2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter
Viktor Brylla, Erik Sjögren Tergius · SvJT 2025 s. 215–233 · 1 ställe
- Se Kingreen & Poscher (2023) s. 368. 1 3 Se BVerfGE 56, 22. 14 Se Kingreen & Poscher (2023) s. 367. 15 Se Gerrit Manssen, Staatsrecht II. Grundrechte (München: C.H. Beck, 2020), s. 258. 16 Se Leena Halila m.fl., Administrativa sanktionsavgifter. En nordisk komparativ studie (Köpenhamn: Nordiska Ministerrådet, 2018), s. 105–113 för en analys av förhållandet mellan Europakonventionens dubbelbestraffningsförbud och administrativa sanktioner. 17 Däremot utgör resning till fördel för den tilltalade (Wiederaufnahme zugunsten des Verurteilten) inte en inskränkning i dubbelbestraffningsförbudets skyddsområde; se Kingreen & Poscher (2023) s. 369. 18 Se Greco (2015) s. 872 med hänvisningar. 19 Jfr Gustav Radbruch, ”Gesetzliches Unrecht und übergesetzliches Recht”, i: dens., Rechtsphilosophie: Studienausgabe. Herausgegeben von Ralf Dreier und Stanley L. Paulson (Heidelberg: C.F. Müller Verlag, 2011), s. 218. 20 Se Schroeder & Verrel (2022) s. 228–230. 2 1 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 4–7 för en historisk redogörelse för utvecklingen av institutet resning till nackdel för den tilltalade i tysk rätt. 22 Se BVerfGE 2, 248 (vår övers.). 23 Se Aust (2024) s. 1257 f. 2 4 Se Gesetzesentwurf der Fraktionen CDU/CSU und SPD vom 8.6.2021, BT-Drs. 19/30399, 8. 25 Se https://www.bundespraesident.de/SharedDocs/Pressemitteilungen/DE/ 2021/12/211222-Gesetzesausfertigung-StPO-362.html. 26 Se Greco (2015) s. 977–981 och Aust (2024) s. 1258 med hänvisningar. 27 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 23. 2 8 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 24. 29 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 23 f. 30 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 24 ff. 3 1 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 37. 32 Se BVerfG, Urteil des Zweiten Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 42. 33 Se Abweichende Meinung des Richters Müller und der Richterin Langenfeld zum Urteil des Zweitens Senats vom 31. Oktober 2023 - 2 BvR 900/22, s. 43–59. 3 4 Se Council of Europe, Guide on Article 4 of Protocol No. 7 (2024), s. 5. 35 Se Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång III (Stockholm: Norstedts Juridik, 2018), s. 205. Jfr NJA 2007 s. 557. 36 Se Zolotukhin mot Ryssland (2009), p. 107. 37 Se Zolotukhin mot Ryssland (2009), p. 110. 38 Se bet 2015/16:SkU4 beträffande distinktionen mellan dubbelbestraffningsförbud och dubbelprövningsförbud. 3 9 Se Zolotukhin mot Ryssland (2009) p. 53. 40 Se Halila m.fl. (2018) s. 105–113. 41 Se Zolotukhin mot Ryssland (2009) p. 78–84. 42 Se NJA 2023 s. 493 p. 11–14. 4 3 För en historisk redogörelse för resningsinstitutet i svensk rätt, se prop. 1939:307 s. 10 och 29. De nuvarande resningsgrunderna i RB är i stort sett överensstämmande med de som infördes i den s.k. lagen den 22 juni 1939 om särskilda rättsmedel, som i sin tur ersatte reglerna i 31 kap. 1734 års rättegångsbalk. 44 Se Ekelöf m.fl. (2018), s. 145 om skillnaden mellan laga kraft och rättskraft. 4 5 Jfr Thorsten Cars, Om resning i rättegångsmål (Stockholm: Nordiska bokhandeln, 1959), s. 27 n. 2. 46 Jfr NJA 1966 s. 12 och NJA 1966 s. 340. 47 Se Per Olof Ekelöf och Henrik Edelstam, Rättsmedlen (Uppsala: Iustus, 2008), s. 195 f. 48 Se Christian Diesen och Karin Häckter, ”HD:s beslut i Christer Pettersson-ärendet klargör orubblighetsprincipens primat”, JT 1998–99, s. 22. 49 Se prop. 2022/23:78 s. 44 och 48. 50 Se prop. 2021/22:233 s. 29 f. 51 Se NJA 2013 s. 75 p. 9. 