- Se t.ex. hovrättens beslut i NJA 1986 s. 407 och NJA 1998 s. 747.
- Som ovan framgått följer av både uttalanden i Processlagsberedningens motiv och Gärdes kommentar att återförvisningsbeslut som varit föranledda av att hovrätten haft en annan åsikt än tingsrätten i fråga om rättegångshinder bör få överklagas (se avsnitt 2.2). Att uttalandena gäller har bekräftats av HD i NJA 1998 s. 747. I rättsfallet hade tingsrätten ansett att svensk domstol inte var behörig varför käromålet avvisades. Hovrätten var av motsatt åsikt rörande en del av käromålet och undanröjde därför tingsrättens beslut och återförvisade målet till tingsrätten. Beslutet överklagades till HD som med stöd av uttalandena i Processlagsberedningens motiv och Gärdes kommentar (samt uttalanden av Welamson) ansett att beslutet om återförvisning fick överklagas eftersom det var föranlett av att hovrätten haft en annan mening än tingsrätten i en fråga om rättegångshinder. Den prövning som legat till grund för återförvisningen hade därmed enligt HD innefattat ett avgörande av en fråga som inverkat på målets utgång.
Rättsfall
NJA 1998 s. 747
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1998 s. 747
BibTeX
@misc{nja-1998-s-747,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1998 s. 747}},
year = {1998},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 3 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- I sistnämnda del innebär HD:s avgörande viktiga preciseringar på punkter där det tidigare inte har rått full klarhet. Det framgår inte bara att en främmande stat genom ett avtal kan med bindande verkan avstå från sin immunitet redan innan någon tvist har uppkommit utan också att ett sådant avstående inte nödvändigtvis behöver ske genom en uttrycklig förklaring utan också kan ske konkludent, förutsatt att avtalet otvetydigt ger vid handen att den främmande staten har velat avstå från rätten att åberopa immunitet (jfr Pålsson 1989 s. 31–40). 5.1.2 Rättsfall i anknytning till Bryssel- och Luganokonventionerna Till Bryssel- och Luganokonventionernas behörighetsregler hänför sig följande rättsfall, vilka redan tidigare har behandlats i SvJT: ND 2000 s. 1, se SvJT 2001 s. 589; NJA 1997 s. 415, se SvJT 1998 s. 558; NJA 1998 s. 747, se SvJT 1999 s. 991, jfr nedan avsnitt 5.1.6; NJA 1999 s. 660, se SvJT 2000 s. 710; NJA 1999 s. 673, se SvJT 2000 s. 709 och 715; NJA 2000 s. 3, se SvJT 2001 s. 583; NJA 2000 s. 273, se SvJT 2001 s. 579; RH 1996:86, se SvJT 1998 s. 556; RH 1997:96, se SvJT 1998 s. 559; RH 1997:100, se SvJT 1998 s. 566; RH 1999:53, se SvJT 2000 s. 717; RH 2000:89, se SvJT 2001 s. 582. 5.1.3 Förmögenhetsforum I NJA 1998 s. 361 väckte ett svenskt konkursbo vid Göteborgs TR återvinningstalan mot ett engelskt bolag (P). Som grund för TR:s behörighet åberopades att P hade en i konkursen bevakad fordran mot konkursgäldenären, en fordran som enligt 10 kap. 3 § 2 st. RB ”fanns” i Göteborg. P invände att någon utdelning för denna fordran, som var oprioriterad, inte kunde påräknas och att fordringen därför inte hade något förmögenhetsvärde.
- Det kan tilläggas att tyst prorogation godtas som domsrättsgrund i autonom svensk rätt väsentligen i samma utsträckning som enligt art. 18 i Bryssel- och Luganokonventionerna, jfr Pålsson 1995 s. 165–168. 5.1.6 Överklagande av beslut i domsrättsfrågor I NJA 1998 s. 747 fördes talan bl.a. mot en svarande med hemvist i Finland, en talan som till viss del hörde under Luganokonventionen. Till skillnad från TR fann HovR att TR i denna del var behörig att pröva käromålet. HovR angav att detta beslut inte fick överklagas. Sedan svaranden likväl överklagat beslutet, fann HD — såvitt i detta sammanhang är av intresse — att det i 54 kap. 7 § RB stadgade fullföljdsförbudet inte är tillämpligt när beslutet, såsom i förevarande fall, avser frågan om svensk domstol över huvud är behörig att ta upp käromålet till prövning. Beslutet kunde således överklagas till HD.