de särskilda förhållanden som råder. T.ex. bör klargöras vad som gäller om kunden inte längre kan ställa säkerhet för sin position. Ingen tveksamhet mellan kund och kommissionär om vad som gäller får accepteras av fondkommissionären”. I bestämmelsens nuvarande motsvarighet, 1 kap. 7 § FFFS 1998:21, stadgas att kunden skall ”erhålla tydlig skriftlig information om de särskilda risker som handeln med derivatinstrument kan innebära”. Något uttryckligt krav på information om de villkor som gäller eller att komissionären skall förvissa sig om att kunden har fått fullt klart för sig villkor och risker finns således inte längre.s. 512