5 2 Se uttalanden angående 1939 års lag om särskilda rättsmedel i SOU 1926:32 s. 231 f. och prop. 1939:307 s. 29. Några ytterligare uttalanden i frågan ansågs inte nödvändiga när bestämmelsen överfördes till RB — se SOU 1941:7 s. 439 f. samt prop. 1942:5 s. 253 f. och 529 f. 53 Se Ekelöf m.fl. (2018) s. 207. 54 Se SOU 1926:32 s. 231 f., SOU 1938:44 s. 65, Lars Welamson, Om brottmålsdomens rättskraft (Stockholm: Nordiska bokhandeln, 1949), s. 85 och Cars (1959) s. 173. 55 Se Ekelöf m.fl. (2018) s. 204 ff. 56 Se Christian Diesen, ”Resning till men”, JT 2013–14 s. 638. Jfr Bertil Bengtsson, 14 uppsatser 1983–1991 (Stockholm: Norstedts Juridik, 1992), s. 384. 57 Se Ekelöf & Edelstam (2008) s. 176. 5 8 Se NJA 1998 s. 321, NJA 2001 s. 687, NJA 2011 s. 254 p. 15 och NJA 2022 s. 424 p. 29. Detta framgick redan av SOU 1926:32 s. 238 f. 59 Se prop. 2021/22:233 s. 17–19 och 28 f. 60 Bevistalan innebär kortfattat ett slags fastställelsetalan om att ett barn under 15 år har begått ett visst brott. Institutet möjliggör för polis och åklagare att utreda om den unge gjort sig skyldig till brott och att få frågan prövad av domstol; se prop. 2022/23:78 s. 33 f. 61 Se prop. 2022/23:78 s. 44 f. 6 2 Se NJA II 1943 s. 731. 6 3 Se NJA 2020 s. 518 p. 3 f. 64 Se t.ex. NJA 2001 s. 687 (senare erkännande), NJA 2020 s. 518 (ny telefonanalys) och NJA 2022 s. 424 (DNA-bevisning). 65 Se prop. 2021/22:233 s. 23 och s. 25 f. 6 6 Se Lars Welamson & Johan Munck, Rättegång VI (Stockholm: Norstedts juridik, 2022), s. 198 f. och s. 210. 67 Se Welamson & Munck (2022) s. 216. 68 Se prop. 2021/22:233 s. 27. 69 Jfr Bengt Lindell (red.), Straffprocessen (Uppsala: Iustus, 2005), s. 270. 70 Se prop. 2021/22:233 s. 26 f. 71 Jfr NJA 1998 s. 321. 7 2 Jfr Ekelöf m.fl. (2018) s. 206.fotnot 12 · s. 217
Magnus Schmauch · SvJT 2023 s. 652–666 · 1 ställe
- EU-domstolens dom i mål C-416/17, kommissionen mot Frankrike (Förskottsskatt), EU:C:2018:811. 1 2 EU-domstolens beslut i mål C-144/22, Società Eredi Raimondo Bufarini, EU:C:2022:1013 (ej tillgängligt på svenska). 13 Högsta domstolens remissyttrande den 10 oktober 2005 (Dnr 433-05) och Regeringsrättens remissyttrande den 6 oktober 2005 (AdmD 186/05). 14 Det här synsättet fördes fram under lång tid. Se t.ex. Vängby, Undantag från EGrättens överhöghet?, JT 1998–99, s. 365; Abramsson, The relation between National Courts and the European Courts, ERT 2006/2, s. 293. 15 Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen — med kommentarer, andra upplagan, 2007, s. 39. 16 Wahl, Vad är oddsen för att det svenska spelmonopolet är förenligt med EGrätten? — Regeringsrättens dom i Wermdö Krog, ERT 2005 s. 119, s. 123–124, Engström, Toskansk olivolja får svenska domstolar på glid — EG-rättens betydelse för några förvaltningsprocessrättsliga spörsmål, ERT 2005, s. 152, Johansson, Artikel 234 EG — en del av det svenska rättssystemet, SvJT 2007 s. 216, s. 229. 17 Bernitz, SIEPS 2021:2, s. 99. 1 8 Bexhed, Om kravet att begära förhandsavgöranden från EG-domstolen — Vängby och EG-rätten, JT 1998–99 s. 818, Johansson, 234 EG — en del av det svenska rättssystemet, SvJT 2007 s. 216. 19 Se t.ex. Bernitz, SIEPS 2012:2, s. 28 ff. 20 Bernitz, SIEPS 2021:2, s. 94 ff. 21 T.ex. nu senast HD:s Remissyttrande över Begäran om ändring av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol (SB2022/01487), den 16 januari 2023, HDO 2022/1084. 2 2 Om begreppen orubblighetsprincipen och sanningsprincipen, se NJA 1998 s. 321 och där gjorda hänvisningar. 