Stycket

4.Det kan alltså vara så att varken brottslighetens straffvärde, dess art eller den tilltalades tidigare brottslighet i sig räcker för att fängelse skall få ådömas men att dessa skäl sammantagna väger så tungt att fängelse är rätt påföljd. Detta ligger helt i linje med vad man tidigare kunnat anta om att faktorn brottets art kan tala olika starkt för fängelse vid olika brott och som blivit bekräftat av HD i NJA 1999 s. 561 (menedsfallet, se mera härom i det följande). Brottets art kan alltså vara sådan att det inte finns skäl för att döma till fängelse om exempelvis straffvärdet är lågt och det rör sig om en person som inte tidigare lagförts medan å andra sidan fängelse blir följden om den tilltalade någon gång tidigare har gjort sig skyldig till samma typ av brott eller om straffvärdet är förhållandevis högt utan att för den skull motsvara fängelse i ett år eller däröver, som ju utgör en informell gräns för när straffvärdet i sig normalt leder till att fängelse bör ådömas.s. 424