Rättsfall
NJA 1998 s. 545
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1998 s. 545
BibTeX
@misc{nja-1998-s-545,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1998 s. 545}},
year = {1998},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
11 hänvisningar i 6 artiklar · 11 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis i associationsrätt 2001–20101 hänvisning
Oklarheter med traditionsprincipen4 hänvisningar
- Se t.ex. mycket klara uttalanden i NJA 1979 s. 458, NJA 1987 s. 3, NJA 1988 s. 257, NJA 1995 s. 367 och NJA 1998 s. 545. Under den nämnda tidsperioden (och därefter) har något annat syfte inte påtalats av Högsta domstolen.
- Därefter har det dock skett en accelererande pragmatism, med en allt större hänsyn till överordnade syften i det enskilda typfallet. Jfr härvid t.ex. NJA 1985 s. 159 (avtalsprincipen vid försäljning på exekutiv auktion), NJA 1986 s. 217 (andrahandspantsättning av factoringfordringar), NJA 1995 s. 367 (investorleasing), NJA 1998 s. 545 (överlåtelse av del av samägd båt) samt NJA 2000 s. 88 (bolags pantsättning till den enda ägaren av bolaget). I NJA 1997 s. 660 ansågs borgenärsskydd inte ha uppkommit, men i domskälen uttrycktes en viss skepticism mot traditionskravet. I litteraturen pläderade Göranson för en övergång till avtalsprincipen i sin avhandling Traditionsprincipen som kom ut 1985. Även Lindskogs uppsats från 1991 Om sakrättsligt misstroende, har haft betydelse. Beträffande konsumentköp infördes 2002 avtalsprincipen som huvudregel, i enlighet med en utredning från 1995. Utvecklingen har därefter fortsatt ytterligare genom NJA 2007 s. 413 och NJA 2008 s. 684. I det senare rättsfallet förordar vidare Håstad i ett särskilt yttrande ett avskaffande av traditionsprincipen genom lagstiftning.
- I de olika fall där borgenärsskydd har accepterats trots att ett fullt rådighetsavskärande inte har förelegat, har ofta tillämpats en metod i två steg. Som ett första steg undersöks därvid om rådigheten är fullt avskuren. Skulle detta vara fallet har borgenärsskydd uppkommit (det förutsätts dock att domstolen, som ett allra första moment, har funnit att en allvarligt menad överlåtelse faktiskt har skett). Om rådigheten å andra sidan inte skulle vara avskuren undersöks som ett andra steg huruvida det finns något överordnat syfte som, eventuellt i förening med att skyddssyftet ter sig mindre angeläget i det aktuella typfallet, motiverar att borgenärsskydd ändå ska anses ha uppkommit. Ett fall där denna metod har tillämpats på ett tydligt sätt är NJA 1998 s. 545 angående överlåtelse (gåva) av andel av båt, där överlåtaren blev samägare av båten med förvärvaren. Högsta domstolen förklarade här att överlåtaren visserligen fortfarande var i besittning av båten, men att ett krav på avskärande av besittningen ofta skulle ”förhindra eller åtminstone starkt försvåra överlåtelse av ideell andel”. Vidare angavs att risken för borgenärsbedrägerier inte bör överdrivas. Allt sammantaget ansågs därför borgenärsskydd ha uppkommit. Liknande resonemang förekommer i flera andra domar. Detta gäller även i NJA 2007 s. 413 och NJA 2008 s. 684. I de båda senare fallen angavs att rådigheten hade avskurits ”i tillräcklig grad”, varvid hänvisades till det praktiska behovet av att inte alltid kräva fullt rådighetsavskärande.
Återpantsättning - om pantsättning av pant och panträtt2 hänvisningar
- 14. C:s skydd mot B:s borgenärer och NJA 1998 s. 545. 1115 Framställningen i detta kapitel bygger i huvudsak på Myrdal, kapitel 2.2. 1116 Se de rättsfall som anges strax nedan samt t.ex. Marks von Würtemberg s. 138, Hess ler s. 90, 237, 266 och 354, Håstad s. 212 f. och 286, Walin s. 202 och 212, Walin, Separationsrätt s. 67 £, Walin s. 81 och 173, Almgren, Pantsättning s. 14, Tiberg, Lösö reköp s. 590, Mellqvist/Persson s. 172, Millqvist s. 88 och 90 samt Myrdal s. 40 ff. Jfr även SOU 1974:55 s. 210 och 229 samt NJA II 1936 s. 112 ff.
- I NJA 1998 s. 545 ansågs borgenärsskydd föreligga vid andel av en båt, när överlåtaren, som efter överlåtelsen ägde den andra andelen, tillsam mans med förvärvaren hade sambesittning till båten. Även här var praktiska skäl avgörande; om inte den nämnda situationen skulle godtas, skulle överlåtelse av andelar, där överlåtaren behåller en andel »[f]örhindra[s] eller åtminstone starkt försvåra[s]».1138 De ovan redovisade rättsfallen visar på en tilltagande pragmatism, där större hänsyn tas till vad som är praktiskt lämpligt, bl.a. med ett tydli gare beaktande av syftet att förhindra borgenärsbedrägerier och, i allt större utsträckning, överordnade syften, såsom att främja den allmänna omsättningen. Detta kan delvis förklaras av den ökade komplexiteten i handelslivet som medfört nya, ofta avancerade, affärsupplägg (exempel vis factoring och leasing). Säkert har också den kritik som Göranson riktade mot traditionsprincipen i sin avhandling (1985), samt även He landers förordande året dessförinnan av att det skall räcka med rådighetsavskärande, spelat in. Aven närmandet till de övriga europeiska rättsordningarna (där avtalsprincipen är den normala vid överlåtelse) tor de, inte minst genom Sveriges medlemskap i EU, ha inverkat.1139
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Även NJA 1998 s. 545 handlar om förvärv av en samäganderättsandel i lösöre, men inte genom köp utan genom gåva. Gunnar S hade i vart och ett av sju gåvobrev daterade den 1 mars åren 1992–1998 förklarat sig skänka 1/14 av en båt till Torkel S, och gåvobreven hade överlämnats till denne. Med hänsyn till att inte bara Gunnar S utan också Torkel S haft nycklar till båten och alltså tillgång till denna, att även Torkel S varit berättigad att ensam använda båten, varom hyresvärden för båtplatsen underrättats, och att Torkel S också utnyttjat denna rätt, fick båten enligt Högsta domstolen anses ha varit i Gunnar S:s och Torkel S:s sambesittning sedan februari 1992. Den 4 juni 1997 hade båten utmätts för Gunnar S:s skulder. Knäckfrågan i målet var om de sex andelsöverlåtelser som företagits före utmätningen var förenade med skydd mot Gunnar S:s borgenärer.
- Avgörandet ligger i linje med Högsta domstolens domskäl i strax ovan refererade NJA 1987 s. 3, där det lämnades öppet om redan erhållen sambesittning kunde vara tillfyllest för att borgenärsskydd skulle uppstå när någon överlät en samäganderättsandel i visst lösöre men ändå behöll en andel i egendomen. Denna fråga måste efter NJA 1998 s. 545 besvaras jakande. Vidare innebär rättsfallet att dessa regler gäller även då en samäganderättsandel i lösöre överlåts genom en gåva, trots att risken för skentransaktioner och andra illojala handlingar i fråga om sådan överlåtelse måste anses särskilt stor.