Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten2 hänvisningar
- Se NJA 2015 s. 512 p. 19. Se även för norsk rätt Rt. 1995 s. 46, Rt. 1997 s. 1010 och Rt. 2012 s. 1628 samt Skar, H. ’Omgåelse i aksjeselskapsretten’, TfR, vol. 132, 3– 4/2019, s. 269–306.
- I NJA 1993 s. 188 ”Gillette och konkurrensbegränsningsklausulen” hade ett aktiebolag åtagit sig ett konkurrensförbud. Vissa dispositioner som stred mot förbudet företogs i ett systerbolag. Högsta domstolen kom fram till att konkurrensförbudet träffade även systerbolaget med motiveringen att bolagen hade samma ledning och ägare och att samverkan i syfte att kringgå förbudet hade förekommit. I NJA 2015 s. 512 ”Stilo-fåtöljen” tolkar Högsta domstolen avgörandet enligt följande: om någon annan än den förpliktade avtalsparten på ett kvalificerat otillbörligt sätt hindrar den berättigade att komma i åtnjutande av avtalsrättigheten, så svarar den utomstående i åtminstone vissa fall som om han själv var förpliktad enligt avtalet (jfr ”Max och Frasses” NJA 2005 s. 608). Ett insolvensrättsligt fall som är av intresse är NJA 1996 s. 389. I det fallet lämnades ett yrkande om granskningsman i konkurs utan bifall med motiveringen att yrkandet var uppenbart oförenligt med regleringens ändamål. Borgenären ansågs ha köpt sin fordran om 118 kr mot konkursgäldenären enbart i syfte att kunna utnyttja granskningsinstitutet i 7 kap. 30 § konkurslagen (1987:672) för att skaffa sig information som kunde utnyttjas inom ramen för en tvist med konkursboet. Högsta domstolen konstaterade att detta syfte stred mot syftet med bestämmelsen, vilket var att ge borgenären en möjlighet att tillvarata sitt intresse av att få så stor utdelning som möjligt i konkursen. Yrkandet ansågs därför inte kunna sanktioneras av rättsordningen.