Förutsägbart om förutsebarhet2 hänvisningar
- Jfr prop. 2016/17:180 s. 21. 1 0 37 § andra stycket förvaltningslagen. Det finns dock tre etablerade undantag kodifierade i paragrafen. Ett gynnande beslut får bara ändras vid återkallelseförbehåll i författning eller beslut (se t.ex. HFD 2023 ref. 3), tvingande säkerhetsskäl (JO 1987/88 s. 258) och vilseledande från den enskilde (RÅ 1968 ref. 78). 11 Se t.ex. HFD 2021 ref. 12. 12 8 och 9 kap. alkohollagen (2010:1622). 1 3 NJA 1993 s. 228. 14 3 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss. 15 6 § lagen om avveckling av fideikommiss. 16 Om de så kallade reallasternas juridiska inordning, se Wikander, H, Om rätt till undantag af fast egendom med särskild hänsyn till frågan om dess natur af s.k. reallast, ak.avh., 1909. Det så kallade födorådet var inte begränsat till viss tid utan skulle alltid upphöra vid födorådstagarens död, se SOU 1947:38 s. 256. 17 Bestämmelserna följer av Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggningsoch installationsentreprenader AB 04, och Allmänna bestämmelser för totalentreprenader avseende byggnads-, anläggnings- och installationsarbeten ABT 06, kap. 4 § 7 samt kap. 5 § 5. 18 23 § konsumentköplagen (1990:932). 1 9 Var detta en misslyckad markplanering? Förvisso. Ur perspektivet att det inte behövdes skeppsvirke när ekarna var avverkningsklara. Men, plantering av ek, i sig, visade sig väldigt användbar ändå. Delar av den stora ekskog som blev resultatet av flottans initiativ har slutavverkats och använts till möbeltillverkning, kulturhistoriska skeppsbyggen, tillverkning av ekgolv med mera. Det finns nämligen, även efter 200 år, alltjämt en stor efterfrågan på ek som virke. Även om efterfrågan numer avser helt andra användningsområden. En annan positiv aspekt är att flottans ekplantage växte sig till att bli Sveriges största ekskog, en unik naturupplevelse. För den som vill läsa mer om ekskogen på Visingsö finns ytterligare information bland annat på Statens fastighetsverks hemsida. 20 Till exempel hållits öppen genom skogsbete, plockhuggits för att ta tillvara på fina virkesträd till uppförande av byggnader och löpande underhåll, kontinuerliga mindre avverkningar för eldningshusbehov, tillskapande av slyfoder och kanske enbärsstolp för att kunna underhålla gårdens tunar. 2 1 Med skyldighet att göra investeringar kan nämnas skogsägarens positiva skyldigheter att vårda och skydda produktiv skogsmark, som precis beskrivits i exemplet ovan, men det gäller också till exempel hyresvärdar som genom myndighetsbeslut kan åläggas att bekosta och utföra förbättrings- och underhållsåtgärder i lägenheter och byggnaders gemensamma delar. Se t.ex. 2 kap. 16 § första stycket 2 jordabalken. 22 Inom den speciella fastighetsrätten infaller denna tidpunkt som utgångspunkt efter tio år, se till exempel 11 kap. 20 § andra stycket plan- och bygglagen. Enligt jordabalkens sakrättsliga bestämmelser i 16 kap. får oriktiga äganderättsövergångar accepteras som giltiga efter 10 respektive 20 år, beroende på bland annat graden av ursprunglig ogiltighet och förvärvarens goda eller onda tro. 23 Det finns starka kopplingar mellan fastighetsmarknader, ekonomin och det finansiella systemet, inklusive bankernas exponering mot fastigheter och hushållens ägande av fastigheter, se t.ex. Europeiska Centralbanken, Lang, J.H., Behn, M., Jarmulska, B., and Lo Duca, M. (2022) Real estate markets, financial stability and macroprudential policy, Macroprudential bulletin, tillgänglig på adressen https://www.ecb.europa.eu/press/financial-stability-publications/macroprudential-bulletin/html/index.en.html. 2 4Se t.ex. KU 1974:60 s. 4. 