1.Nu ska undersökas vad som i termer av systemargument krävs, för att en massafordran ska uppkomma. Utgångspunkten för att ett systemargument ska kunna göras gällande är att lika fall ska behandlas lika. Här behöver det därför eftersökas om det finns andra frågor eller regler i exempelvis konkurslagen som liknar eller på något annat sätt hör samman med bedömningen av om en massafordran har uppkommit. I denna undersökning har det i huvudsak framkommit tre olika sorters argument: Det första utgår från konkursboets rättssubjektivitet. Det andra utgår från konkurs som system. Det tredje utgår från frågan om huruvida en fordran omfattas av ett offentligt ackord eller inte i en företagsrekonstruktion ska behandlas på samma sätt som frågan om massafordrans uppkomst. Dessa argument ska behandlas i den angivna ordningen.s. 20
2.Frågan om massafordrans uppkomst hör i mångt och mycket ihop med konkursboets rättsliga relation till konkursgäldenären, boets rättsliga relation till de rättigheter och skyldigheter gäldenären hade vid konkursutbrottet samt vilka legala rättigheter och skyldigheter ett konkursbo kan ha och har. Boets relation till gäldenären är emellertid speciellt. Den speciella relationen har kommit till uttryck i Högsta domstolens praxis. I NJA 1996 s 46 uttalade till exempel domstolen, angående huruvida boet kunde återta en förklaring om att inte överta gäldenärens talan i en rättegång, att av betydelse var:s. 20
3.”den speciella relation som föreligger mellan gäldenären och hans konkursbo.s. 20
4.Det är inte i vanlig mening fråga om två parter med motstridiga intressen.s. 20
5.[Min kursivering.]” Relation mellan konkursboet och gäldenären har även aktualiserats i andra avgöranden från Högsta domstolen, såsom i NJA 2004 s 777. Rättsfallet gällde om en konkursförvaltare hade rätt att avstå (abandonera) egendom till förmån för konkursgäldenären och om konkursförvaltaren i så fall kunde återta beslutet. Domstolen uttalade:s. 20
6.”Under en konkurs råder emellertid gäldenären inte över sin egendom, ochs. 20
7.konkursboet och konkursgäldenären kan redan av detta skäl inte betraktas 332s. 20
8.som två skilda parter med möjlighet att utan lagstöd träffa bindande förmö-s. 21
9.genhetsrättsliga avtal sinsemellan.” Frågan om massafordrans uppkomst påverkas av den speciella relationen som råder mellan konkursboet och konkursgäldenären, boets relation till de rättigheter och skyldigheter gäldenären hade vid konkursutbrottet samt vilka legala rättigheter och skyldigheter ett konkursbo kan ha och har. Exempelvis har det i studien framkommit att boet har rätt att vidta vissa åtgärder som annars hade utgjort upphovsrättsintrång, genom att nyttja den rätt gäldenären haft enligt ett förlagsavtal.[^1000] Den speciella relationen påverkar även frågan om huruvida boet har inträtt i gäldenärens avtal och på vilket sätt boet ådrar sig ansvar enligt särskilda konkursrättsliga normer (som aktualiseras om boet har tillgodogjort sig eller på annat sätt förfogat över en prestation som emanerar från konkursgäldenärens avtal). I typfallsstudien nedan kommer det att ges prov på detta.s. 21
10.I de nämnda frågorna är det emellertid svårt att, med grund i den speciella relationen som råder mellan gäldenären och konkursboet, göra gällande några systemargument, som kan användas för att nå mer generella slutsatser (i vart fall innan typfallsstudien har redogjorts för). Det beror på att relationen mellan konkursgäldenären och konkursboet inte bara är speciell utan också omstridd.[^1001] Det tar sig även uttryck i spörsmålet om vad som krävs för att boet ska bli ansvarigt, vilket bland annat illustreras i frågan om massafordrans uppkomst ska vara just en uppkomstfrågas. 21
