Här kan inflikas att rätten till ersättning vid dylika ingrepp kan hävdas genom NJA 2008 s. 510 ha begränsats; en utredning har dock nyligen lagts fram som avser att stärka rätten till ersättning i dessa fall, se SOU 2012:61 Högre ersättning vid mastupplåtelser.
Hänvisas från p. 3 (s. 688)
1.Principen om jordägandets frihet är som nämnts avsedd att skydda jordägaren mot, i viss mening, alltför betungande avtal och därmed trygga densammes frihet i motsvarande utsträckning. Denna frihet som fastighetsägaren så att säga alltid skall vara bevarad är i första hand relaterad till, och motiverad av, ett bredare samhälleligt intresse av att kunna fullt ut nyttja fastigheten på bästa möjliga sätt. Ytterst handlar det om att förhindra att fastighetens användning låses till nackdel för en ur allmän synvinkel behövlig förändring.s. 688
2.Det anges i förarbetena i ett sammanhang vara fråga om att det ”[s]ärskildt under perioder af starkare ekonomisk utveckling inträder tid efter annan behof att för ett fullt tillgodogörande af en fastighet vidtaga förändringar i afseende å sättet för dess användning, och det är därför icke blott för ägaren själf utan ock i utvecklingens intresse af högsta vikt, att han icke genom att för lång tid hafva lämnat ifrån sig dispositionsrätten öfver fastigheten satt sig ur stånd att handla så som omständigheterna kräfva.” Fastighetsägaren anses följaktligen inte böra kunna träffa ett avtal som under alltför lång tid berövar denne rätten att råda över fastigheten och som därmed också innebär att denna förlorar möjligen att ändra fastighetens utnyttjande när så kan anses erforderligt till följd av den samhällsutveckling som förevarit. Härtill kan sägas att i den mån jordägaren tillåts ingå avtal för i princip all framtid så måste en sådan rätt vara i ett samhälleligt intresse tillräckligt motiverad.s. 688
3.Det är följaktligen fråga om att skydda fastighetsägaren och att därmed i viss mening tillförsäkra denne en frihet som skall gagna utvecklingen i ett samhälleligt perspektiv. Å andra sidan är det idag, som redan nämnts, i viss mening naturligt att det finns olika tvångsåtgärder som syftar till att åstadkomma eller trygga en samhällelig utveckling. Det är exempelvis möjligt att expropriera en fastighet eller på annat sätt skapa en rätt till fastigheten just i avsikt att säkerställa en i ett bredare samhälleligt perspektiv eftersträvad markanvändning. I detta sammanhang kan hänvisas till 2 kap. i expropriationslagen och dess uppräkning av de ändamål för vilka expropriation kan bli aktuellt. Inte minst blir en modern inställning i denna fråga tydlig när man beaktar att även kommersiella aktörer tvångsvis kan ta över någon annans fastighet ytterst för att göra vinst på denna användning; ett sådant exempel är mobiltelefonoperatörer som i rent vinstsyfte kan begära ledningsrätt för att uppföra mobiltelefonmaster. Vidare kan hävdas att kommunens planmonopol ger densamma ett stort inflytande över markanvändningen i en kommun och att det finns vägar att gå för att genomföra en av kommunen fastslagen markanvändning. Redan utifrån dessa exempel kan det ifrågasättas om det idag finns skäl att i framtiden upprätthålla jordägandets frihet eller om det till och med är så att principen får betraktas som övergiven, åtminstone i ett praktiskt perspektiv.s. 688
4.Utgår man vidare från att exempelvis avtal om bostadshyra i regel träffas på obestämd tid och från att jordbruksarrenden samt bostadsarrenden i regel träffas för en tid som med marginal understiger den tidsgräns som ställs upp i principens intresse är det tydligt att den reella tryggheten för nyttjaren istället ligger i det besittningsskydd som i regel gäller. I den mån fastighetsägaren önskar att frigöra sig från upplåtelsen och därmed bryta besittningsskyddet för att ändra fastighetens användning till det bättre samt att en sådan ändring skulle kunna hävdas ligga i samma intresse som ligger bakom nu aktuell princip uppstår frågan om det föreligger någon motsättning mellan besittningsskyddet och aktuell princip?s. 689