2 5 Se till exempel övergångsbestämmelser i SOU 2023:57 s. 209, varvid det anges att föreslagen lagändring ska gälla även ifråga om hyresavtal som ingåtts före ikraftträdandet. 26 Se t.ex. RÅ 1988 ref. 132 och det nämnda HFD 2021 ref. 12. 2 7Se narkotikastrafflagen (1968:64) 8 § och Bilaga 1 till förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. 2 8 Jfr till exempel rättsfallet Det utbytta körkortet NJA 2024 s. 208 som kan tyckas röra en tydligt straffvärd gärning både om man tänker i termer av handlingsdirigering (hotet om straff behövs för att avhålla från ett typiskt sett riskfyllt beteende) och i termer av klandervärdhet (den enskilde måste antas ha varit medveten om att hen gjorde något som var fel) — men där lagens bokstav helt enkelt inte medgav straffansvar. Den som inte funderat så mycket på betydelsen av legalitetsprincipen skulle nog kunna uppfatta HD:s tillämpning som onödigt stelbent, men om principen ska betyda något hade nog utgången inte kunnat vara någon annan. 29 Lindskog, S., Betalning. Om kongruent infriande av penningskulder och andra betalningsrättsliga frågor, 3 uppl., Stockholm 2022, s. 49. 30 Inom det breda området förmögenhetsrätt finns naturligtvis explicita krav på vad vi här kallar formell förutsebarhet — framför allt när det handlar om situationer som regleras av tvingande lag, som är fallet med stora delar av konsumenträtten. 3 1 Av störst egentlig betydelse bland icke lagfästa normer som på detta sätt begränsar straffansvaret är nog reglerna om vilka gärningar och orsakanden som ska anses straffrättsligt relevanta. Avskiljandet av sådana gärningar från det straffbara området kan ske på olika sätt (delvis beroende på om den aktuella brottsbeskrivningen innefattar ett krav på orsakande): det kan bland annat göras med stöd av regler om så kallad gärningsculpa eller så kallad social adekvans. Se till exempel Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder, 2 uppl., Uppsala 2013, s. 134 ff. och 254 ff. När det gäller normer som medför en inskränkning av det straffbara området i förhållande till vad som tycks följa av en språklig tolkning av lagen kan det dock — trots att tillämpningen av sådana normer innebär ett frikännande — anses finnas ett visst intresse av förutsebarhet (i såväl formell som informell mening). Om sådana inskränkande normer på ett oförutsebart sätt leder till att vissa gärningar lämnas utanför det straffbara området innebär det ju även att det blir oklart hur långt området sträcker sig. Annorlunda uttryckt: om det är mindre förutsebart när det ska göras undantag blir det definitionsmässigt mindre förutsebart när det inte ska göras det. Med en sådan utgångspunkt skulle man till exempel kunna argumentera för att den särskilda form av uppsåtsbrist som utgörs av putativ (inbilllad) ansvarsfrihet tydligare borde regleras i lag. 32 Se HIV-fallet NJA 2004 s. 176. Se vidare Asp, P., Uppsåt, oaktsamhet och ursäktande omständigheter: en handbok, Uppsala 2024, s. 58 ff. 3 3 Se till exempel Svenska akademiens ordbok (SAOB) Uppsåt (tryckår 2011) som inleder sin definition just med dessa tre substantiv, https://www.saob.se. 34 Det kan nog hävdas att den tredje uppsåtsform som i klandervärdhetshänseende brukar placeras mellan avsikts- och likgiltighetsuppsåtet, det vill säga insiktsuppsåtet (praktisk visshet om följd eller omständighet) även den faller utanför den språkliga innehållet i 1 kap. 2 § brottsbalken. Med andra ord: också uttalandet ”du eftersträvade inte det du gjorde men var säker på hur det skulle gå!” är något annat än ”du gjorde det uppsåtligen!”