Rättsfall

NJA 2000 s. 256

Citera

NJA 2000 s. 256

BibTeX

@misc{nja-2000-s-256,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2000 s. 256}},
  year         = {2000},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

9 hänvisningar i 6 artiklar · 9 stycken/fotnoter

”Straffmätningsvärde” och påföljdsval1 hänvisning

Dag Victor · SvJT 2015 s. 173–198 · 1 ställe

Termen återkommer därefter vid ett par tillfällen när HD i ett tredje steg behandlar påföljdsvalfrågan (som främst rör frågan om brottslighetens art). I punkt 14 säger HD att straffmätningsvärdet är klart lägre än i NJA 2006 s. 79 I och att presumtionen för fängelse (på grund av brottslighetens art, se punkt 13) därför inte var lika stark som i det tidigare fallet. Utrymme skulle därför finnas för en nyanserad bedömning av vilken betydelse som brottets art bör ges vid olika ”straffvärdenivåer”. Varför HD i sitt resonemang här går över från straffmätningsvärde till straffvärde är inte lätt att avgöra. Konstateras kan dock att HD i sina fortsatta överväganden i påföljdsvalsfrågan i punkt 15 återigen utgår från straffvärdet men däremot i punkt 16 anknyter till straffmätningsvärdet. Även i övervägandena när det gäller antalet timmar samhällstjänst i punkt 17 talar HD om straffmätningsvärdet. HD hänvisar i den delen till NJA 2000 s. 256. I det fallet utgick emellertid HD från den strafftid som skulle följt om fängelse valts som påföljd vilket kan uppfattas som avvikande från såväl straffmätningsvärdet i den mening som HD använder termen i punkt 10 som från straffmätningsvärdet i den mening som ligger till grund för den av Borgeke förordade plattformen.Straffmätningsvärdet som plattform för påföljdsvalet? · p. 13 · s. 183

Straffmätningsvärdet — en replik1 hänvisning

Martin Borgeke · SvJT 2015 s. 281–291 · 1 ställe

Ytterligare en punkt har tillkommit per den 1 april 2015, se prop. 2014/15:37. 1 0 Som Dag Victor framhåller innefattar begreppet straffmätningsvärde i regel inte eventuell återfallsskärpning enligt 29 kap. 4 § BrB. 11 Här bortses från den komplikation som det innebär att fängelse i vissa fall kan ersättas av villkorlig dom eller skyddstillsyn med samhällstjänst eller med kontraktsvård eller med fängelse enligt 28 kap. 3 § BrB. 1 2 Som har sagts i det föregående bortses från bötesproblematiken. 13 För en renodling av resonemanget förutsätts att varken brottslighetens art eller den tilltalades tidigare brottslighet talar för fängelse. 1 4 Se prop. 1987/88:120 s. 100. 15 Se socialkontorsfallet, NJA 2000 s. 314. 1 6 Se prop. 1987/88:120 s. 100. 17 Se NJA 2000 s. 256. 18 Se NJA 2009 s. 586 och pälshäleriet, NJA 2012 s. 654 p. 6. 1 9 Jfr Mari Heidenborgs anmälan av Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott i SvJT 2009 s. 119 ff. Enligt uppgift är det också en beslutsmodell av detta slag som lärs ut vid Domstolsakademins kurser. 20 Det kan i sammanhanget nämnas att det finns rättsfall från HD där billighetsskälen i 29 kap. 5 § BrB inte har getts ett särskilt stort genomslag, eller faktiskt inget genomslag alls. Här kan pekas på rättsfallet Crohns sjukdom, NJA 2010 s. 485, där en tilltalad med en ganska besvärlig sjukdomsbild inte fick någon påföljdsnedsättning över huvud taget. Ett annat är just skärtorsdagsdomen, NJA 2008 s. 359, där de tilltalade ungdomarna dömdes till skyddstillsyn med samhällstjänst trots att brottsligheten med hänsyn till bl.a. billighetsskäl inte borde leda till ett längre fängelsestraff än åtta månader, samtidigt som varken brottslighetens art eller tidigare brottslighet skulle inverka på påföljdsbestämningen. Ett angränsande exempel på en restriktiv hållning är HD:s tillämpning av regeln i 29 kap. 3 § andra stycket BrB i socialkontorsfallet, NJA 2000 s. 314. Fastän lagstiftaren år 1994 hade tagit bort den tröskel som tidigare fanns när det gäller möjligheten att på grund av förmildrande omständigheter gå under minimistraffet i straffskalan, och som innebar ett krav på att detta skulle vara uppenbart påkallat med hänsyn till brottets straffvärde, uttalade HD (s. 320) att även om uppenbarhetsrekvisitet tagits bort genom en lagändring bör det krävas starka skäl för att med stöd av förmildrande omständigheter underskrida föreskrivet straffminimum. 2 1 Här kan hänvisas till s. 194 x i Dag Victors artikel. 22 Den tidigare påföljdsbestämningen i narkotikamål.fotnot 9 · s. 285

