2 · Konflikter mellan upphovsrättslagen och tryckfrihetsförordningen

1.2.1 Allmänt Mellan tryckfrihetsförordningen (nedan TF) och upphovsrättslagen (nedan URL) föreligger inte någon övergripande konflikt. Ursprungligen var upphovsrättsliga bestämmelser intagna i tryckfrihetsförordningen men under senare delen av 1800-talet, och definitivt genom 1877 års lag om äganderätt till skrift, bröts de ut ur TF eftersom det ansågs att privaträttsliga och offentligrättsliga bestämmelser skulle hållas åtskilda. De båda lagarna fungerar normalt sida vid sida för att skapa förutsättningar för ett fritt samhällsskick och intellektuellt skapande. TF ger skydd för allmänheten att i skrift yttra tankar och åsikter, meddela uppgifter och offentliggöra allmänna handlingar medan URL skyddar den individuella upphovsmannens rättigheter till sitt verk. Det kan dock uppkomma situationer där dessa intressen hamnar i konflikt med varandra, som t.ex. då ett upphovsrättsligt skyddat material citeras i en tidning utan upphovsmannens samtycke. Vi har då att göra med två motstående intressen som bör vägas mot varandra; dels upphovsmannens legitima rätt att förfoga över sitt verk och dels samhällets behov av nyhetsförmedling och kritiskt granskande. Genom att inta en hänvisning från TF till URL, har lagstiftaren förordnat att upphovsrättslagens bestämmelser skall tillämpas. Denna ordning följer av 1 kap. 8 § TF, där det föreskrivs att vad i lag är stadgat skall gälla om den rätt som tillkommer upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk och om förbud mot att återge sådant verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intresse. Den lag som åsyftas är givetvis upphovsrättslagen. Hänvisningen innebär att bedömningen av konflikter i gränsområdet mellan de båda lagarna skall ske uteslutande enligt URL, utan beaktande av tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Detta gäller även i situationer där det finns betydande yttrandefrihetsintressen inblandade, vilket kan leda till otillfredsställande resultat i de fall där yttrandefrihetsintresset i sak måste anses väga tyngre än upphovsrättsintresset.s. 341

2.I upphovsrättslagens andra kapitel, med rubriken Inskränkningar i upphovsrätten, finns en samling bestämmelser uppräknade, varigenom undantag kan göras från ensamrätten till ett verk. I dessa situationer får upphovsmannens ensamrätt stå tillbaka för andra intressen, främst samhälleliga. Som exempel på legitima inskränkningar i upphovsrätten kan nämnas kopiering för enskilt bruk (12 §) samt rätten att göra citat ur offentliggjorda verk (22 §). Bland inskränkningarna i andra kapitlet nämns dock inte yttrandefrihetshänsyn, varigenom undantag skulle kunna göras för kritiserande och granskande verksamhet inom t.ex. media. Bestämmelserna om begränsningar i upphovsrättsinnehavares ensamrätt bygger på principen att inskränkningarna skall vara noga preciserade i lag. Detta innebär att uppräkningen i 2 kap. URL är uttömmande. Strukturen i URL, varigenom huvudregeln om ensamrätt slås fast i lagens första kapitel, medan undantagen regleras i andra kapitlet, medför att undantagen skall tolkas restriktivt. Det saknas följaktligen möjlighet för domstolarna att tolka undantagen i 2 kap. extensivt i fall det skulle uppkomma situationer som inte förutsetts av lagstiftaren. Denna ordning samt det förhållandet att yttrandefrihetsintressen ej finns med i uppräkningen kan leda till otillfredsställande resultat i praktiken, något som illustreras av rättsfallen NJA 1985 s. 893 (Manifestfallet) och NJA 1998 s. 838 (Mein Kampffallet). 2.2 NJA 1985 s. 893, Manifestfallet I fallet stod kulturredaktören vid Göteborgs-Posten Karl Beijbom och tidningens chefredaktör Lars Hjörne åtalade för brott mot upphovsrättslagen för att de i en kulturpolitisk artikel den 18 april 1981 hade publicerat ett förslag till en, för de anställda vid Göteborgs stadsteater, gemensam överenskommelse om en konstnärlig målsättning för teatern, det så kallade ”manifestet”. Manifestet hade publicerats utan medgivande från dess upphovsman, Peter Oscarsson. Oscarsson yrkade skadestånd, Beijbom och Hjörne bestred ansvar.s. 341