. Det ska sägas att det — för nu rätt länge sedan — har föreslagits att kravet på uppsåt tydligare ska definieras i lag; av många lagförslag som blev kvar på ritbordet. Se SOU 1996:185 s. 108 ff. 35 Se till exempel Jareborg, N., Allmän kriminalrätt, Uppsala 2001, s. 378, Wennberg, S., Försök till brott, 2 uppl., Stockholm 2010, s. 127 och Asp, P., De osjälvständiga brottsformerna: försök, förberedelse, stämpling, (gärningsmannaskap &) medverkan, underlåtenhet att avslöja och förhindra brott, Uppsala 2021, s. 96. Se även Holmgren, A., ”Till den gamla frågan om straffbarheten av otjänliga försök”. JT 2023–24 s. 695–733, s. 710 f. 3 6 Se prop. 1942:4, s. 3. Det kan även noteras att den utredning med uppdraget att se över de osjälvständiga brottsformerna som hösten 2024 överlämnade ett betänkande med förslag på omfattande ändringar av brottsbalkens 23 kapitel, inte heller har sett det som angeläget att åtgärda nämnda motstridiga betydelseinnehåll i rekvisiten för försök till brott. Se SOU 2024:55. 37 Se till exempel. Jareborg, N., 2001, s. 402, Asp, Ulväng & Jareborg, 2013, s. 432 f., Ågren, J., Straffansvar, 11 uppl., Stockholm 2023, s. 177 och Asp, 2021, s. 360. 38 När straffbestämmelser tolkas på detta sätt ses det inte som nödvändigt att åberopa 23 kap. 4 första stycket brottsbalken som genom skrivningen ”att anse som gärningsman” anses kunna grunda vad som ibland har kallats ”utvidgat gärningsmannaskap”. 39 Man skulle förvisso — likt Svensson — kunna argumentera för en lite friare tolkning som innebär att när flera på ett gemensamt plan kan anses utföra en gärning som beskrivs i ett straffbud, så kan man också beskriva det så att var och en individuellt gör allt det som följer av brottsbeskrivningen. Om man går den vägen skulle det dock vara obehövligt att läsa ”den som…” på något annat sätt än just som ”den som…”. Se Svensson, E. Gärningsmannaskap vid fleras deltagande i brott, Uppsala 2016, s. 279 ff. 4 0 För att ta ett sista relaterat exempel från gränslandet mellan den speciella och allmänna delen, känns det också mycket troligt att en genomsnittsperson skulle gissa att brott som förskingring (10 kap. 1 § brottsbalken) oredlighet mot borgenärer (11 kap. 1 § brottsbalken) och olovlig avlyssning (4 kap. 9 a § brottsbalken) kan begås av såväl kvinnor som män, trots att brottsbeskrivningarna i fråga (i skrivande stund) omnämner gärningsmannen endast i termer av en ”han”. Jfr Jareborg, 2001, s. 7 och 402, som både med avseende på detta (att lagtextens ”han” ska betyda ”hon eller han”) och tillämpningen av så kallat medgärningsmannaskap (att lagtextens ”den” ska betyda ”den — eller de som tillsammans — …”) talar om ”ett sedan länge vedertaget juridiskt-tekniskt språkbruk”. 41 Heuman, L., Metoder för rättstillämpning och lagtolkning. Generaliseringar, logik och argumentation, Stockholm 2018, s. 363. 42 Men sådana resultat kan nås på indirekt väg, om en förmögenhetsrättslig regel utgör en beståndsdel i en straffrättslig, jämför exempelvis bestämmelserna i 10 kap. brottsbalken. 4 3 Se till exempel Lindskog, Betalning, 2022, s. 49 f. 44 Att systematiken har stor betydelse inom förmögenhetsrätten är nog så väl känt bland jurister att det knappt behöver sägas. 45 Undantag gäller för vissa avtalstyper som omfattas av legala formkrav, bland annat fastighetsköp, 4 kap. 1 § jordabalken. 