2 · Avhjälpande av fel och avhjälpandeersättning

1.I köplagen framgår säljarens skyldighet att avhjälpa fel av 34 § 1 momentet. Enligt stadgandet har köparen ”rätt att kräva att säljaren avhjälper felet utan kostnad för köparen, om avhjälpandet kan ske utan oskälig kostnad eller olägenhet för säljaren.” Fullgör säljaren inte sin skyldighet att avhjälpa felet, har köparen enligt 34 § 3 momentet subsidiärt ”rätt till ersättning för försvarliga kostnader för att avhjälpa felet”. Denna avhjälpandeersättning är således en självständig och objektiv skadeståndspåföljd som knyts till förutsättningarna för säljarens skyldighet att avhjälpa felet enligt paragrafens första moment. Om säljarens rätt att på eget initiativ och på egen bekostnad avhjälpa felet stadgas i 36 §. Avhjälpandet förutsätter då att det kan ske ”utan väsentlig olägenhet för köparen och utan risk för att köparen inte får sina egna kostnader ersatta av säljaren”. I 1980 års FN-konvention om internationella köp, dvs. CISG, motsvaras nämnda reglering i köplagen av artikel 46(3) och 48.s. 812

2.I finsk rätt innehåller även lagen om bostadsköp (843/1994) stadganden om avhjälpande av fel som med vissa avvikelser motsvarar regleringen i köplagen. Detsamma gäller konsumentskyddslagen (38/1978), dock numera med ett anmärkningsvärt undantag. Genom L 1242/2021 om införlivning av varuförsäljningsdirektivet (EU) 2019/771 upphävdes stadgandet om näringsidkarens rätt att avhjälpa fel vid konsumentköp (5 kap. 18 § 2 mom.). Detta eftersom stadgandet ansågs strida mot direktivet (art. 13–14), som inte innehåller någon bestämmelse om näringsidkarens rätt att på eget initiativ avhjälpa fel. Av samma skäl stadgas inte heller i det nya kapitlet 5 a om avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster – som införlivar direktivet om digitalt innehåll och digitala tjänster (EU) 2019/770 – om någon rätt för näringsidkaren att avhjälpa fel. Regleringen är onekligen problematisk i detta avseende. Det är emellertid diskutabelt om direktiven verkligen hindrar medlemsländerna att uppställa också en avhjälpningsrätt för näringsidkaren.s. 813

3.För finsk del märks vidare att stadgandena om fastighetsköp i jordabalkens (540/1995) kapitel 2 av tradition helt saknar bestämmelser om avhjälpande av fel. Enligt jordabalkens reglering får därför köparens avhjälpningskostnader kompenseras genom antingen prisavdrag eller skadestånd. Huruvida stadgandena om fastighetsköp kunde kompletteras med en allmän princip om avhjälpande av fel som en självständig påföljd ska inte behandlas här. Frågan om ett fördelsavdrag ska göras enligt reglerna om avhjälpande av fel i köplagen, lagen om bostadsköp och konsumentskyddslagen berörs inte i förarbetena till lagarna. Det finns inte något klargörande prejudikat från Högsta domstolen och frågan förefaller inte heller ha berörts i litteraturen om lagarna. I den kontraktsrättsliga litteraturen i övrigt finner man dock visst om än begränsat stöd för att avtalsgäldenärens skyldighet att avhjälpa fel inte omfattar sådana åtgärder som medför att prestationen blir bättre än vad avtalet ursprungligen förutsatt. Till den del avhjälpandet medför en fördel för avtalsborgenären, har denne ansetts själv få stå för avhjälpningskostnaderna med hänvisning till ”allmänna principer om fördelsutjämning” som härleds från berikandeförbudet. Men det redovisas inte för något klart stöd för existensen av en sådan allmän princip vid avhjälpande av fel som grundas på lagreglerna härom.s. 814

4.Det märks emellertid att den finska konsumenttvistenämnden (KTN) till synes konsekvent har tillämpat ett fördelsavdrag, så att köparen själv för stå för avhjälpningskostnaderna till den del avhjälpandet anses ha medfört också en fördel för köparen. Konklusionerna försvåras visserligen bland annat av att det av inte alltid klart framgår vilken påföljd som tillämpats. I exempelvis dess rekommendation KTN 17.11.2021 (6187/33/2019) uttalar dock nämnden följande om kompensation (gottgörelse) för kostnader för avhjälpande av diverse fel i en bil: I konsumenttvistenämndens praxis förefaller även fördelar som i en helhetsbedömning objektivt sett kan framstå som svårbedömda och osäkra eller i vart fall förhållandevis ringa kunnat medföra, att köparen själv fått stå för till och med merparten av avhjälpningskostnaden. Som endast ett exempel kan nämnas KTN 3.6.2016 (4384/33/2014): Däremot anses i konsumenttvistenämndens praxis möjligen att något fördelsavdrag inte ska göras om felet omfattas av en avtalad garanti som åberopas av konsumenten.s. 815