3.Tingsrätten lämnade åtalet och skadeståndsyrkandet utan bifall under åberopande av det stora allmänintresse som förelåg för en publicering av manifestet. Tingsrätten framhöll bl.a. att allmänheten haft ett befogat intresse av att få insyn i teaterns verksamhet, vilken visserligen drevs i privaträttslig form men väsentligen bekostades av allmänna medel. Notabelt är emellertid att tingsrätten inte anförde något tydligt lagrum till stöd för denna uppfattning. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och konstaterade att allmänhetens intresse av insyn saknar avgörande betydelse för frågan om det föreligger brott mot upphovsrättslagen. Det förhållandet att publiceringen skett i syfte att få till stånd en allmän debatt ändrade inte det faktum att intrång skett i Peter Oscarssons upphovsrätt; dock påverkade syftet påföljderna som stannade vid låga bötesstraff jämte ett visst skadestånd. Två av hovrättens ledamöter var dock av skiljaktiga meningar. Enligt hovrättsrådet Elfving skulle åtalet ha ogillats eftersom yttrandefriheten borde väga tyngre än upphovsrätten i detta fall. Elfving menade att det inte kunde ha varit lagstiftarens mening att en närmast formell upphovsrätt skulle hindra en tidning från att publicera ett nyhetsmaterial av stort allmänt intresse. Enligt Elfving var inte de intressen som upphovsrätten avser att skydda tungt vägande i detta mål. Vid denna typ av konfliktsituationer mellan tryckfrihetsförordningen och upphovsrättslagen menade han därför att tolkningen borde ske på grundval av TF:s syften.s. 342

4.HD konstaterade att den aktuella intressekonflikten inte hade uppmärksammats vid tillkomsten av upphovsrättslagen. Enligt HD var skyddsintresset för upphovsrätten av flera skäl inte starkt gällande i detta fall; det förelåg inga betydande ekonomiska intressen, manifestets innehåll var redan känt i en förhållandevis stor krets, det fanns ett betydande allmänintresse för en publicering och teatern drevs av det allmänna, om än i privaträttsliga former. HD fann följaktligen att det fanns skäl för att i fall som detta låta upphovsrätten vika för yttrandefrihetens intressen. Den relevanta frågan blev då om undantag från formellt tillämpliga regler i URL kunde göras i domstolspraxis. Enligt HD fanns det en viss möjlighet för domstolar att i särskilda fall förklara ett annars straffsanktionerat handlande straffritt därför att situationen var atypisk och knappast förutsedd av lagstiftaren. De fall som avsågs hade beröringspunkter med de nödsituationer som enligt 24 kap. 4 § brottsbalken leder till straffrihet. Denna befogenhet borde dock enligt HD utnyttjas med största försiktighet eftersom lagstiftarens bestämmanderätt skall respekteras samt att det i ett längre perspektiv finns risk att rättssäkerheten utarmas om domstolarna avviker från vad som är stadgat i lag. I det aktuella målet hade redaktörerna, enligt HD, haft möjlighet att referera manifestet istället för att återge det i sin helhet, och därigenom kunnat undvika ett intrång i upphovsrätten. Utgången blev att Beijbom och Hjörne befanns ansvariga för upphovsrättsintrång. 2.3 Mein Kampf-fallet Upphovsrättens ställning gentemot tryckfriheten har även aktualiserats i ett senare fall rörande upphovsrätten till Adolf Hitlers bok Mein Kampf. I fallet stod en svensk förläggare åtalad sedan han givit ut en nyutgåva av Mein Kampf. Fråga var om utgivandet utgjorde ett upphovsrättsligt intrång och i så fall vem som skulle anses vara upphovsrättsinnehavare till verket. Förläggaren anförde bl.a. att eftersom verket var av historiskt intresse och svårt att få tag i skulle tryckfrihetsintresset ta över upphovsrätten.s. 343

