1.krav på tradition för förvärv av panträtt som gällde i stort också för andra säkerhetsrätter.123 Senare gick utvecklingen också vid omsättningsöverlåtelse mot att traditionen skulle vara det avgörande sakrättsliga mo mentet för förvärvarens skydd. Några viktiga moment i denna utveckling skall beröras. Den första lagstiftningsåtgärden av intresse är från mitten av 1800-talet. Härigenom gavs ett visst lagligt stöd för tradition genom 1835 års lösöresköpsförordning. Denna förordning ersattes år 1845 av en ny förordning. Av lösöresköpslagen, som den numera heter,124 framgår motsatsvis att en förvärvare som inte iakttagit förfarandet enligt lagen vinner skydd mot överlåtarens borgenärer först genom tradition av varorna.125s. 219
2.Nästa steg i utvecklingen var en svit rättsfall i mitten av 1920-talet.126 Genom denna svit kom traditionskravet att ta sin form i praxis. Den från dessa rättsfall etablerade vägen har utvecklats ytterligare och måste nu an ses som helt fast.s. 219
3.Vid sidan om en utveckling i praxis kom nästa lagstiftningssteg att bli lagen (1936:81) om skuldebrev (skuldebrevslagen). Genom dess 22 § klar gjordes att det för sakrättsligt skydd krävdes överlämnande av skulde brevet såvitt det var fråga om ett löpande sådant.s. 219
4.I detta sammanhang finns inte anledning att gå närmare in på utveck lingen i övrigt.127 Det kan räcka att konstatera att traditionsprincipen numera fått en sådan fasthet att det står utom allt tvivel att den måste be traktas som huvudregel i svensk rätt när det gäller köp av lösöre. En förvärvare vinner således sakrättsligt skydd mot överlåtarens borgenärer först sedan saken traderats.128 Detta har kommit till uttryck i flera rättsfall från senare år där principen åberopas. Ett sådant fall där Högsta domsto len med eftertryck upprätthållit traditionsprincipen är Ylytdockan NJA 1997 s. 660.129s. 219