Rättsfall
NJA 1997 s. 154
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1997 s. 154
BibTeX
@misc{nja-1997-s-154,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1997 s. 154}},
year = {1997},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
6 hänvisningar i 3 artiklar · 6 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis4 hänvisningar
- I NJA 1996 C 82 förklarades en polsk faderskapsdom med stöd av bestämmelserna i IFL vara gällande i Sverige. 3.4.2 Adoption Enligt 2 § lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption prövas en ansökan om adoption enligt svensk lag. Det gäller även i internationella fall, se bl.a. RH 1997:102 och 1998:59 (båda från Svea HovR). Om ansökningen avser barn under 18 år, skall sökandens eller barnets utlandsanknytning dock beaktas vid prövningen på det sätt som anges i samma paragraf. Den bestämmelsen har inte kommit till användning i något fall från den aktuella perioden. 3.4.3 Vårdnad och umgängesrätt m.m. a) Svensk domsrätt NJA 1997 s. 154: Svensk domstol hade dömt till äktenskapsskillnad mellan makar som båda var svenska medborgare men som sedan flera år hade hemvist i Belgien. Makarna hade en dotter (M), som likaledes var svensk medborgare med hemvist i Belgien. I äktenskapsmålet yrkade mannen — som i HD uppgav sig ha flyttat tillbaka till Sverige — att få vårdnaden om M och underhållsbidrag till henne.
- Sammantagna synes de båda fallen NJA 1997 s. 154 och 1997 s. 196 ge stöd för följande teser beträffande utövningen av den diskretionära prövningsrätt som domstolarna har enligt 3 kap. 6 § IÄL i fall där barnet saknar hemvist i Sverige: (1) Om barnet vistas i Sverige, skall ett i äktenskapsmålet framställt vårdnadsyrkande som regel tas upp till prövning. Det gäller även om vistelsen har kommit till stånd efter ett olovligt bortförande från barnets hemvistland. Möjligen förhåller det sig dock annorlunda i detta fall om en i barnets hemvistland meddelad vårdnadsdom skulle erkännas i Sverige. (2) Om barnet inte vistas i Sverige, bör vårdnadsyrkandet normalt inte prövas av svensk domstol, i vart fall om en i barnets hemvistland meddelad vårdnadsdom kan väntas bli erkänd här. Såväl i fall (1) som i fall (2) synes barnets och föräldrarnas medborgarskap vara utan betydelse. — De lege ferenda kan man ifrågasätta den stora vikt som lagstiftaren har lagt vid barnets vistelse i Sverige. Så länge denna anknytning inte har ”förtätats” till hemvist borde den anses vara alltför tunn för att motivera svensk domsrätt, åtminstone om en i barnets hemvistland meddelad vårdnadsdom skulle kunna erkännas här. I övrigt bör observeras att här berörda frågor numera har kommit i ett annat läge till följd av ikraftträdandet (1 mars 2001) av den förut nämnda Bryssel II-förordningen, jfr prop. 2000/01:98.
- Dessa yrkanden avvisades, såvitt avsåg vårdnad, kvarsittanderätt och underhåll för dottern. I fråga om vårdnads- och underhållsyrkandena angavs som motivering att alla inblandade var bosatta i Florida och att amerikansk rätt därför var tillämplig på dessa spörsmål samt att det var nödvändigt att förebringa utredning om dotterns aktuella förhållanden och om de båda föräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare. Oavsett att svensk domstol var behörig enligt 3 kap. 6 § IÄL, ansågs det således finnas utrymme för en på lämplighet grundad bedömning huruvida behörigheten borde tas i anspråk. Denna ståndpunkt stämmer överens med förarbetena till bestämmelsen liksom med det sedermera avgjorda rättsfallet NJA 1997 s. 154. Såvitt angår yrkandet om kvarboende, anfördes att det var osäkert om ett svenskt avgörande, även om det baserades på amerikanska rättsregler, skulle bli verkställbart i Florida.