Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20181 hänvisning
Rättsfall
NJA 2010 s. 592
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2010 s. 592
BibTeX
@misc{nja-2010-s-592,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2010 s. 592}},
year = {2010},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Påföljdsbestämning i narkotikamål3 hänvisningar
- NJA 2010 s. 592: Fängelsestraffet i ett fall av grov narkotikasmuggling bestämdes på grund av brottets mycket höga straffvärde (övervärde) till strafflatitudens maximum, oberoende av beaktansvärda billighetshänsyn bestående i att den tilltalade, som utvisades, kunde komma att föras upp på spärrlistan i Schengens informationssystem.
- HD:s slutsats blir, helt naturligt, att tabeller för straffvärdebedömningen av narkotikabrott måste användas med försiktighet och med insikt om att det kan finnas behov av att ompröva de utgångspunkter som de vilar på. Detta gäller särskilt när det rör sig om större mängder narkotika. Ett dömande efter tabeller även högt upp i straffskalan riskerar dessutom i vissa, t.o.m. i ganska många, fall att leda till att man ”slår i taket”, dvs. når maximistraffet. I sådana situationer finns det betydande begränsningar för domstolen att vid straffmätningen låta de andra faktorer få betydelse som, vid sidan av sort och mängd, bör påverka straffvärdet. I sistnämnda hänseende kan hänvisas till diskussionen beträffande s.k. straffvärdemässigt övervärde (se NJA 2010 s. 592 och där gjorda hänvisningar).
- En fråga som HD adresserar i målet är hur högt straffvärdet kan bli vid en bedömning av enbart betydelsen av sort och mängd narkotika. Detta spörsmål, dvs. om det bör finnas något tak för betydelsen av sort och mängd, kan sägas ha varit i viss mån oklart efter mefedrondomen. Till den domen fanns visserligen ett tillägg av referenten för egen del som gick ut på att fem år borde vara en övre gräns för betydelsen av sort och mängd. Resonemanget gick helt enkelt ut på att om det ska vara möjligt att låta andra på straffvärdet inverkande omständigheter få något genomslag kan inte mängdrekvisitet, inte ens när det rör sig om mycket stora mängder narkotika, tillåtas att driva upp straffvärdet så att det hamnar i den övre delen av straffskalan. I sådana fall minskar ju, eller rent av upphör, möjligheterna till en nyanserad bedömning av straffvärdet med beaktande av samtliga de omständigheter som är värda beaktande (se NJA 2010 s. 592).