Stycket

2.I upphovsrättslagens andra kapitel, med rubriken Inskränkningar i upphovsrätten, finns en samling bestämmelser uppräknade, varigenom undantag kan göras från ensamrätten till ett verk. I dessa situationer får upphovsmannens ensamrätt stå tillbaka för andra intressen, främst samhälleliga. Som exempel på legitima inskränkningar i upphovsrätten kan nämnas kopiering för enskilt bruk (12 §) samt rätten att göra citat ur offentliggjorda verk (22 §). Bland inskränkningarna i andra kapitlet nämns dock inte yttrandefrihetshänsyn, varigenom undantag skulle kunna göras för kritiserande och granskande verksamhet inom t.ex. media. Bestämmelserna om begränsningar i upphovsrättsinnehavares ensamrätt bygger på principen att inskränkningarna skall vara noga preciserade i lag. Detta innebär att uppräkningen i 2 kap. URL är uttömmande. Strukturen i URL, varigenom huvudregeln om ensamrätt slås fast i lagens första kapitel, medan undantagen regleras i andra kapitlet, medför att undantagen skall tolkas restriktivt. Det saknas följaktligen möjlighet för domstolarna att tolka undantagen i 2 kap. extensivt i fall det skulle uppkomma situationer som inte förutsetts av lagstiftaren. Denna ordning samt det förhållandet att yttrandefrihetsintressen ej finns med i uppräkningen kan leda till otillfredsställande resultat i praktiken, något som illustreras av rättsfallen NJA 1985 s. 893 (Manifestfallet) och NJA 1998 s. 838 (Mein Kampffallet). 2.2 NJA 1985 s. 893, Manifestfallet I fallet stod kulturredaktören vid Göteborgs-Posten Karl Beijbom och tidningens chefredaktör Lars Hjörne åtalade för brott mot upphovsrättslagen för att de i en kulturpolitisk artikel den 18 april 1981 hade publicerat ett förslag till en, för de anställda vid Göteborgs stadsteater, gemensam överenskommelse om en konstnärlig målsättning för teatern, det så kallade ”manifestet”. Manifestet hade publicerats utan medgivande från dess upphovsman, Peter Oscarsson. Oscarsson yrkade skadestånd, Beijbom och Hjörne bestred ansvar.s. 341