5.HD konstaterade att utgivningen av Mein Kampf utgjorde ett upphovsrättsintrång men att det var oklart vem som var upphovsrättsinnehavare. Efter kriget hade upphovsrätten konfiskerats i enlighet med tyska efterkrigslagar och tillkommit staten Bayern. Enligt HD överensstämde emellertid inte konfiskationen av Hitlers dödsbos upphovsrätt till verket med svenska rättsprinciper eftersom Sverige inte erkänner utländska konfiskationer av privat egendom. Bayerns upphovsrätt kunde därför inte tillerkännas verkan i Sverige. Trots att det inte kunde fastställas i målet vem som var den legitime upphovsrättsinnehavaren fann HD att intrång likväl hade förekommit, eftersom det kunde konstateras att någon hade upphovsrätt till verket. Förläggaren fälldes för upphovsrättsintrång. När det gällde invändningen att tryckfriheten skulle ges företräde framför upphovsrätten hänvisade HD till det nyss berörda Manifestfallet. HD framhöll ånyo att det är lagstiftarens roll att begränsa ansvaret för upphovsrättsbrott till förmån för yttrandefrihetsintressen. HD påpekade också att riksdagen avslagit motioner, sedan de avstyrkts av lagutskottet, vilka väckts till följd av utgången i Manifestfallet och att lagstiftaren därför inte hade för avsikt att upphovsrätten skulle kunna inskränkas under åberopande av yttrandefrihetsintressen.s. 344

6.HD konstaterade emellertid att rättsläget kan ha ändrats sedan Sverige inkorporerat Europakonventionen om mänskliga rättigheter genom vilken yttrandefriheten ges en skyddad ställning i artikel 10. Enligt HD kan det finnas situationer där yttrandefriheten skall ges företräde framför upphovsrätten med hänvisning till Europakonventionen. HD utvecklade dock inte detta påstående och det kan ifrågasättas vilka särskilda situationer som avsetts. Jag kan inte se att yttrandefrihetens ställning skulle ha stärkts i sådan utsträckning gentemot upphovsrätten, sedan inkorporeringen av Europakonventionen, att det skulle föranleda en annan bedömning i de aktuella konfliktsituationerna. Det är dock svårt att vidare kommentera saken eftersom det saknas klargörande praxis på denna punkt avseende artikel 10 i Europakonventionen. 2.4 Kommentar till avgörandena Domarna i Manifest- och Mein Kampf-fallen belyser den svaga ställning som yttrandefriheten har gentemot upphovsrätten. I Manifestfallet uttalade HD att det endast i mycket speciella fall, i princip endast i nödsituationer, är möjligt att göra undantag och frångå upphovsrättsskyddet till förmån för motstridande intressen. Det finns emellertid ett äldre avgörande från 1979, där HD framhöll att det i vissa fall kan vara möjligt att bedöma svårlösta konfliktsituationer med yttrandefrihetsintressen inblandade med utgångspunkt i TF:s syften. Denna smala öppning har dock visat sig vara otillräcklig eftersom den inte tillämpats i Manifestfallet, trots att samtliga instanser uttalade att det fanns starka skäl att låta upphovsrätten stå tillbaka för yttrandefriheten.s. 344