11.333 eller bara en fråga om huruvida boet har förpliktat sig (som vilket annat rättssubjekt som helst).[^1002]s. 21
12.Även om förhållandet mellan konkursboet och konkursgäldenären är speciellt och omstritt, finns det bestämmelser, bland annat i konkurslagen, som kan belysa hur konkursboet ådrar sig nya förpliktelser – det vill säga sådana förpliktelser som inte härrör från konkursgäldenärens avtal eller förehavanden på annat sätt. I den frågan kan utgångspunkt tas i rättssubjektivitetsbegreppet, för att avgöra vilka förpliktelser konkursboet kan ådra sig.s. 22
13.En förutsättning för att någon eller något ska kunna ådra sig skulder är nämligen att det är ett rättssubjekt (har rättssubjektivitet). Ett rättssubjekt brukar beskrivas som ett subjekt som juridiskt sett kan ha tillgångar och skulder (eller rättigheter och skyldigheter).[^1003] Emellanåt görs ytterligare en distinktion. Då påpekas att rättssubjekt har rättskapacitet (vilket innebär att subjektet kan ha tillgångar och skulder) samt partsbehörighet (det vill säga att subjektet kan vara part i rättegång).[^1004] Det är också denna legala karakteristik som tillskrivs handelsbolag till skillnad från enkla bolag i 1 kap 4 § lagen om handelsbolag och enkla bolag. Av den bestämmelsen framgår det att ett handelsbolag kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Det är egenskaper som det enkla bolaget inte har. Ett handelsbolag är till skillnad från ett enkelt bolag en juridisk person.[^1005]s. 22
14.Mot denna bakgrund kan frågan här ställas om konkursboet har rättssubjektivitet, vad gäller just förmågan att ådra sig nya förpliktelser. (I ovan anförd mening.)s. 22
15.Det står klart att konkursboet i och för sig kan ådra sig nya skulder. Det framgår redan av 11 kap 1 § konkurslagen.[^1006] Konkursboet har också 334 rätt att kära och svara i domstol.[^1007]s. 22
16.I frågan om huruvida konkursboet kan åta sig rättigheter finns bestämmelser i konkurslagen, vilka indirekt ger vägledning i frågan. I 8 kap 2 § konkurslagen stadgas nämligen (bland annat):s. 23
17.”Har gäldenären drivit en rörelse, får förvaltaren, om det lagligen kan ske,s. 23
18.fortsätta rörelsen för konkursboets räkning i den mån det är ändamålsenligt.s. 23
19.[Min kursivering.]” Att fortsätta driften av en rörelse förutsätter (i allmänhet) att avtal kan ingås. I och med att det är konkursförvaltaren som får fortsätta rörelsen måste förvaltaren kunna ingå avtal. Det får till följd att förvaltaren kommer att påföra konkursboet rättigheter, eftersom det är för konkursboets räkning den fortsatta driften sker.s. 23
20.I detta sammanhang bör också beaktas att konkursboet kan gå i konkurs. Det följer av 1 kap 4 § konkurslagen, vilket är ytterligare ett argument för att konkursboet är ett rättssubjekt.[^1008]s. 23
21.Mot bakgrund av att konkursboet kan åta sig nya rättigheter, nya skyldigheter, väcka talan i nya rättegångar och dessutom gå i konkurs, måste boet anses vara ett rättssubjekt åtminstone i den bemärkelsen att det kan ådra sig nya förpliktelser. Det finns även förarbetsuttalanden som är förenliga med denna slutsats:s. 23
22.”Begreppet konkursbo kan ha delvis olika betydelser beroende på i vilkets. 23
23.sammanhang det används. Det kan sålunda betyda den förmögenhetsmassas. 23
24.som skall användas för betalning till borgenärerna (se t.ex. 3 kap. 3 §) mens. 23
25.också det speciella rättssubjekt som konkursboet utgör och som kan för-s. 23
26.värva rättigheter och ikläda sig skyldigheter (t.ex. 3 kap. 9 §).”[^1009] I doktrinen påpekas också att konkursboet är att betrakta som ett rättssubjekt,[^1010] även om det emellanåt läggs till att det är ett speciellts. 23