4 6 Se bland annat NJA 1979 s. 401, Lastbilscentralen NJA 1980 s. 46, NJA 2011 s. 600 och Husqvarnas skiljeavtal NJA 2023 s. 437. 47 Se härom Munukka, J., Införlivande av skiljeklausuler, JT 2023–24 s. 951 ff. 48 Se bland andra Adlercreutz, A., Gorton, L. & Svensson, O., Avtalsrätt II. Tolkning och utfyllning av avtal, 7 uppl., Lund 2024, s. 210 ff., Bernitz, U., Standardavtalsrätt, 9 uppl., Stockholm 2918, s. 70 ff., Lehrberg, B., Avtalstolkning, 10 uppl., Uppsala 2023, s. 106 f., Lundberg, K., Avtalets innebörd. Inkorporering, tolkning utfyllning, Stockholm 2019, s. 46 ff. och Ramberg, J. & Ramberg, C., Allmän avtalsrätt, 12 uppl., Stockholm 2022, s. 188. 49 NJA 1949 s. 609 och NJA 1969 s. 285. 50 Denna dispositiva utgångspunkt framgår av 9 kap 5 § handelsbalken. Av bestämmelsen följer att valrätten är begränsad till förfallna fordringar — vilket genom NJA 2002 s. 577 har utsträckts till fordringar vars frigörelsetid har inträtt — samt att ränta ska avräknas före kapital. Se även de tvingande reglerna i 6 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. och 31 § konsumentkreditlagen (2010:1846). 5 1 Se NJA 1958 s. 117, NJA 1973 s. 365, NJA 1989 s. 177, NJA 2009 s. 64 och NJA 2013 s. 1190. 52 P. 11 HD:s domskäl. Vår kursivering. 53 Se till exempel Kleineman, Rättsdogmatisk metod, Nääv, M. & Zamboni, M. (red.), Juridks metodlära, 2 uppl., Lund 2018, s. 28. 54 Se till exempel Hellner, J., Rättsteori. En introduktion, 2 uppl., Stockholm 1994, s. 115 f. 55 P. 62 førstvoterendes votum. 5 6 Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik, Heuman, Lars & Pauli, Mikael, Rättegång I, 2016, s. 60. 57 Bengtsson, Bertil, Ändringsdispens och prejudikatdispens, Högsta domsmakten i Sverige under 200 år. Del 1, 1990, s. 269. 58 Ett uttryck för den distinktion som ofta görs mellan processuella och materiella regler är benämningen av de förra som formell rätt (i motsats till materiell rätt). Se exempelvis Lindblom, Per Henrik, Processhinder: om skillnaden mellan formell och materiell rätt i civilprocessen, särskilt vid bristande talerätt, Diss. Uppsala, 1972. 59 Jarnesand, Marie, Högsta domstolen och enhetligheten: Om enhetlighetsargumentets betydelse för prejudikatprocessen, Jure, Diss. Stockholm, 2023, s. 276 f. 60 Se exempelvis Ekelöf, Per Olof, Processuella grundbegrepp och allmänna processprinciper: några problem inom den allmänna processrättsläran, 1956, s. 19; Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik, Heuman, Lars & Pauli, Mikael, Rättegång I, 2016, s. 55; Olivecrona, Karl, Bevisskyldigheten och den materiella rätten, 1930, s. 158 och Lindell, Bengt, Civilprocessen: rättegång samt skiljeförfarande och medling, 2021, s. 58 f. Se även Björling, Erik, Tvistlösningens normativitet: Konsumentprocess i tre varianter, SvJT 2022 s. 231 som uttrycker det som att ”processrätten inte enbart utgör en neutral förverkligare av den materiella rätten. Processrätten adderar ett normativt lager”. Svepande skulle motståndet kunna sammanfattas som en skepticism mot tanken på preprocessuella rättigheter. 61 Lindskog, Stefan, Om att gå över ån — en replik, SvJT 2012 s. 589. 62 Rättegång I s. 100. För ett annat synsätt på relationen mellan materiell rätt och processrätt jämför NJA 2014 s. 877 (Processbolaget) där ett upplägg med ett så kallat processbolag bedömdes uteslutande ha syftat till att kunna kringgå rättegångsbalkens reglering av rättegångskostnader. Processbolagets ägare ansågs skyldiga att svara personligen för motpartens kostnader. Här märks alltså ett exempel på hur en materiell rättsregel, om ansvarsgenombrott i aktiebolagsrätten, tolkas på ett sätt som motverkar att en processuell reglerings ändamål undergrävs. 