7.Jag instämmer till stor del med dissidenten hovrättsrådet Elfvings yttrande i Manifestfallet att det inte är rimligt att tryckfriheten får stå tillbaka gentemot upphovsrätten i fall då upphovsrätten inte har ett lika högt skyddsvärde. I detta fall var upphovsmannens skyddsbehov inte särskilt stort; verket var redan känt i en större krets, Peter Oscarsson led ingen ekonomisk skada, det fanns ett stort allmänintresse av en publicering etc. De syften som upphovsrättslagen avser att skydda, främjandet av det konstnärliga och litterära skapandet samt säkerställandet av upphovsmannens ideella och ekonomiska rättigheter, gjorde sig inte särskilt tydligt gällande i detta mål, utan de argument som bär upp yttrandefriheten synes mer skyddsvärda.s. 345

8.Stadsteatern drevs formellt sett i privat regi men i praktiken var det främst kommunen som finansierade verksamheten. Hade teatern även formellt sett drivits av det allmänna hade manifestet omfattats av offentlighetsprincipen och Peter Oscarson hade inte kunnat invända mot en publicering i Göteborgs-Posten. Under rådande omständigheter fanns det ingen möjlighet att publicera manifestet trots att allmänheten hade ett befogat intresse av att få insyn i vad kommunens medel användes till. Domen rimmar därför illa med offentlighetsprincipens syfte om insyn i det allmännas verksamhet.s. 345

9.I Mein Kampf-fallet hänvisade HD till att frågan om konflikten mellan TF och URL varit uppe till prövning i riksdagen sedan två motioner väckts till följd av utgången i Manifestfallet. Motionärerna ansåg att det fanns goda skäl att se över bestämmelserna om förhållandet mellan upphovsrättslagen och tryckfrihetsförordningen och att det måste klargöras att tryckfriheten under vissa betingelser skall kunna få företräde framför upphovsrätten. Motionärerna föreslog att stadgandet i den s.k. instruktionen i TF 1:4 skulle ges en vidare tillämpning så att detta stadgande skulle omfatta även upphovsrättslagens tillämpningsområde. Det föreslogs att det skulle anges i TF 1:4 att domstolen, i fall av kollision mellan upphovsrätten och yttrandefriheten, skulle kunna betrakta ”kränkningen” av upphovsrätten som straffri. Motionerna avslogs av riksdagen sedan de avstyrkts av konstitutionsutskottet och lagutskottet. Lagutskottet anförde att upphovsrättslagen i sin nuvarande utformning utgjorde en lämplig avvägning mellan upphovsrättens intressen och intresset av fri opinionsbildning. Det förslag som presenterades i motionerna skulle, enligt lagutskottet, innebära en kraftig urholkning av upphovsmännens privaträttsliga skydd och torde inte vara förenligt med de internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig genom Bernkonventionen. Såväl konstitutionsutskottet som lagutskottet erinrade dessutom om betydelsen av referaträtten ur yttrandefrihets- och informationssynpunkt. 2.5 Komparativ utblick Det är av intresse att jämföra den svenska lagstiftningen avseende inskränkningar i upphovsrätten med de engelska och amerikanska rättssystemen. Genom sina bestämmelser om ”fair use” och ”fair dealing” lämnar man i common law-länder en större öppning för avvägning i det enskilda fallet mellan motstående intressen och principer. Lagstiftningen i dessa länder är, till skillnad från det kontinentaleuropeiska systemet, inte uppbyggd på principen att inskränkningar i upphovsrätten skall vara av kasuistisk karaktär och noga stadgade i lag utan bygger på principen att intresseavvägningar skall göras i det enskilda fallet. 2.5.1 Amerikansk rätt Upphovsrätten regleras i USA enligt konstitutionen genom federal lagstiftning. 1976 antogs en ny upphovsrättslagstiftning, Copyright Act, som ersatte den gamla lagen från 1909. I lagen återfinns ett flertal stadganden varigenom undantag kan göras från upphovsmannens ensamrätt. Den mest centrala bestämmelsen är det generella stadgandet i artikel 107, enligt vilket ”fair use” inte skall anses som intrång i en upphovsmans rätt. Denna princip är mycket vag men har utvecklats genom domstolarnas praxis. Avsikten med bestämmelsen är att åstadkomma en lämplig avvägning mellan upphovsmannens rätt till sitt verk och allmänhetens behov av information. Enligt artikel 107 skall man vid bedömningen om ett nyttjande av ett verk utgör ”fair use” ta hänsyn till syftet med nyttjandet, det nyttjade verkets natur, omfattningen av nyttjandet samt konsekvenser som nyttjandet kan få för verkets ekonomiska värde. Det faktum att ett verk aldrig tidigare publicerats utesluter inte en tillämpning av ”fair use”-bestämmelsen. Det är emellertid en betungande omständighet som skall vägas in i den sammanlagda bedömningen. Fördelen med den amerikanska ”fair use”-doktrinen är dess flexibilitet. Man undviker härigenom en stel och formell tillämpning av Copyright Act. Nackdelarna är givetvis otydlighet och rättsosäkerhet.s. 345

