1.Av Husqvarnas skiljeavtal NJA 2023 s. 437 kan slutsatserna dras att några särskilda införlivanderegler inte gäller för skiljeavtal, innefattande skiljeklausuler, och att införlivandeprövningens bortgallringssteg alltjämt är en livskraftig norm. Rent teoretiskt skulle man kunna hävda att bortgallringssteget endast gäller beträffande skiljeklausuler, eftersom HD i detta fall inte uttalade annat. Men med insikt om hur rättspraxis om bortgallringen har vuxit fram, vore en sådan tolkning förvånande. Anmärkas kan också att det uttalande som bekräftar fortlevnaden av detta bortgallringssteg endast utgjorde obiter dictum eftersom någon sådan prövning sedan inte skedde. Anledningen till detta är som sagt troligen att motparten ansågs ha fått del av villkorstexten, när dessa funnits tillgängliga på en hemsida.s. 956
2.Domen bekräftar att det ska mycket till för att ett skiljeavtal ska bortgallras såsom överraskande eller särskilt betungande mellan kommersiella parter, vilket ju står i god överensstämmelse med Lastbilscentralen och annan praxis. Avgörandet bekräftar därtill att få del av en länk eller annan hänvisning till en webbplats eller annan digital plattform eller åtkomligt elektroniskt lagringsutrymme kan jämställas med ett delfående av ett fysiskt avtalsdokument, om det av hänvisningen tillräckligt tydligt framgår att det är fråga om avtalsvillkor som parten önskar införliva. Den aktuella metoden, att i ett dokument som delgetts motparten ange att vissa avtalsvillkor gäller och att tydligt ange att dessa villkor finns tillgängliga på viss plats som är lättåtkomlig för motparten och att göra villkoren lättåtkomliga på den angivna platsen, är godtagbar.s. 956
3.Det borde som utgångspunkt inte räcka att villkoren finns lättåtkomliga, om parten underlåtit att hänvisa till villkoren och till den plats där de är åtkomliga. Skulle det någon gång ändå vara godtagbart, måste det grundas på att parten med fog förväntat en särskild aktivitet och inlevelseförmåga hos motparten. Detta förefaller vara förklaringen till NJA 1978 s. 432, Flyget från Split, där en konsument förväntades räkna med att näringsidkaren hade standardvillkor, att näringsidkaren önskade att de skulle gälla i deras individuella avtal, och att det ankom på konsumenten att anskaffa standardvillkoren om konsumenten ville göra sig bekant med dessa.s. 957
4.Det bör beaktas att ett normalt godtagbart införlivandeförfarande kan riskera att ifrågasättas om parten beter sig motstridigt. Om, som i detta fall, det redan finns individuellt förhandlade avtal och en part gör referenser till standardvillkor, kan motparten bl.a. ha uppfattningen att referensen till standardvillkoren var ett slentrianmässigt misstag eller att referensen utgjorde ett försök att smyga in ändringar av avtalet.s. 957
5.HD fann att det var ramavtalets skiljeklausul som gällde. Det fanns som sagt även en skiljeklausul i Husqvarnas allmänna villkor, till vilka hänvisning skedde vid varje beställning som var föremål för tvist. HD fann att standardavtalets skiljeklausul skulle ha gällt om inte ramavtalets skiljeklausul skulle ha ansetts omfatta tvisten. Men gällde inte skiljeklausulen i de allmänna villkoren, vid sidan av ramavtalets? Så borde enligt min uppfattning vara fallet. I det förevarande fallet synes det inte ha varit någon saklig skillnad mellan ramavtalets och de allmänna villkorens skiljeklausuler, men om så hade varit fallet hade en intrikat klausulkonkurrens kunnat uppstå, vars utgång bl.a. skulle kunna bero på deras innehåll. Detta är inte platsen att utveckla dessa frågor.s. 957
6.Det kan konstateras att uttalandena i Den övertagna överlåtelsebesiktningen NJA 2017 s. 113 om att en tillämpning av 36 § avtalslagen vore att föredra framför bortgallringen inte har länt till efterrättelse, utan att HD:s praxis härom alltjämt gäller. Eftersom HD i det fallet själv tolkade vissa villkor i strid med ordalydelsen kan det antas att det teoretiskt grundande önskemålet att utrota den korrigerande tolkningen inte varit i full överensstämmelse med de praktiska önskemål som tillgodoses i den praktiska avtalstolkningen.s. 957