63 Rättegång I s. 95. 6 4 Se t.ex. Bogdan, Private International Law as Component of the Law of the Forum, RCADI, vol. 348, 2011, s. 65 f., Melz, Peter m.fl., Inkomstskatt — En lärobok i skatterätt, 20 uppl., Studentlitteratur, 2025, s. 624 och Tjernberg, Mats, Skatterättslig tolkning, Iustus, 2018, s. 23 ff. 65 Se t.ex. Hultqvist, Anders, Hur vag får en skattelag va?, rapport på uppdrag av Svenskt Näringsliv, 2015 och Strömholm, Stig, Rätt, rättskällor och rättstillämpning: en lärobok i allmän rättslära, 5 uppl., Norstedts Juridik, 1996, s. 249 ff. 6 6 Arbetet sker inom The OECD/G20 Inclusive Framwork on Base Erosion and Profit Shifting där över 140 länder och jurisdiktioner deltar. 67 Se Rådets direktiv (EU) 2022/2523 av den 14 december 2022 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen. 68 Se bl.a. Baran, Mahmut & Berggren, Hawser, Tilläggsskatt — den nya skatten för företag i stora koncerner (del 1), Skattenytt 2024 s. 89–127. 6 9 Se Peter Sande, Förutsebarhet vid patenttolkning, Festskrift till Kaj Sandart — i anledning av femtioårsjubileet för Sandart & Partners Advokatbyrå, Glossator Förlag, 2003. 7 0 Gräns, Minna, Om rättsstatens värdekonflikter, Fogelklou, Anders & Spaak Torben (red.), Festskrift till Åke Frändberg, Iustus Förlag AB, Uppsala, 2003 [cit. Gräns, Om rättsstatens värdekonflikter]. 71 Se Sture Bergström, Förutsebarhet, Justus Förlag, 1987. Lebeck, Carl, Legalitetsprincipen i förvaltningsrätten, 1 u., Norstedts Juridik, Stockholm, 2018. Lebeck delar upp syftet med förutsebarhetprincipen i två delar: att de rättsregler som finns ska tillämpas förutsebart, samt att rättstillämpningen ska vara förutsebar. Lebeck gör inte en närmare analys av dessa två olika delar av Förutsebarhet, vilka verkar vara i princip identiska. 72 Detta är de centrala immateriella rättigheterna. 73 Mycket litet har skrivits om förutsebarhet inom immaterialrätt generellt och mer specifikt inom patenträtt, se Peter Sande, Förutsebarhet vid patenttolkning, Festskrift till Kaj Sandart — i anledning av femtioårsjubileet för Sandart & Partners Advokatbyrå, Glossator Förlag, 2003. Se även om amerikansk patenträtt Matthew J. Conigliaro, Andrew C. Greenberg and Mark A. Lemley, Foreseeability in patent law, Berkeley Technology Law Journal, Vol. 16, No. 3 (Fall 2001), pp. 1045–1074. 7 4 Greenberg, Brad A., Rethinking Technology Neutrality (March 16, 2016). Minnesota Law Review, Vol. 100, p. 1495, 2016. See also, Lee, N., Revisiting the Principle of Technological Neutrality in Patent Protection in the Age of 3D Printing Technology and Cloud Computing. In: Ullrich, H., Hilty, R., Lamping, M., Drexl, J. (eds) TRIPS plus 20. MPI Studies on Intellectual Property and Competition Law, vol 25. Springer, Berlin, Heidelberg, 2016. 75 Se Berndt Godenhielm, Patentskyddets omfång på basen av patentanspråkets funktionella innehåll. Akad. avh. Helsingfors 1950. Akad. Bokh. 282 s. Fmk 500.00. — Jurid. Fören:s i Finland publikationsserie N:o 20. Se Niklas Bruun, Teori och praktik i patenträtten — ekvivalensläran i fokus | NIR 2/1990. Smyth, Darren, and Azadeh Vahdat, The Doctrine of Equivalents in the UK Following Actavis v Lilly, in Hayleigh Bosher, and Eleonora Rosati (eds), Developments and Directions in Intellectual Property Law: 20 Years of The IPKat (Oxford, 2023; online edn, Oxford Academic, 22 June 2023. Se även De Hert, P., & Korenica, F. (2012). The Doctrine of Equivalent Protection: Its Life and Legitimacy Before and After the European Union’s Accession to the European Convention on Human Rights. German Law Journal, 13, pp. 874–895. 