10.Domstolarnas praxis ger vid handen att den ekonomiska aspekten av intrånget är av avsevärd betydelse för bedömningen om ett nyttjande utgör ”fair use”. Detta stämmer också väl överens med den amerikanska rättstraditionen där de ekonomiska sidorna av upphovsmannaskapet är det centrala. Ett belysande exempel är det välkända fallet med manuskriptet till president Fords memoarer. Dessa hade publicerats utan upphovsmannens samtycke och trots att verket ej tidigare publicerats. Den olovliga publiceringen ledde till att tidningen Time Magazine bröt ett avtal med upphovsmannen innebärande exklusiv första publiceringsrätt till manuskriptet. Intrånget ledde därmed till ekonomiska förluster för upphovsmannen, vilket torde ha varit avgörande för högsta domstolens bedömning att nyttjandet inte utgjorde ”fair use”. Av intresse är dock att domstolen uttalade att upphovsrätten inte var avsedd att hindra medborgarnas tillgång till vitala och historiska fakta och att en tidnings förtida publicering av ett stulet manuskript inte i sig utgjorde upphovsrättsintrång. 2.5.2 Engelsk rätt I engelsk rätt finns inte någon generell princip motsvarande den amerikanska ”fair use”-principen. Dock ges domstolarna ett vidare spelrum för inskränkningar i upphovsrätten än vad som gäller i kontinentaleuropeiska länder, vilket är i linje med Englands common lawtradition. Upphovsrätten regleras genom The Copyright, Designs and Patents Act från 1988. I dess tredje kapitel finns en uppräkning av nyttjanden av upphovsrättsligt skyddade verk som inte anses utgöra intrång. De stadganden som är intressanta i detta sammanhang är artiklarna 29 och 30 rörande ”fair dealing”. Dessa bestämmelser är inte generella stadganden som ”fair use” i USA utan ”fair dealing” kan enligt lagrummen endast åberopas i vissa specifika situationer. I artikel 29 stadgas att ”fair dealing” av ett litterärt, musikaliskt, dramatiskt eller artistiskt verk för privat bruk eller forskning inte utgör intrång i upphovsrätten till verket. Vidare gäller, enligt artikel 30, att ”fair dealing” i samband med nyhetsrapportering samt kritiserande och granskande verksamhet inte skall anses utgöra upphovsrättsintrång under förutsättning att upphovsmannen anges i tillräcklig utsträckning (sufficient acknowledgement), vilket innebär att författarens namn, titeln på verket och dess ursprung måste anges.s. 347