5.Som redan framgått införlivar konsumentskyddslagens stadganden om konsumentköp EU:s varuförsäljningsdirektiv, som har ersatt det tidigare konsumentköpdirektivet (EU) 1999/44/EG. Enligt varuförsäljningsdirektivet artikel 13–14 har vid bristande avtalsenlighet konsumenten rätt att få varorna att återställas till avtalsenligt skick genom reparation eller utbyte av varorna, dvs. omleverans. Enligt artikel 14.1 punkt a ska en reparation eller ett utbyte av varor utföras kostnadsfritt för konsumenten. I artikel 2:14 definieras ”kostnadsfritt” på följande sätt: Avhjälpande av fel innebär typiskt kostnader för arbete och material. Så länge dessa kostnader är ”nödvändiga” för att uppnå avtalsenlighet ska de alltså till fullo bekostas av näringsidkaren. Dessutom märks att näringsidkaren enligt artikel 13.3 inte är skyldig att reparera eller byta ut varorna om det är omöjligt eller om det skulle orsaka säljaren ”oproportionerliga kostnader”. Vid bedömningen av om kostnaderna är oproportionerliga ska enligt artikel 13.3 hänsyn tas till de samlade omständigheterna. Enligt stadgandet inbegriper det särskilt det värde varorna skulle haft om ingen bristande avtalsenlighet hade förelegat, samt betydelsen av den bristande avtalsenligheten. Det tidigare konsumentköpdirektivet innehöll i artikel 3.2–4 en överensstämmande reglering av konsumentens rätt att kostnadsfritt få felaktiga varor återställda till avtalsenligt skick.s. 816

6.EU-domstolen förefaller inte ha prövat frågan om ett fördelsavdrag ska göras enligt nämnda reglering. Däremot har domstolen fastslagit, att konsumentens rätt att kostnadsfritt få varan återställd till avtalsenlighet genom omleverans inte medger vad som kallas värdeavdrag för den nytta av varan konsumenten haft före omleveransen (dvs. egentligen ett nyttoavdrag). Samtidigt har domstolen mera allmänt betonat kravet på kostnadsfrihet och dess betydelse för konsumenten. Även om ett klargörande av EU-domstolen saknas, kunde anses att ordalydelsen och systematiken i varuförsäljningsdirektivet (och det tidigare konsumentköpdirektivet) liksom dess övergripande syfte talar mot ett särskilt fördelsavdrag. Avhjälpandet ska ske utan kostnad för konsumenten med avseende på bland annat arbete och material. Det avgörande är dels om avhjälpningsåtgärderna är nödvändiga för att uppnå avtalsenlighet, dels om säljaren genom avhjälpandet orsakas oproportionerliga kostnader. Ett nödvändigt avhjälpande för att tillgodose konsumentens befogade förväntningar på varans egenskaper, bruksmöjligheter eller funktionalitet kan medföra också fördelar för konsumenten. Men det kan inte utan vidare uppfattas som att kostnaden för avhjälpandet är oproportionerlig för säljaren (se även nedan). Direktivets syfte att säkerställa ”en hög konsumentskyddsnivå” genom en totalharmonisering bör i vart fall hindra (divergerande) nationella läror om exempelvis obehörig vinst eller otillåtet berikande inom ramen för regleringen i direktivet.s. 817

