- kap. 14 § konkurslagen. Enligt 5 kap. 14 § 1 st. konkurslagen ska borgenär inte kunna uppbära mer i konkurs, än vad som hade blivit dennes resultat av rekonstruktionsplanen. Det medför att om en plan bestämmer juniora borgenärers uppgörelse med hänsyn till en avtalad riktad efterställning, kan inte en efterföljande konkurs innebära att den juniora borgenären uppbär utdelning som om efterställningen inte hade ägt rum. I så fall hade den juniora borgenären nämligen uppburit en större andel av sin fordran i konkurs än som hade blivit fallet enligt den fastställda rekonstruktionsplanen. En plan som inte vunnit laga kraft när gäldenären går i kon- kurs gäller inte (och aktualiserar inte 5 kap. 14 § konkurslagen), se NJA 2019 s. 731. Prejudika- tet torde äga giltighet även i förhållande till den nya FrekL, eftersom 5 kap. 14 § konkurslagen är oförändrad och saken inte kommenterats särskilt i förarbetena till FrekL.
- NJA 2019 s. 731 272
Rättsfall
NJA 2019 s. 731
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2019 s. 731
BibTeX
@misc{nja-2019-s-731,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2019 s. 731}},
year = {2019},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 3 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Fordrans uppkomst inom insolvensrätten2 hänvisningar
- I avhandlingen behandlas också företagsrekonstruktion, trots att inledandegrunden såvitt avser just företagsrekonstruktion är illikviditet (eller illikviditet inom kort) och inte insolvens, se 2 kap 6 § lagen om företagsrekonstruktion. Jfr 1 kap 2 § konkurslagen, där det framkommer att inledandegrunden vad gäller konkurs är insolvens, samt 7 § skuldsaneringslagen och 8 § lagen om F-skuldsanering, i vilka det kommer till uttryck att inledandegrunden beträffande skuldsanering är kvalificerad insolvens. I förarbetena till lagen om företagsrekonstruktion betecknas inledandegrunden som illikviditet, se prop 1995/96:5 s 180. I lagutskottet lades det till ”eller att sådan oförmåga inträder inom kort”, lagutskottets betänkande 1995/96:LU11 under Den ekonomiska förutsättningen för företagsrekonstruktion. En bättre lämpad term än insolvensrätt, vars lydelse konnote- rar till både konkurs och företagsrekonstruktion, saknas såvitt jag känner till i svensk rätt. Här skulle en ny term kunna lanseras, såsom pankrätt. Det medför antagligen andra pro- blem, och just pankrätt ger antagligen fel konnotationer i en avhandling. I stället används begreppet insolvensrätt här, för att beteckna konkurs, skuldsanering och företagsrekon- struktion. Insolvens har använts för att beteckna ett förfarande som i strikt bemärkelse inte krävde att insolvens förelåg, för att förfarandet skulle inledas, se exempelvis SOU 2010:2, del 1 särskilt s 139 ff, som var ett lagförslag om ett samlat insolvensförfarande, trots att det var tillräckligt att gäldenären var illikvid för att ett förfarande under egen- förvaltning skulle inledas. Den allmänna inledandegrunden var dock insolvens, se SOU 2010:2, del 2 s 6, 1 kap 4 § i lagförslaget. Se även Mellqvist & Welamson, L, Konkurs, som har undertiteln Och annan insolvensrätt. I monografin behandlas även företagsre- konstruktioner. Se även a a s 14, i vilket det uttrycks: ”Konkurs, företagsrekonstruktion och skuldsanering är dock alla tre rättsliga förfaranden som kan betraktas som insolvens- förfaranden i vid mening.” Även HD har anammat den något mer vidsträckta betydelsen av begreppet insolvensrätt: ”Genom lagen om företagsrekonstruktion infördes ett nytt insolvensrättsligt förfarande.”, NJA 2019 s 731, HD:s domskäl st 23.
- 155 ff, 173, NJA 2019 s 731 24