11.Principen om ”fair dealing” har utvecklats genom domstolarnas praxis, varigenom bl.a. fastslagits att det inte finns någon generell inskränkningsgrund i engelsk rätt motsvarande den amerikanska principen om ”fair use”, utan ”fair dealing” är endast tillämplig i de situationer som regleras i artiklarna 29 och 30; dvs. personligt bruk, forskning, nyhetsrapportering samt kritiserande och granskande verksamhet. Domstolarna har generellt sett tolkat ”fair dealing” förhållandevis snävt och varit återhållsamma i bedömningen av frågan om ett nyttjande utgör ”fair dealing”. Det har också framhållits att det inte är ”fair dealing” att publicera ett tidigare icke offentliggjort verk för kritiserande eller granskande verksamhet särskilt om verket har kommit ur upphovsmannens kontroll olovligen. Jämför här med amerikansk rätt, där som nämnts det faktum att ett verk är tidigare opublicerat inte i sig utgör hinder för ”fair use”. Bedömningen av frågan om ett nyttjande av ett upphovsrättsligt skyddat verk utgör ”fair dealing” skall göras i ljuset av samtliga omständigheter i fallet. Domstolarna måste dock hålla sig inom de ramar som finns uppställda i artiklarna 29 och 30 och den engelska regleringen bygger därför i viss utsträckning på kasuistiska principer. De engelska bestämmelserna om ”fair dealing” kan sägas utgöra ett mellanting mellan situationen i USA med utpräglad case-law och de kontinentaleuropeiska och nordiska ländernas kasuistiska system. 2.6 Förslag Hänvisningen i TF 1 kap. 8 § innebär att upphovsrättslagen skall tilllämpas i samtliga fall vid en konflikt mellan TF och URL. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att det i URL inte finns något stadgande varigenom hänsyn kan tas till yttrandefrihetsintressen.s. 348

12.Det kan emellertid hävdas att konflikten som belysts i Manifestfallet inte utgör ett större problem, eftersom yttrandefrihetsintressena tillgodoses genom att upphovsrätten endast omfattar ett verks form och inte dess idéinnehåll. Detta innebär att det under alla omständigheter är möjligt att referera verk. I Manifestfallet var de ansvariga dock av den uppfattningen att manifestet skulle publiceras i sin helhet för att man inte skulle kunna bli beskylld i efterhand för vinkling. Det kan finnas andra situationer där det ur yttrandefrihetssynpunkt är väsentligt att ett verk publiceras i sin helhet eller i vart fall i större utsträckning än vad citaträtten och referaträtten medger. Jag anser därför att dagens lagstiftning är otillfredsställande och att yttrandefriheten har en alltför svag position gentemot upphovsrätten.s. 349

13.Den främsta bristen i lagstiftningen är att det saknas ett stadgande i upphovsrättslagen varigenom yttrandefrihetsintressen skulle kunna beaktas vid denna typ av konflikter. Det skulle vara lämpligt med en bestämmelse bland undantagen i 2 kap. URL, varigenom upphovsrätten skulle kunna inskränkas under åberopande av tungt vägande yttrandefrihetsskäl. Genom ett sådant stadgande skulle man kunna undvika otillfredsställande domar såsom i Manifestfallet. Ett annat tänkbart alternativ för att lösa situationen, vilket föreslogs i de ovan behandlade motionerna, skulle kunna vara att den s.k. instruktionen i TF 1:4 utvidgas till att omfatta även upphovsrättslagens tillämpningsområde och att domstolarna ges möjlighet att betrakta en upphovsrättslig ”kränkning” som straffri. Detta är ett tänkvärt förslag, men det vore bättre ur yttrandefrihets- och rättssäkerhetssynpunkt att ta in ett tydligt undantag i 2 kap. URL, än att TF 1:4 utvidgas så att domstolarna tolkningsvägen får ta hänsyn till tryckfrihetsaspekter. Rättigheterna och skyldigheterna på detta område bör framgå av tydlig lag, särskilt med tanke på att upphovsrättsintrång är straffbelagt. En sådan ordning vore också att föredra ur yttrandefrihetssynpunkt, eftersom ett lagstadgat undantag i URL skulle kunna ges en mera välavvägd utformning än vad som torde vara möjligt med ett luddigt tolkningsstadgande i TF.s. 349

