1.3.1 Allmänt Samtyckesprincipen tar som ovan framgått hänsyn till aggregerade effekter och förmår på så sätt även förklara det slags ”kollektiva” verkningar som troligen inspirerat namnet SAS-principen. Däremot är det svårare att uttala sig om samtyckesprincipen legitimerar några slutsatser med avseende på frågan om samtycken påverkar (eller inte påverkar) associationens rätt till skadestånd. 3.2 Kamelianfallet 3.2.1 Allmänt Hur samtyckesprincipen förhåller sig till associationens rätt till skadestånd diskuteras uttryckligen i NJA 2013 s. 117. Omständigheterna i målet var som följer. A, B och C ägde ett aktiebolag (härefter: aktiebolaget) och bildade även en bostadsrättsförening (vid namn av Kamelian 1; härefter: föreningen) som A, B och C ensamma blev medlemmar och styrelseledamöter i. Aktiebolaget sålde en fastighet till föreningen och mellan parterna ingicks även ett entreprenadavtal avseende uppförandet av byggnader på den aktuella fastigheten. Enligt en överenskommelse vid en viss tidpunkt T mellan aktiebolaget och föreningen ändrades utförandet i för entreprenören/aktiebolaget kostnadssänkande riktning utan att någon prisjustering företogs. Efter det att andra medlemmar inträtt i föreningen väckte föreningen en skadeståndstalan mot A, B och C under påstående av att de genom sitt agerande vid T uppsåtligen eller vårdslöst skadat föreningen i egenskap av dess styrelseledamöter. A, B och C invände bl.a. att något skadeståndskrav inte kunde göras gällande, eftersom samtliga medlemmar i föreningen (dvs. A, B och C själva) samtyckt till föreningsbeslutet (styrelsebeslutet) att inte företa någon prisjustering. Med stöd av 56 kap. 13 § RB beslutade tingsrätten att hänskjuta följande fråga till Högsta domstolen: Kan föreningens anspråk på skadestånd av A, B och C göras gällande trots att samtliga medlemmar i föreningen samtyckt till det påstått skadebringande beslutet?s. 655
2.I domskälen börjar Högsta domstolen med att inventera vilka normer som beslutet att inte företa någon prisjustering kan tänkas överträda. Närmast till hands ligger enligt domstolen jävsregeln i 6 kap. 10 § samt generalklausulen i 6 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (tillämpliga på den aktuella föreningen genom hänvisning i 9 kap. 12 § bostadsrättslagen [1991:614]). Därefter framhålls att bägge reglerna kan sättas åt sidan om alla berörda medlemmar samtycker till beslutet. Denna slutsats är en direkt följd av att associationsrätten erkänner en samtyckesprincip samt av att jävsregeln och generalklausulen utgör medlemsskyddsnormer.s. 656
3.Enligt Högsta domstolen är det brukligt att beteckna normer som omfattas av samtyckesprincipen som fakultativa. I aktiebolagsrättsliga sammanhang används emellertid termen fakultativ för att beteckna normer som kan sättas åt sidan genom bolagsordningen. Generaliseras detta språkbruk innebär det att normer som kan åsidosättas genom associationens författning (i fråga om föreningar stadgarna) är fakultativa. Om en viss norm är fakultativ omfattas den också av samtyckesprincipen och kan följaktligen även åsidosättas genom samtycke i det enskilda fallet. Men många associationsrättsliga normer är sådana att de inte kan sättas åt sidan genom associationens författning samtidigt som de kan åsidosättas genom samtycke i det enskilda fallet. Hit hör bl.a. jävsregeln och generalklausulen. Detta innebär att sistnämnda regler inte är fakultativa. Samtidigt skiljer de sig från regler som vare sig kan sättas åt sidan genom associationens författning eller genom samtycke i det enskilda fallet, t.ex. borgenärsskyddsregler inom aktiebolagsrätten. Regler som inte kan sättas åt sidan genom associationens författning samtidigt som de kan åsidosättas genom samtycke i det enskilda fallet kan betecknas som enkelt obligatoriska, medan regler som inte kan åsidosättas på något av dessa sätt kan betecknas som absolut obligatoriska. En ändamålsenlig begreppsbildning klarar sig alltså inte med en distinktion mellan fakultativt och obligatoriskt, utan kräver att de obligatoriska normerna delas in i två undergrupper, beroende på om de omfattas av samtyckesprincipen eller inte.s. 656
4.Efter att ha konstaterat att de regler som det aktuella beslutet närmast kan tänkas ha varit oförenligt med omfattas av samtyckesprincipen ställer sig Högsta domstolen frågan om det finns skäl för avsteg från principen ifråga just om bostadsrättsföreningar. Frågan besvaras nekande, varför slutsatsen ”blir att ett beslut som inom en bostadsrättsförening har fattats med samtycke från alla som var medlemmar i föreningen när beslutet fattades inte kan föranleda skadeståndsskyldighet för styrelseledamöterna, även om det skulle vara ett för föreningen ogynnsamt beslut som fattades. 3.2.2 Gränsen mellan tillåtna och otillåtna associationsbeslut Samtliga associationsmedlemmars samtycke till ett beslut utesluter i linje med detta att associationen har rätt till skadestånd, oavsett vad för slags normer det aktuella beslutet överträder. Frågan blir då om samtyckesprincipen verkligen legitimerar denna slutsats. Som ovan utvecklats begränsar sig samtyckesprincipen till att avse medlemsskyddsnormer. Vidare har framhållits att principen förser varje enskild associationsmedlem med en kompetens — en samtyckesbehörighet — att genom samtycke till ett godtyckligt beslut eliminera sina associationsrättsliga rättigheter med avseende på det aktuella beslutet. Samtycker alla medlemmar vars rättigheter berörs av det aktuella beslutet ska beslutet räknas som tillåtet i medlemsskyddshänseende.s. 657