7.För att återvända till exempelvis köplagen gäller att köparen enligt 34 § 1 momentet har rätt att kräva att säljaren avhjälper felet i varan utan kostnad för köparen om det kan ske utan oskälig kostnad eller olägenhet för säljaren. Som redan framgått är det för finsk rätts del oklart om ett fördelsavdrag ska göras enligt exempelvis köplagens regler om avhjälpande av fel. För svensk del har konstaterats att frågan om ett eventuellt fördelsavdrag är omdiskuterad i nordisk rätt. Men med hänvisning till bland annat allmänna framställningar om obehörig vinst uttalas att det i vart fall ”när köparen genom att få en bättre vara än som avtalats” är möjligt att ett fördelsavdrag ska göras. Den åberopade rättspraxisen är emellertid inte entydig och gäller inte köplagens stadganden om avhjälpande av fel. I litteraturen om den norska köplagen har ansetts att något särskilt fördelsavdrag inte ska göras enligt reglerna om avhjälpande av fel, även om berikandehänsyn kunde tala i motsatt riktning. Tolkningen motiveras bland annat med ett uttalande i förarbetena till stadgandena om avhjälpande av fel vid fastighetsköp enligt den norska avhendingslova § 4–10(2). I förarbetena uttalas: Som jämförelse kan nämnas att CISG artikel 46(3) visserligen inte innehåller något uttryckligt krav på att avhjälpandet (eller omleverans) ska ske utan kostnad för köparen. Men av artikel 46 anses ändå följa att säljaren ska stå för alla nödvändiga kostnader såvida annat inte följer av avtalet. I förhållande till regleringen i CISG finns även starkt om än inte odelat stöd för att något fördelsavdrag över huvud taget inte ska göras, varken vid avhjälpande av fel eller vid omleverans. Det märks särskilt att denna tolkning även har omfattats av CISG Advisory Council (CISG–AC): Med redogörelse för divergerande uppfattningar i litteraturen om konventionen motiverar CISG–AC tolkningen på följande sätt: Det kan för övrigt även noteras att i sak samma tolkning har förordats i litteraturen om Draft Common Frame of Reference (DCFR). I förhållande till exempelvis Unidroit Principles of International Commercial Contracts (PICC) har däremot antagits att lojalitetshänsyn medför att avtalsborgenären själv får bidra till avhjälpningskostnaderna om avhjälpandet medför en väsentlig förbättring av avtalsföremålet.s. 818

8.Någon helt enhetlig linje finns således inte från rättsjämförande perspektiv. En försiktig konklusion är dock att inställningen till ett fördelsavdrag är övervägande avvisande eller i vart fall restriktiv. Den närmare inställningen är dock förbunden med betydande osäkerhet.s. 820

9.För egen del förordar jag en tolkning, enligt vilken reglerna om avhjälpande av fel (och omleverans) i exempelvis köplagen inte ska kompletteras med något särskilt fördelsavdrag. Ett fördelsavdrag är särskilt svårt att motivera i fall där säljaren utnyttjat sin rätt att på eget initiativ avhjälpa felet enligt 36 § 1 momentet och då kanske valt en både omfattande och särskilt kostsam avhjälpningsmetod. På liknande vis får köparen stå för konsekvenserna av sina val om köparen utnyttjat sin rätt att avhjälpa felet enligt 34 § 3 momentet och då ådragit sig oförsvarliga avhjälpningskostnader. Det sagda innebär emellertid inte att köparens krav på avhjälpandeersättning enligt 34 § 3 momentet minskas med ett särskilt fördelsavdrag. Och att varan genom avhjälpande av felet (eller omleverans) kan medföra också fördelar för köparen, bör inte i sig tolkas som att kostnaden för avhjälpandet vore ”oskälig” (köplagen 34 § 1 mom.), icke ”försvarlig” (köplagen 34 § 3 mom.) eller ”disproportionell” (varuförsäljningsdirektivet art. 13.3).s. 820

10.Det avgörande bör vara att köparen har rätt att förvänta sig att felet avhjälps på säljarens bekostnad för att så långt som möjligt återställa de befogade förväntningar på varans egenskaper, bruksmöjligheter eller funktionalitet etc. som köparen har enligt avtalet. Det är i grunden det som avhjälpande av fel syftar till. Och det gäller även om det är nödvändigt i praktiskt, tekniskt, juridiskt eller annat avseende att tillgodose dessa förväntningar genom avhjälpningsåtgärder som samtidigt kan innebära en standardhöjning, att varans förväntade brukstid förlängs, eller att framtida driftskostnader blir lägre och så vidare. Att på detta vis tillgodose köparens befogade förväntningar – det är i sista hand en fråga om avtalstolkning – kan i sig inte betraktas som oskäligt för säljaren. Det hindrar emellertid inte att kostnaden för avhjälpande i en samlad bedömning kan vara oskälig av andra orsaker, såsom att kostnaden för avhjälpningsåtgärden vore oproportionerligt hög i förhållande till värdeminskningen på grund av felet eller felets ringa betydelse för köparen.s. 821

11.Detta torde i sak långt motsvara tolkningen i Norge, den tolkning av CISG som företräds av exempelvis CISG–AC, samt den tolkning som har förespråkats också i förhållande till DCFR. Bland annat rättspolitiska skäl – särskilt i konsumentförhållanden – talar för en sådan tolkning. I samma riktning talar möjligen favor contractus, som kan anföras till stöd för reglerna om avhjälpande (och omleverans). Allmänna principer om obehörig vinst eller obehörigt berikande bör inte genom ett särskilt fördelsavdrag modifiera det som får anses följa av den kontraktuella regleringen. Över huvud taget är det svårt att se, att köparens befogade förväntningar enligt det ovan anförda borde uppfattas som en obehörig vinst eller som ett oberättigat berikande.s. 821