14.I common law länderna har man som framgått löst problemen med avvägningen mellan upphovsmäns rätt till sina verk och allmänhetens informationsintresse på annat sätt än i Sverige. Vi borde studera den amerikanska och den brittiska regleringen på detta område, eftersom det finns intressanta lärdomar att dra från dessa rättssystem även om de bygger på en annan rättstradition än den svenska. Fördelen med den amerikanska principen om ”fair use” är givetvis flexibilitet. Enligt denna princip kan man i det enskilda fallet göra en avvägning mellan upphovsrätt och yttrandefrihet för att utröna vilken rättighet som skall anses väga tyngst. Utgången i Manifestfallet hade med stor sannolikhet blivit en annan om vi i Sverige haft en liknande princip, eftersom HD tydligt uttalade sitt missnöje med utgången i målet men framhöll att ändringar i rättsläget skulle göras av lagstiftaren. I de fall där en uppkommen situation inte förutsetts av lagstiftaren blir utgången lätt otillfredsställande med det kasuistiska system som tillämpas i Sverige. Med ett generellt stadgande är det lättare att nå lämpliga lösningar i atypiska och icke förutsedda situationer. Nackdelarna med att ha en generell princip om ”fair use” är baksidan av flexibilitet, nämligen rättsosäkerhet. Stadgandet leder till en situation där rättigheter och skyldigheter för upphovsmän och andra aktörer blir otydliga. En annan nackdel är att domstolarna ges en väl vidsträckt frihet i sin bedömning.s. 350

15.Man skulle kunna tänka sig en lösning i Sverige som liknar den engelska varianten. Enligt principen om ”fair dealing” skall man i de specifika situationer som finns angivna i lagen, personligt bruk, forskning, kritiserande och granskande verksamhet samt nyhetsrapportering, göra en avvägning i de enskilda fallet mellan de motstående intressena. Ett sådant stadgande skulle därför inte komma i konflikt med principen att inskränkningar i upphovsrätten skall finnas noga uppräknade i URL. Den stora bristen i svensk rätt är att det saknas ett stadgande som möjliggör inskränkningar för kritiserande och granskande verksamhet, vilket är centralt för yttrandefriheten. Med en sådant bestämmelse skulle man kunna undvika otillfredsställande utgångar, såsom i Manifestfallet. Det bör därför enligt min mening tas in en bestämmelse bland undantagen i 2 kap. URL med innebörd att nyttjande av ett upphovsrättsligt skyddat verk i samband med nyhetsrapportering eller granskande och kritiserande verksamhet inte utgör intrång i upphovsmannens rätt under förutsättning att nyttjandet överensstämmer med god sed och inte överskrider den omfattning som motiveras av ändamålet. Formuleringen god sed och omfattning som motiveras av ändamålet, som tagits från 22 § URL om citaträtt, kunde vara lämplig och passa strukturen i URL. Den torde också förhållandevis väl motsvara de brittiska formuleringarna ”fair dealing” och ”sufficient acknowledgement”.s. 350

16.Det kan emellertid tyckas oskäligt för upphovsmän att deras verk skall kunna utnyttjas utan samtycke i samband med kritiserande och granskande verksamhet. För att tillgodose upphovsrättsinnehavarnas intressen skulle man därför kunna tänka sig att den som utnyttjar ett verk får betala en skälig ersättning till upphovsrättsinnehavaren, som en slags avtalslicens. Genom en sådan lösning skulle man tillgodose yttrandefrihetsintresset utan att upphovsmannen blev oskäligt lidande.s. 351

17.I samband med de ovan behandlade motionerna uttalade lagutskottet att det inte torde vara i enlighet med Sveriges internationella åtaganden enligt Bernkonventionen att inskränka upphovsrätten under åberopande av tryckfrihetsaspekter. Denna uppfattning är tämligen tvivelaktig eftersom det i många konventionsstater återfinns liknande bestämmelser, och såväl Storbritannien som USA är bundna av konventionen.s. 351