27.335 rättssubjekt,[^1011] eller att boet är ett rättssubjekt men att från den definitionen kan inte några slutsatser dras.[^1012]s. 23
28.Här ska dock inte några allmänna slutsatser dras av konstaterandet att konkursboet är ett rättssubjekt. Här gäller det endast frågan om på vilket sätt de massafordringar uppkommer som inte hör samman med boets relation med konkursgäldenären. Beträffande sådana förpliktelser bör boet anses vara ett rättssubjekt. Att det kan ådra sig sådana förpliktelser har också stöd i det citerade förarbetsuttalandet. Utifrån den punkten kan frågan om vad som krävs för att sådana massafordringar ska uppkomma undersökas vidare med grund i systemargument.s. 24
29.Här bör först noteras att det är konkursförvaltaren som är behörig att utöva konkursboets rättskapacitet. Det är alltså förvaltaren som har behörighet att ådra boet förpliktelser (och rättigheter). Denna behörighet framgår av bland annat 1 kap 3 § och 7 kap 8 § konkurslagen.[^1013] På vilket sätt boet ådrar sig nya skulder – hur sådana massafordringar uppkommer – kan ses utifrån boets rättssubjektivitet (i här avsedd bemärkelse) och förvaltarens behörighet. Med ett sådant synsätt bör de nämnda skulderna vara de som konkursförvaltaren har ådragit boet. (Alternativt de skulder som den som handlar för boets räkning eller som boet på annat sätt svarar för ådrar boet.) Boet blir då förpliktat, som vilket annat rättssubjekt 336 som helst, genom att exempelvis ingå avtal eller ådra sig utomobligatorisk skadeståndsskyldighet.s. 24
30.Att konkursboet i den meningen är ett rättssubjekt och att boet därigenom ådrar sig nya förpliktelser på samma sätt som andra rättssubjekt, kan förklara den enighet som råder i doktrinen beträffande sådana förpliktelsers uppkomst, en enighet som framkom redan i inledningen av detta kapitel.s. 25
31.Det var den första sortens systemargument, men som påpekades i detta avsnitts inledning har det i undersökningen framkommit tre olika sorters systemargument. Den andra sortens systemargument utgår från det konkursrättsliga systemet. Utgångspunkt kan då tas i distinktionen mellan konkursfordran och massafordran. Konkursfordringar är sådana fordringar som har uppkommit före konkursutbrottet och som får göras gällande i konkursen. Utdelning på dessa konkursfordringar sker i viss ordning, men utdelning sker först efter det att massafordringarna har fullgjorts. Att denna distinktion upprätthålls är en förutsättning för att det konkursrättsliga systemet ska kunna fungera.s. 25
32.Anledningen till att gäldenären försätts i konkurs är att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder före konkursutbrottet. Skulle gäld enärens alla skulder upphöjas till massaskulder räcker konkursboets tillgångar inte till för att betala skulderna. Boet går då sannolikt i konkurs. Upprätthålls inte distinktionen leder det på så vis till en oändlig kedja av konkurser. Det konkursrättsliga systemet förutsätter alltså att de fordringar som har uppkommit före konkursutbrottet ska göras gällande i konkursen, såsom konkursfordringar. De ska inte ersättas i samma ordning som massafordringar, vilka kan göras gällande mot konkursboet. Fordringar som utgör konkursfordringar ska därför som utgångspunkt inte upphöjas till massafordringar.[^1014]s. 25
