Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- På flera håll har det framhållits att praxissammanställningar som denna, främst bör uppmärksamma avgöranden från högsta instans. Emellertid kan man inom transporträttens område inte undgå att också beakta underrättsfall, nämndavgöranden och skiljedomar. En faktor som medverkat till att sådan praxis beaktas är att det från högsta instans har kommit endast fem fall. Av dessa rör fyra processuella frågor (Lamar NJA 2003 C 30 rörande editionsföreläggande, Success NJA 2003 s. 239 rörande frågan vem talan har väckts mot, Alambra NJA 2004 s. 255 [= ND 2004 s. 1] rörande vattenföroreningsavgift samt NJA 2005 not. 8 rörande skiljeklausuls verkan). Detta medför givetvis att avgöranden från lägre instans får större intresse om man vill belysa de materiella frågorna inom området.
- Ett exempel på det sagda är Sucess NJA 2003 s. 239 (= ND 2003 s. 30 [SH]). I det fallet hade Länsförsäkringar väckt talan mot ett bolag med firma CM. Innan stämning utfärdades uppgav käranden att svarandebolaget rätteligen hade firma CMA. Bolaget CMA delgavs stämning, varefter käranden meddelade att det var bolaget CM som skulle ha svarat i målet. Tingsrätten tog med anledning härav upp frågan om målet mot CMA skulle anses återkallat och fann att så var fallet, varefter tingsrätten förpliktade Länsförsäkringar att betala CMA:s rättegångskostnader. Hovrätten avslog överklagande från Länsförsäkringar. Högsta domstolen konstaterade att det vid den tidpunkt då stämning utfärdades i målet var CMA som Länsförsäkringar uppgivit som svarandepart. Stämningen hade också delgivits med CMA. Det kunde enligt domstolen inte komma i fråga att talan därefter skulle anses väckt mot annan. Länsförsäkringar och CMA var också överens om att CMA inte var det bolag mot vilket Länsförsäkringars talan skall riktas. Högsta domstolen fann därför att Länsförsäkringar skulle anses ha återkallat sin talan mot CMA varför underrätternas beslut fastställdes.