5.Men att ett beslut är tillåtet i medlemsskyddshänseende innebär inte med nödvändighet att beslutet är associationsrättsligt tillåtet. Följaktligen innebär det inte heller nödvändigtvis att beslutet ska eller ens får verkställas. Att ett beslut får verkställas innebär att ett verkställande inte kan aktualisera några sanktioner för den som medverkar i verkställigheten. Att ett beslut ska verkställas innebär att ett underlåtet verkställande kan resultera i sanktioner för den som medverkar i verkställigheten. ”Ska” implicerar givetvis ”får”; dvs. verkställandet av ett beslut som det föreligger en skyldighet att verkställa kan inte föranleda några sanktioner.s. 657
6.Ett beslut av ett aktiebolag om att företa en värdeöverföring i strid mot täckningsprincipen i 17 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) är exempelvis förbjudet och får inte verkställas, oavsett om alla aktieägare samtyckt. Men detta ska inte läsas som en invändning gentemot Högsta domstolens slutsats att samtliga medlemmars samtycke kategoriskt utesluter associationens rätt till skadestånd för skador som orsakats av det aktuella beslutet. Verkställs beslut som strider mot täckningsprincipen uppkommer under vissa tilläggsvillkor återbäringsansvar och eventuellt bristtäckningsansvar enligt 17 kap. 6–7 §§ aktiebolagslagen. Ingen av dessa sanktioner utgör skadeståndsansvar, även om bristtäckningsansvaret uppvisar många likheter med skadeståndsansvaret. Vidare står även klart att borgenärer som skadats av ett sådant beslut — till skillnad från samtyckande aktieägare — kan få en skadeståndsfordran mot den eller de som medverkat till tillkomsten eller verkställandet av beslutet. Men även detta är fullt förenligt med Högsta domstolens slutsats, vilken ju endast förnekar att associationen — i vårt exempel aktiebolaget — kan få en skadeståndsfordran.s. 658
7.Högsta domstolens slutsats är således fullt konsistent med det faktum att samtliga medlemmars samtycke till ett beslut inte nödvändigtvis medför att beslutet är tillåtet. Följaktligen är slutsatsen också konsistent med det faktum att beslutet — trots att alla medlemmar samtyckt — kan aktualisera olika typer av sanktioner, däribland sådana som i likhet med återbärings- och bristtäckningsansvar består av uppkomsten av rättigheter för associationen och motsvarande skyldigheter för andra. Ett nödvändigt villkor för att ett beslut som alla medlemmar samtyckt till ska vara otillåtet är att beslutet är oförenligt med någon annan associationsrättslig norm än en medlemsskyddsnorm. Annorlunda uttryckt: om ett beslut B endast överträder medlemsskyddsnormer och samtliga medlemmar samtyckt till B följer att B utgör ett i alla (associationsrättsliga) hänseenden rättsenligt beslut. B får i så fall verkställas och ska också verkställas om det föreligger en lydnadsplikt med avseende på verkställandet av B. 3.2.3 Associationsintressets beskaffenhet Men det förhållandet att allt detta är konsistent med Högsta domstolens slutsats innebär inte att samtyckesprincipen legitimerar slutsatsen att samtliga medlemmars samtycke sätter associationens rätt till skadestånd ur spel. Samtyckesprincipen handlar om medlemmarnas rätt att eliminera sina rättigheter och av det faktum att en sådan rätt existerar följer inte att medlemmarna genom samtycke även kan förfoga över associationens rätt till skadestånd. Denna fråga är oberoende av samtyckesprincipen och kräver i stället ett ställningstagande till hur det s.k. associationsintresset är konstruerat enligt gällande rätt.s. 658
8.För att samtligas samtycke ska sätta associationens rätt till skadestånd ur spel krävs att associationsintresset endast omfattar intressen hos dem som vid varje given tidpunkt är medlemmar i associationen. Givet en sådan bestämning av associationsintresset följer att samtliga medlemmars samtycke implicerar att beslutet ligger i associationens intresse, alldeles oavsett vilka konsekvenser det än får för associationen. Någon skadeståndsfordran kan därför med detta synsätt inte uppkomma för associationen i en situation när alla medlemmar verkningsfullt samtyckt. Utgår man i stället från uppfattningen att associationsintresset även omfattar andra intressen, t.ex. intressen hos borgenärer eller framtida medlemmar, implicerar det faktum att samtliga medlemmar samtyckt till ett beslut däremot inte att beslutet ligger i associationens intresse. I så fall skulle också en skadeståndsfordran kunna uppkomma för associationen, trots att samtliga medlemmar samtyckt.s. 659
9.En närmare analys utvisar alltså att rättsfallet snarare handlar om associationsintresset än om samtyckesprincipen. Att så är fallet antyds också av Högsta domstolen, om än närmast som ett obiter dictum. Sålunda tillägger domstolen att en annan slutsats än den valda ”… skulle kunna sägas innebära att föreningen hade ett ’eget’ intresse som kunde vara skilt från medlemmarnas”. Som argument mot att expandera associationsintresset till att omfatta andra intressentkategorier framhålls dels svårigheterna att definiera och knyta ett skadeståndsansvar till ett utvidgat associationsintresse, dels de olägenheter (närmast i form av bristande förutsebarhet ifråga om skyldigheter) som en sådan nyordning skulle innebära för enskilda styrelseledamöter.s. 659