- NJA 2011 s. 548, NJA 2011 s. 576 och NJA 2014 s. 3. Vidare hänvisas till det norska fallet HR–2017–1073–A om prisavdrag vid fastighetsköp enligt den norska avhendingslova. Se f.ö. om prisavdrag nedan avsnitt 4.2.
- Se åtminstone NJA 1955 s. 89 II, NJA 1990 s. 75, NJA 2011 s. 548, NJA 2011 s. 576, NJA 2014 s. 3 och NJA 2016 s. 945. att lägga en reparationskostnad om 3,8 miljoner kronor till grund för skadeståndet.89 Hovrätten nedsatte dock skadeståndet för denna kostnad med femton procent (577 189 kronor). Hovrätten hänvisade till principen om compensatio lucri cum damno och den ökning av byggnadens värde som bedömdes ha uppkommit genom reparationen.90 Högsta domstolen fastställde hovrättens dom, men fördelsavdraget blev inte föremål för prövning i Högsta domstolen. Ändamålsenligheten av hovrättens fördelsavdrag kan diskuteras. Hovrätten prioriterade skadevållarens intresse framom skadelidandes intresse att utan eget kapitaltillskott – dvs. utan egen kostnad – kunna genomföra en reparation som ansågs vara nödvändig med hänsyn till skadelidandes praktiska handlingsalternativ.91 Hovrättens bedömning i NJA 2016 s. 945 kunde även relateras till exempelvis det ovan behandlade NJA 2011 s. 548 – låt vara att fallet inte gäller skadestånd – där något avdrag inte gjordes då en praktiskt nödvändig reparation medförde en i vart fall inte obetydlig standardhöjning.92
Rättsfall
NJA 2014 s. 3
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2014 s. 3
BibTeX
@misc{nja-2014-s-3,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2014 s. 3}},
year = {2014},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- bruk? NJA 2014 s. 3 ger vid handen att avdrag för ålder och bruk inte får göras vid bestämmande av ersättning avseende skälig kostnad för att avhjälpa byggfel enligt 2 § första stycket första punkten i den numera upphävda lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring mm. Av allt att döma gäller detsamma också vid bestämmande av ersättning ur färdigställandeskydd enligt 16 § samma lag samt enligt 5 § i den numera gällande lagen (2014:227) om färdigställandeskydd. 6.3 Ansvar för kostnader hos dispaschör I NJA 2006 s. 32 bekräftade Högsta domstolen en sedan länge tillämpad praxis i dispaschärenden som innebär att försäkringstagare som förlorar ett sådant ärende inte åläggs att betala försäkringsbolagets kostnader hos dispaschören. Till stöd härför anförde domstolen att det inte finns uttryckligt stöd i lag för att ålägga försäkringstagare en sådan betalningsskyldighet samt att tillräckliga skäl för en analogisk tillämpning av reglerna i 18 kap. RB inte heller kan anses föreligga. 6.4 Svensk domsrätt? I NJA 2007 s. 482 hade ett svenskt bolag väckt talan mot en försäkringsgivare som hade sitt säte på Isle of Man med yrkande om försäkringsersättning. Bestämmelserna om behörighet vid försäkringstvister i de enligt svensk rätt gällande regelverken i Bryssel I-förordningen respektive Luganokonventionen, vilka till följd av försäkringsgivarens hemvist på Isle of Man inte ägde direkt tillämpning i målet, ansågs inte heller vara analogiskt tillämpliga vid bedömningen av huruvida det enligt nationell rätt föreligger svensk domsrätt. Vid detta förhållande kunde svensk domsrätt inte anses föreligga i målet. 6.5 Innebär försäkringsgivarens erkännande av skadeståndsfordring pre-
- 1.2.2.5 NJA 2002 s. 244 1.1 NJA 2003 s. 89 2.6 NJA 2004 s. 534 1.2.2.1; 1.2.2.2 NJA 2004 s. 566 3.2 NJA 2004 s. 609 3 NJA 2005 s. 324 3.6.2 NJA 2005 s. 335 3.6.3; 3.6.3 NJA 2005 s. 745 6.7 NJA 2006 s. 32 6.3 NJA 2006 s. 53 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4 NJA 2006 s. 367 1.2.2.4; 1.6.3 NJA 2006 s. 721 1.6.1.1 NJA 2007 s. 17 1.2.2.2; 1.2.2.4 NJA 2007 s. 461 3 NJA 2007 s. 482 6.4 NJA 2007 s. 997 3.1 NJA 2008 s. 668 1.2.2.1 NJA 2008 s. 1217 I och II 3 NJA 2009 s. 94 1.7.1 NJA 2009 s. 104 3 NJA 2009 s. 244 3.6.1 NJA 2009 s. 355 1.2.2.1 NJA 2009 s. 408 1.2.2.1; 1.4 NJA 2009 s. 846 6.6 NJA 2009 s. 877 1.2.2.1; 1.4 NJA 2010 s. 227 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3 NJA 2010 s. 661 3 NJA 2011 s. 331 I och II 3.2 NJA 2012 s. 3 1.2.2.1; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 2012 s. 414 1.7; 3.6.4 NJA 2012 s. 584 3.5.1 NJA 2012 s. 685 3 NJA 2013 s. 233 2.7.2 NJA 2013 s. 253 1.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.7 NJA 2013 s. 438 3 NJA 2013 s. 560 3.4 NJA 2013 s. 659 1.1 NJA 2013 s. 1121 4.2 NJA 2014 s. 3 6.2 NJA 2014 s. 684 1.1 NJA 2015 s. 365 2.3.2 Marknadsdomstolen MD 2011:21 1.5 Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) RÅ 1990 ref. 106 5.1 RÅ 1992 ref. 29 5.2 Övriga domstolar Hovrätten för Övre Norrlands dom den 8 april 2011 i mål nr T 483-09 1.4