”One size fits all”?1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2019 s. 969
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2019 s. 969
BibTeX
@misc{nja-2019-s-969,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2019 s. 969}},
year = {2019},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
10 hänvisningar i 4 artiklar · 10 stycken/fotnoter
- NJA 2019 s. 969, p. 11–15.
- NJA 2019 s. 969, p. 11–15.
- I ett fall hade polisen informerat personer som deltog i s.k. grannsamverkan mot brott. Polisens information innehöll ett antal uttalanden om personer som bl.a. ägnade sig åt bostadsinbrott i ett visst område i södra Stockholm. De grupper av personer som det rörde sig om identifierades genom sin härkomst och etniska tillhörighet. JO Axberger konstaterade att det i och för sig är tillåtet att identifiera enskilda på detta sätt förutsatt att det finns ett tillräckligt sakligt underlag för det. Han ansåg dock samtidigt att informationen i det aktuella materialet blev alltför generaliserande. Han betonade därvid särskilt betydelsen av RF 1:2 och skyddet för allas lika värde. I JO:s praxis finns således vissa exempel på att bestämmelser till skydd för den enskildes privatliv, värdighet och frihet har ansetts vara relevanta vid bedömningen av huruvida myndigheter överskridit sina befogenheter eller tolkat annan lagstiftning på ett rimligt sätt. 3.2 RF 1:2 i domstolarnas praxis Det tycks som om RF 1:2 i tolkningspraxis i domstolarna används som ett sätt att ge enhetlighet åt skilda bestämmelser i syfte att tillförsäkra enskilda ett effektivt rättsskydd. Vad gäller systematisk tolkning finns också en viss tendens, bl.a. i HFD 2014 not. 65, HFD 2018 not 6, HFD 2018 ref. 7, NJA 2019 s. 969 och NJA 2020 s. 3 att betona att bestämmelser i RF också ska tolkas i ljuset av målsättningsstadgandena i RF 1:2.
- Se HD:s resonemang i NJA 2019 s. 969 punkt 17.
- Trots svensk rätts restriktiva inställning till att erkänna utländska avgöranden utan lagstöd valde Högsta domstolen under 2019 att i två olika fall göra just detta. I NJA 2019 s. 504 (Det kaliforniska surrogatarrangemanget) och NJA 2019 s. 969 (Surrogatarrangemanget i Arkansas) hade två tilltänkta mödrar, i samband med surrogatarrangemang i USA, erkänts som rättsliga mödrar till sina respektive barn av amerikanska domstolar, och dessa utländska moderskapsavgöranden erkändes i Sverige trots avsaknad av lagstöd. I det förstnämnda fallet skedde detta på grund av att de tilltänkta föräldrarna (ett olikkönat par) separerade kort efter hemkomsten till Sverige och att en närståendeadoption därmed inte längre var möjlig. En vanlig adoption var inte heller ett alternativ för den tilltänkta modern eftersom en sådan skulle ha utsläckt barnets rättsliga relation till den tilltänkte fadern, som hade fastställts som barnets rättslige far (4 kap. 21 § föräldrabalken).
Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2019–20204 hänvisningar
- Att erkännande i Sverige av utomlands genomfört surrogatmoderskap inte nödvändigtvis strider mot grunderna för den svenska rättsordningen har slagits fast av HD:s beslut NJA 2019 s. 504 och NJA 2019 s. 969, detta trots att surrogatmoderskap inte får ske genom assistans av svensk hälso- och sjukvård. HD uttalade i detta sammanhang att innehållet av svensk ordre public förändras över tid och i takt med att de etiska värderingar och normer som ligger till grund för den svenska rättsordningen förändras. Avgörandena beskrivs närmare i avsnitt 5 nedan.
- En viss vidareutveckling av NJA 2019 s. 504 utgörs av det endast sex månader senare meddelade HD-beslutet NJA 2019 s. 969. I detta mål, avgjort av andra justitieråd, var det en ensamstående svensk kvinna som i USA träffat avtal om surrogatmoderskap med en amerikansk kvinna, som sedan födde ett barn med användning av ett ägg från en anonym donator befruktat utanför kroppen med anonymt donerade spermier. En amerikansk domstol förklarade redan före barnets födelse den svenska kvinnan vara dess rättsliga moder. Efter barnets födelse fick barnet ett födelsebevis där den svenska kvinnan angavs som barnets enda förälder. Efter att kvinnan återvänt till Sverige tillsammans med barnet försökte hon att få adoptera det, men hennes ansökan avslogs med motiveringen att hon hade betalat för surrogatmoderns tjänster, vilket strider mot vederlagsförbudet i 4 kap. 10 § föräldrabalken. Hon ansökte därför om att den amerikanska domen skulle erkännas i Sverige. HD konstaterade, med hänvisning till NJA 2019 s. 504, att det finns ett visst begränsat utrymme att även utan stöd i lag erkänna utländska statusdomar. Den hänvisade också till att barnets bästa ska sättas i första rummet och att ett icke-erkännande av en ”faktisk familjerelation” vore till en så betydande nackdel för barnet att andra motstående hänsyn kan ges endast begränsad vikt. I likhet med NJA 2019 s. 504 markerade dock HD att ett erkännande förutsätter att barnets rätt inte kan tillgodoses på något lämpligare sätt, exempelvis genom en adoption. Enligt HD var det i det aktuella fallet inte uteslutet att en ny adoptionsansökan vore framgångsrik, men detta var osäkert och skulle bli förenat med en inte obetydlig tidsutdräkt till nackdel för barnet. HD:s slutsats blev därför att det inte fanns något lämpligare sätt att tillgodose barnets rätt till privatliv än att erkänna den amerikanska domen. — HD anser i detta mål en faktisk familjerelation ha etablerats redan en relativ kort tid efter barnets födelse (vid tiden för ansökan fyra månader, vid tiden för HD:s avgörande 14 månader), vilket var rimligt, särskilt om man beaktar att ett icke-erkännande av den amerikanska domen skulle göra barnet helt föräldralöst i såväl svenska som amerikanska ögon (i motsats till NJA 2019 s. 504, där faderskapet var etablerat). Det nya avgörandet synes vidare ställa något lägre krav på att adoptionsvägen inte ska anses utgöra ett lämpligt alternativ. Tilläggas kan att referenten (JustR Runesson) var skiljaktig i fråga om motiveringen och menade att redan den omständigheten, att en föräldrarelation erkänns utomlands, gör att nackdelarna av ett icke-erkännande i Sverige är sådana att andra motstående hänsyn kan ges endast begränsad vikt i det enskilda fallet, om dessa nackdelar inte i möjligaste mån undviks. Jag håller med om detta och förstår det sistnämnda villkoret så att behovet av att undvika s.k. haltande rättsförhållanden kan variera beroende på bl.a. de inblandades anknytning till Sverige och det främmande landet i fråga.
- NJA 2019 s. 504 och NJA 2019 s. 969 bekräftar uttryckligen huvudprincipen att en utländsk dom inte erkänns i Sverige utan uttryckligt stöd i lag, låt vara att besluten samtidigt infört ett mycket speciellt undantag för vissa utländska statusavgöranden. — Se närmare i avsnitt 5 ovan.