2 3 Welamson & Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen (2022, version 6, JUNO), s. 200 ff. 24 Welamson & Munck, a.a., s. 228 ff. 25 Ekelöf, Edelstam, Heuman & Pauli, Rättegång. Första häftet (2016, version 9, JUNO), s. 54 ff. 26 Se dock Europadomstolens dom den 14 mars 2023 i målet Georgiou mot Grekland (57378/18), där den högsta instansen inte motiverat varför ett förhandsavgörande inte hade begärts, trots yrkande från klaganden. Enligt Europadomstolen var detta ett åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång. Tillräcklig gottgörelse (just satisfaction) var att återuppta förfarandet på begäran. Huruvida detta var möjligt enligt nationell rätt verkar ha spelat underordnad betydelse. 27 EU-domstolens dom i mål C-224/01, Köbler, EU:C:2003:513. 28 Köbler, p. 38, och EU-domstolens dom i mål C-126/97, Eco Swiss, EU:C:1999:269, p. 46. 29 Köbler, p. 59. 30 Köbler, p. 118 och 123. 31 Det innebär dock inte att möjligheterna att få skadestånd enligt nationell rätt ska avfärdas. Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Justitiekanslern, som sköter statens skadereglering, har t.ex. funnit att om en domstol har åsidosatt en processuell bestämmelse får det normalt anses innebära att domstolen har gjort sig skyldig till ett skadeståndsgrundande fel. Om det handlar om processregler som domstolen haft att beakta självmant, kan detta ligga staten till last. 32 EU-domstolens dom i mål C-234/17, XC m.fl., EU:C:2018:853, p. 21, och dom i mål C-213/13, Impresa Pizzarotti, EU:C:2014:2067, p. 54, och där gjorda hänvisningar. 33 XC m.fl., p. 22, och där gjorda hänvisningar. Se även Wenander och Reichel, Europeisk förvaltningsrätt i Sverige, s. 59 f; Bernitz och Kjellgren, Europarättens grunder (2022, version 7, JUNO), s. 137. 34 XC m.fl., p. 24, och där gjorda hänvisningar. 35 XC m.fl., pp. 25–48. 3 6 XC m.fl., p. 49. 37 XC m.fl., p. 51, och där gjorda hänvisningar. 38 XC m.fl., p. 53, och där gjorda hänvisningar. 39 XC m.fl., p. 54, och där gjorda hänvisningar. 4 0 Se även Welamson & Munck, a.a., s. 157, och Schmauch, a.a., s. 666. 41 XC m.fl., p. 49. 4 2 EU-domstolens dom i mål C-268/21 Norra Stockholm Bygg, EU:C:2023:145. 43 Norra Stockholm Bygg, p. 40. 44 CDDH Ad hoc negotiation group (”46+1”) on the accession of the European Union to the European Convention on Human Rights, 46+1(2023)35PROV, 17 mars 2023. 45 Se EUD:s yttrande 2/13, EU:C:2014:2454. 46 46+1(2023)35PROV, Förklarande rapporten till förslaget till anslutningsfördrag, p. 87 och 88. 47 Europadomstolens dom den 30 juni 2005 i målet Bosphorus Hava Yolları Turizm ve Ticaret Anonim Şirketi mot Irland (45036/98). 4 8 Europadomstolens dom den 23 maj 2016 i målet Avotinš mot Lettland (17502/07). 4 9 Se HD:s beslut den 21 mars 2023 i mål Ö 3743-22 att bevilja prövningstillstånd i Svea hovrätt i ett mål rörande relationen mellan EU:s dataskyddsförordning och grundlagsskyddet för yttrandefrihet i form av publicering av uppgifter om lagföring på webbplatser. Reichel och Wenander, s. 247, anser att europeisk konstitutionell tradition medfört att svenska förvaltningsdomstolar i dag med större självförtroende tillämpar konstitutionella principer, som tryckfrihet m.m. 5 0 Schmauch, a.a., s. 670. 51 Att regeln är ”viktig” har i beslutet kopplats indirekt till att det kan bli tal om ett överträdelseärende (p. 34). Den konsekvensen ska nog inte överskattas. All unionsrätt kan bli föremål för ett överträdelseärende och vore med detta resonemang lika viktig. Jag tror inte det är vad HD avsett att säga och jag tror inte heller att hänvisningen till EUD:s dom ska tillmätas alltför stor betydelse i sak. En hänvisning till rätten till en rättvis rättegång hade onekligen varit mer klädsam.fotnot 11 · s. 654