Stycket

1.fastighetsägare, inte samerna, är ägare till marken inom renskötselområdet. Där gäller i stället renskötselrätten. Som nämnt anges denna i lagen vara grundad på urminnes hävd, något som HD tidigare slagit fast i NJA 1981 s. 1. Detta konstaterande är viktigt; traditionellt har statsmakterna föredragit att se renskötselrätten närmast som en näringsrätt, som statsmakterna låtit samerna utöva utan någon särskild förpliktelse till detta, och detta synsätt möter man alltjämt rätt ofta i diskussionen. Numera får man emellertid hålla fast vid att renskötselrätten är av civilrättslig art. En annan sak är att termen också brukar användas om den monopolrätt att bedriva rennäring som tillkommer en begränsad grupp — medlemmar i samebyar — och på detta vis kan beteckna en näringsrätt, som lagstiftaren har större möjligheter att förfoga över lagstiftningsvägen (jfr 2 kap. 20 § regeringsformen). Denna terminologiska komplikation bör inte undanskymma förhållandet att renskötselrätten utgör en särskild rätt till fastighet som på vissa sätt är starkare än andra bruksrätter — den existerar under obegränsad tid oberoende av upplåtelse från markägarens sida — men naturligtvis svagare än äganderätten.s. 39