Tillägg till Högsta domstolens avgöranden, samt något om skiljaktigheter1 hänvisning

Kerstin Calissendorff, Göran Lambertz, Stefan Lindskog · SvJT 2012 s. 313–318 · 1 ställe

Som exempel kan nämnas NJA 2000 s. 256 som bl.a. gällde val av påföljd i ett mål om försök till varusmuggling och där en av ledamöterna i sitt tillägg närmare utvecklar sin syn på skälen till att (som Högsta domstolen kommit fram till) påföljden villkorlig dom i förening med samhällstjänst kunde medföra fler timmar samhällstjänst än påföljden skyddstillsyn i förening med samhällstjänst, oaktat att, om fängelse skulle ha valts, strafftiden skulle ha varit densamma, NJA 2007 s. 69 som gällde frågan om en dödsbodelägares passivitet kunde hindra övriga dödsbodelägare att föra talan mot tredje man och där Högsta domstolen fastställde hovrättens dom (dvs. Högsta domstolen anslöt sig till hovrättens skäl), NJA 2007 s. 326 där vissa av kriterierna för brottet egenmäktighet med barn utvecklas närmare i tillägget och sätts i relation till förhållandena i det aktuella fallet, NJA 2010 s. 559 angående skälen till varför en invändning var verkningslös och NJA 2011 s. 357 angående brister i rådande rättstillämpning avseende påföljder för narkotikabrott.När skrivs tillägg? · p. 4 · s. 315

Påföljdskonkurrens - problem och principer1 hänvisning

Magnus Ulväng · 2005, s. 1–1986 · 1 ställe

Att skyddstillsyn i praktiken är en svårare påföljd än villkorlig dom har vidare bekräf tats i förarbeten och praxis, se bl.a. Prop. 1987/88:120 s. 46, Prop. 1997/98:96 s. 90 och NJA 1999 s. 269, NJA 2000 s. 314 och NJA 2000 s. 256.fotnot 768 · s. 56

Påföljd, proportionalitet och prioritering av samhällsstraff1 hänvisning

Per Ole Träskman · SvJT 2003 s. 173–194 · 1 ställe

Som något strängare påföljder än böter finns villkorlig dom och skyddstillsyn, men dessa påföljder skall med stöd av brottsbalken 30 kap. 1 § anses vara lindrigare än fängelse. Utgångspunkten har varit att villkorlig dom och skyddstillsyn är lika stränga, men detta antagande kan inte längre upprätthållas. I några avgöranden har nämligen HD klart angett att skyddstillsyn måste anses vara en mer ingripande påföljd än villkorlig dom (Se t.ex. NJA 1999 s. 269, NJA 2000 s. 314 och NJA 2000 s. 256) Då den villkorliga domen eller skyddstillsynen förenas med samhällstjänst (BrB 26:2a respektive 27:2a) blir påföljden mer ingripande och motsvarar då ett kortare fängelsestraff (under 1 år). Fängelsestraffet är det strängaste straffet, men hur ingripande det är beror väsentligen på hur det verkställs. Möjligheterna är här verkställighet i sluten anstalt eller i öppen anstalt (Lag om kriminalvård i anstalt [1974:203] 7 §) eller verkställighet genom intensivövervakning med elektronisk kontroll (lag om intensivövervakning med elektronisk kontroll [1994:451].Tabell 1 · p. 20 · s. 185

Svensk rättspraxis4 hänvisningar

Petter Asp · SvJT 2001 s. 894–942 · 4 ställen