33.Det sak- och konkursrättsliga systemet påverkar dock inte bara vad som krävs för att en massafordran ska uppkomma, såtillvida att konkursfordringar som utgångspunkt inte bör upphöjas till massafordringar. Om utgångspunkten är att lika fall ska behandlas lika bör det sak- och konkursrättsliga systemet också beaktas från konkursborgenärens och tredje mans perspektiv. Har till exempel tredje man separationsrätt till ett föremål i konkursen får konkursboet inte tillgodogöra sig eller på annat sätt förfoga över föremålet utan att bli ersättningsansvarigt. En annan ordning skulle innebära att det sak- och konkursrättsliga systemet inte upprätthölls beträffande tredje mans rätt. Det kan motivera, vad som här benämns, ett särskilt konkursrättsligt ansvar för boet, för det fall det tillgodogör sig eller på annat sätt förfogar över sådana prestationer som vars. 25
34.337 sakrättsligt skyddade vid den kritiska tidpunkten. Ett sådant sakrättsligt skydd skulle också kunna bestå i att konkursborgenären har en innehållanderätt vid den kritiska tidpunkten.s. 25
35.Den tredje sortens systemargument är av ett annat slag än de föregående argumenten. Argumentet utgår från att vissa frågor i en konkurs bör behandlas på samma sätt som i en företagsrekonstruktion. Det har nämligen gjorts gällande att frågan om huruvida en fordran är en konkursfordran eller en massafordran bör bedömas på samma sätt som frågan om en fordran är en ackordsfordran eller en ackordsfri fordran i en företagsrekonstruktion. Vad som då betonas är främst borgenärernas utfall i de olika förfarandena. Det påtalas att en borgenär inte ska få ett bättre utfall i det ena eller andra förfarandet. Borgenärerna ska i stället behandlas på samma sätt i ett offentligt ackord som i en konkurs. Det har exempelvis Högsta domstolen uttalat i NJA 2016 s 73.[^1015] Materiellt likartade regler sägs nämligen förhindra att borgenärer strävar efter något av förfarandena (för egen vinnings skull).[^1016] Det har till och med sagts att det ”utgör en grundbult i det insolvensrättsliga systemet att bedömningen av om och i vad mån en fordran omfattas av rättsverkningarna av konkurs och offentligt ackord följer enhetliga principer.”[^1017]s. 26
36.Om systemargumenten ska få genomslag bör alltså fordringar behandlas på ett likartat sätt i företagsrekonstruktion och konkurs. Det gör att rättsfall i vilka ackordsfrågor har avgjorts kan få betydelse för frågor om huruvida konkursboet är ansvarigt och vice versa. När det gäller frågan om fordrans uppkomst, såvitt avser ackord uttalas i NJA 2014 s 537 att om rekonstruktionsgäldenärens medkontrahent har en innehållanderätt vid den kritiska tidpunkten och gäldenären efter den kritiska tidpunkten förfogat över prestationen blir denna fordran ackordsfri. Om fordrans uppkomst ska behandlas lika i ackord och konkurs bör därför motsvarande ordning gälla i konkurs. Det innebär att, om borgenären har en innehållanderätt vid konkursutbrottet och konkursboet (efter den kritiska tidpunkten) förfogar över prestationen, så blir det ansvarigt för denna prestation. 338s. 26
37.Sammantaget kan alltså tre olika sorters systemargument göras gällande beträffande vad som krävs för att en massafordran ska uppkomma. Det första utgick från att konkursboet utgör ett rättssubjekt, i den bemärkelsen att det kan ådra sig nya förpliktelser som vilket annat rättssubjekt som helst. Avseende det andra argumentet betonades konkursförfarandet, såsom system. Det påpekades att konkursfordringar som utgångspunkt inte borde upphöjas till massafordringar, och att boet bör bli ansvarigt om det inte respekterar tredje mans och konkursborgenärens sakrättsliga och konkursrättsliga rättigheter. Beträffande det tredje argumentet lyftes det materiella sambandet mellan frågan om hur boet blir ansvarigt och frågan om huruvida en fordran ingår i ett offentligt ackord i en företagsrekonstruktion.s. 27