76 Grubb, Philip W, and others, Invalidity and Amendment of Granted Patents, Patents for Chemicals, Pharmaceuticals, and Biotechnology (New York, 2016; online edn, Oxford Academic). 7 7 Om möjligheter och förväntningar när det gäller AI-verktyg, se, Alexander Klenner-Bajaja, Introducing AI-PreSearch: A Revolutionary AI-Driven Search Tool to support our Patent Examiners, August 23, 2023, https://www.linkedin.com/pulse/introducing-ai-presearch-revolutionary-ai-driven-tool-klennerbajaja.
- Nedan följer tre förmögenhetsrättsliga exempel som på olika sätt främjar förutsebarhet. De är hämtade från HD-praxis. Exemplen belyser att även förmögenhetsrätten laborerar med krav på formell förutsebarhet, även om det sker med hjälp av metoder som inte är av det mest formella slaget — men som ändå är mer formella än informella. Tre exempel på andra former av formell förutsebarhet Förhöjd avtalströskel vid införlivande av överraskande eller betungande avtalsvillkor. I avtalsrätten gäller formfrihet om inte annat följer av lag. Det innebär att parterna själva kan komma överens om under vilka förutsättningar ett bindande avtal ska uppstå mellan dem, liksom vad som krävs för att ett visst villkor ska bli avtalsinnehåll. Avtalsparterna är så att säga sina egna normgivare. Rättsordningen lägger sig alltså inte i formfrågan utan förlitar sig på den informella förutsebarheten. Men det finns undantag. Ett ligger i den så kallade förhöjda tröskel som gäller för införlivande av överraskande eller betungande avtalsvillkor. Dessa regler har utvecklats av HD genom prejudikat. HD tonade visserligen ner den förhöjda tröskelns betydelse i Den övertagna överlåtelsebesiktningen NJA 2017 s. 113, men har senare, i Husqvarnas skiljeavtal NJA 2023 s. 437, gett uttryck för att den alltjämt gäller. Den förhöjda tröskeln innebär att ett avtalsvillkor som läggs fram av den ena parten måste tydliggöras för motparten om villkoret är betungande eller överraskande. Annars blir inte det aktuella villkoret avtalsinnehåll, även om ett avtal i övrigt har uppstått, innefattande alla andra villkor som har lagts fram (utan att ha tydliggjorts). Ett syfte med den förhöjda tröskeln är att motparten ska kunna förutse rättsverkningarna av sitt rättshandlande. Tröskeln är rättsordningens sätt att tillgodose intresset av faktiskt förutsebarhet när det finns risk att parterna saknar faktisk insikt om vad de avtalar om (bristande informell förutsebarhet). Lastbilscentralen NJA 1980 s. 46 illustrerar detta. I fallet hade en näringsidkare vid avtalsingåendet med en annan näringsidkare hänvisat till ett standardavtal med en skiljeklausul. Frågan var om skiljeklausulen utgjorde avtalsinnehåll. I två tidigare rättsfall hade HD ansett en skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare vara så betungande eller överraskande att den omfattades av den förhöjda tröskeln. Men i Lastbilscentralen ansåg HD att skiljeklausulen inte omfattades av den förhöjda tröskeln. Det berodde bland annat på att affärslivet hade utvecklats så att det blivit vanligt med användning av standardavtal och skiljeklausuler i kommersiella förhållande. HD behövde alltså inte längre kompensera med en formell förutsebarhetsregel (förhöjd tröskel) eftersom det numera kunde ställas högre krav på de kommersiella parternas informella förutsebarhet.