Rättsfall
NJA 2012 s. 1095
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2012 s. 1095
BibTeX
@misc{nja-2012-s-1095,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2012 s. 1095}},
year = {2012},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
20 hänvisningar i 11 artiklar · 20 stycken/fotnoter
Rättshandlingsbegreppet: kriterierna2 hänvisningar
- Mottagandekriteriet är äldre än AvtL (se t.ex. Trygger, Om fullmakt s. 13), men distinktionen tagit del/tillhanda är numer knuten till den allmänna principen i 7 § AvtL (som i sin tur bygger på tysk rätt, se Förslag AvtL 1914 s. 41 f.; Almén & Eklund, Lagen om avtal 5 uppl. s. 30 och Grönfors & Dotevall, Avtalslagen 4 uppl. s. 76 f.), i anledning av vilken man i regel diskuterat mottagandekravet i anslutning till frågan om återkallelse av rättshandlingar (se t.ex. a.st.:n, samt Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt 12 uppl. s. 110; Woxholth, Avtalerett 11 uppl. s. 87 ff.; Bryde Andersen, Grundlæggende aftalerett 5 uppl. s. 203 ff., och jfr Adlercreutz, Gorton & Lindell-Frantz, Avtalsrätt I 14 uppl. s. 66 ff.). Mottagandet kan dock även tematiseras som den (tid)punkt då rättshandlingen blir slutligt bindande (eller med andra ord oåterkallig, jfr t.ex. Ussing, Aftaler 3 uppl. s. 45 f.), se sålunda t.ex. Stang, Innledning til formuretten 3 uppl. s. 286 ff., och de belysande rättsfallen i NJA 2000 s. 747 I och II (jfr även NJA 2012 s. 1095), samt därom Victorin, När uppstår bundenhet vid successivt undertecknande av köpehandlingar vid fastighetsköp, JT 2000–01 s. 931 ff. och Adlercreutz, Ytterligare om fullbordande av fastighetsköp, JT 2001–02 s. 425. Se även Lindskog, Preskription 5 uppl. s. 322 f. med hänv.; Adlercreutz, Om avtalsslut per korrespondens, Fs avtalslagen 90 år s. 29 ff. och Almén & Eklund, Om köp och byte av lös egendom: Förra delen 3 uppl., bl.a. s. 393 f. (som verkar implicera att fullgörelserättshandlingar är påbud, eller i vart fall att de blir bindande vid ”till handa”, jfr på det temat B. Lehrberg, Moderna betalningsformer 3 uppl., bl.a. s. 103 f., 127 ff., 133 ff.).
- En annan sak är att det, i kombination med andra omständigheter, kan tänkas ligga till grund för utomkontraktuellt ansvar, enligt t.ex. allmänna principer om culpa in contrahendo, jfr NJA 2012 s. 1095, p. 16 ff., och se t.ex. Björkdahl, Lojalitet och kontraktsliknande förhållanden, passim.
- I NJA 2016 s. 107 (Labs2-avgörandet) rörde en av frågorna om ett avtal var ”rättsligt bindande i den meningen att avtalsbrott kan grunda skadeståndsansvar.” Avtalet jämfördes med åtagan- den om att förvärva fast egendom, som inte ens blir bindande i den meningen ”att avtalsbrott kan grunda avtalsrättsliga påföljder” (med hänvisning till NJA 2012 s. 1095 (Överförmynda- ren), se HD:s domskäl p. 17). Sådana avtal som inte är tillåtna och därför inte är bindande, se vidare SOU 1947:38 (Jordabalk) s. 158 ff. och Henrik Hessler, Allmän Sakrätt, P.A. Norstedt & Söner (1973) (Hessler, Sakrätt (1973)) s. 449 ff. NJA 2001 s. 75 handlade både om huruvida överlåtelse av bostadsrätt som ännu inte hade upplåtits var bindande mellan parterna och om avtalet var giltigt. Jfr Westberg, Konflikt och kontrakt s. 149 om avtal som inte sanktioneras av rättsordningen och därmed inte skulle anses bindande i den betydelse som kommer till uttryck i NJA 2016 s. 107.
- § SkbrL och NJA II 1936:1 s. 16. Näringsrättsliga begränsningar kan följa av ett aktiebolags ändamål eller av särreglering och tillstånd avseende bank- och finansieringsrörelser. Avseende verkan av avtal om aktieteckning, se NJA 2016 s. 107 (Labs2-avgörandet) och föravtal för fast egendom, se NJA 2012 s. 1095 (Överförmyndaren).
Hur identifieras rättsregler i HD:s prejudikat?1 hänvisning
Befogad och obefogad tillit i fullmaktsläran1 hänvisning
- I detta kapitel behandlas de avgöranden från HD som meddelats under den här behandlade perioden rörande uppkomsten av förpliktelser genom löften och på annan särskild grund. 1.2 Avtals ingående 1.2.1 Bindande rättshandling 1.2.1.1 Avtalsbundenhet vid formalavtal Vid köp av fast egendom är en utfästelse om att i framtiden köpa eller sälja en fastighet enligt fast rättspraxis inte bindande (se ”Överförmyndaren” NJA 2012 s. 1095 med hänvisning bl.a. till NJA 1923 s. 316, NJA 1929 s. 225, NJA 1932 s. 290. se Nial, SvJT 1937, s. 479, NJA 1940 s. 112, NJA 1941 s. 689, NJA 1947 s. 220 och NJA 2000 s. 747 I och II, se Herre, SvJT 2005, s. 556). Det huvudsakliga skälet för bindningsordningen är — enligt vad HD framhöll i NJA 2000 s. 747 I och II — att den sist undertecknande parten inte ska kunna utnyttja en oklarhet, när det gäller om ett avtal har ingåtts eller inte. Spekulation på motpartens bekostnad ska således inte tillåtas.
- I ”Överförmyndaren” NJA 2012 s. 1095 uppstod en tvist mellan ett bolag och ett dödsbo om gränsen mellan deras fastigheter. Parterna träffade ett skriftligt förlikningsavtal som bl.a. innebar att de skulle byta viss mark. I och för markbytet bildades en fastighet som bolaget överlät till dödsboet. Bolagets ställföreträdare skrev under fullföljdshandlingen och sände den till dödsboet. Handlingen undertecknades av dödsbodelägarna, varav en var underårig, samt den underåriges förmyndare och gavs in till överförmyndaren för godkännande. Överförmyndaren tecknade sitt godkännande på handlingen och skickade den därefter tillbaka till dödsboet. En kopia behölls hos överförmyndaren. Bolaget sålde senare fastigheten till en ställföreträdare för bolaget, vilken beviljades lagfart.
- Enligt NJA 2000 s. 747 I och NJA 2000 s. 747 II är det tillräckligt för avtalsbundenhet att den underskrivna köpehandlingen har lämnats till någon annan i förhållande till den sist undertecknande parten fristående person, hos vilken den först undertecknande parten kan inhämta upplysning om att köpet är avslutat. HD vidareutvecklade i ”Överförmyndaren” NJA 2012 s. 1095 dessa uttalanden (se även avsnitt 4.2 och 4.5.1).
Avtalsviten - effekter och rättsverkningar2 hänvisningar