Rättsfall

NJA 1997 s. 842

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1997 s. 842

BibTeX

@misc{nja-1997-s-842,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1997 s. 842}},
  year         = {1997},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

En kriminalpolitisk nödvändighet? — Om tidigare brottslighet och dess betydelse vid straffmätning1 hänvisning

Agneta Bäcklund · SvJT 2015 s. 397–408 · 1 ställe

Jfr prop. 1997/98:96, Vissa reformer av påföljdssystemet, s. 95 ff. 1 0 Prop. 1987/88:120, Om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.) Vid tiden för reformen var Dag Victor departementsråd i Justitiedepartementet och chef för Enheten för straffrätt samt allmän ordning och säkerhet där lagstiftningsärendet handlades. 11 Påföljd för brott, SOU 1986:13–15. 12 Fängelsestraffkommittén föreslog i fråga om villkorlig frigivning, bl. a. en övergång till obligatorisk tvåtredjedelsfrigivning för alla intagna och ett slopande av minimitiden för denna. Något sådant slutligt ställningstagande till frågan kan dock inte sägas ha presenterats. Reglerna om villkorlig frigivning ändrades år 1999 med den inriktning Fängelsestraffkommittén förslog. Lagändringarna byggde dock på Straffsystemkommitténs förslag i betänkandet Ett reformerat straffsystem (SOU 1995:91), se prop. 1997/98:96. 1 3 Vid tiden för 1989 års reform gällde som huvudregel, enligt 26 kap. 6 § brottsbalken, att villkorlig frigivning skulle ske när minst två månader hade avtjänats. Den minsta tid för avtjänande innan villkorlig frigivning kan komma i fråga sänktes genom lagändring år 1999 till en månad (prop. 1997/98:96). 14 De situationer som redovisas i propositionen är numera, i vart fall delvis, överspelade på grund av ändrad lagstiftning. 1 5 Se t.ex. Nils Jareborg, Påföljdsbestämningens struktur, SvJT 1992 s. 257, Per Ole Träskman, Om återfall i brott, SvJT 1999 s. 200, där författaren bl.a. uttalar att bestämmelsen i 29 kap. 4 § inte är tillräckligt väl motiverad när det gäller straffskärpning inom samma påföljdsart och att de skäl som nämns är kriminalpolitiskt irrelevanta. Se också Magnus Ulväng, Påföljdskonkurrens — Problem och principer, 2005, s. 322 ff., Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2 uppl., 2012 s. 35. 1 6 Dag Victor deltog i avgörandet i Högsta domstolen. Han var inte referent. Jfr även NJA 1997 s. 842 och NJA 2009 s. 485. I de sistnämnda avgörandena, som i första hand avsåg frågor om straffvärde och straffmätning vid tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket, var Dag Victor referent i samtliga mål. 17 Dir 1992:47. 18 Ett reformerat straffsystem, SOU 1995:91. 19 SOU 1995:91 s. 180 ff. 20 Prop. 1997/98:96, Vissa reformer av påföljdssystemet. 21 Prop. 2009/10:147, bet. 2009/10:JuU32, rskr. 2009/10:272, SFS 2010:370. 22 Dir. 2007:137, Straff i proportion till brottets allvar (SOU 2008:85). 2 3 Straff i proportion till brottets allvar, SOU 2008:85. 24 Martin Borgeke och Magnus Ulväng hade, efter uppdrag från utredningen, i ett särskilt utlåtande gett uttryck för samma uppfattning som experterna i den principiella frågan om återfallsskärpning. 25 Påföljdsutredningen. Jfr not 27 och 28. 2 6 NJA 2012 s. 79 p. 26. 27 Dir. 2009:60. 28 SOU 2012:34, Nya påföljder. 29 Se, hittills, prop. 2014/15:37, Strafflindring vid medverkan till utredning av egen brottslighet. 3 0 Victor, Återfallsregler i straffrätten, s. 250 f. (Jfr not 6.)fotnot 9 · s. 400

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2001 s. 894–942 · 1 ställe

Frågan om hur man skall förfara i fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet på grund av ny brottslighet som begåtts under en tid då prövotid med anledning av två olika villkorliga frigivningar samtidigt gäller för den tilltalade var föremål för bedömning i NJA 1997 s. 842. I domskälen uttalas att frågan skall bedömas utifrån de kriterier som enligt 34 kap. 4 § andra stycket brottsbalken i allmänhet gäller för prövningen av frågor om förverkande av villkorligt medgiven frihet. Vidare framhåller domstolen att vissa äldre motivuttalanden — av innebörd att det förhållandet att villkorligt medgiven frihet tidigare delvis förklarats förverkad är en omständighet som talar emot att den senare förklaras förverkad fullt ut på grund av ny brottslighet — får anses ha förlorat sin aktualitet (bl.a. av det skälet att bestämmelsen i 29 kap. 4 § brottsbalken innebär att förverkande av villkorligt medgiven frihet skall ske fullt ut innan återfall får beaktas vid straffmätningen). 5.1.7 Förverkande av egendom, företagsbot och annan särskild rättsverkan av brott (36 kap.) I NJA 1996 s. 74 uppkom frågan om en dator och en hårddisk med program kunde förverkas enligt 36 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken när en person dömts för upphovsrättsintrång avseende dataprogram. Enligt angivna lagrum kan förverkande ske i fråga om föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Den hårddisk som innehöll det upphovsrättsligt skyddade materialet ansågs på grund av sin särskilda beskaffenhet kunna komma till brottslig användning, varför den förklarades förverkad. Datorn, i vilken hårddisken suttit, ansågs däremot inte utgöra sådant särskilt brottsverktyg som avses i bestämmelsen, varför förverkandeyrkandet i denna del ogillades.Straffrättens speciella del · p. 119 · s. 936