Bränna Koranen är hets mot folkgrupp3 hänvisningar
- I rättsfallet sägs bl.a.: Genom förbudet att beträda campingplatsen, vilket enligt texten på skylten riktade sig till zigenare över lag, uttrycktes emellertid indirekt ett omdöme om zigenares egenskaper och uppträdande som måste anses nedsättande för folkgruppens anseende. Detta nedsättande omdöme utgör ett sådant uttryck för missaktning som avses i 16 kap. 8 § BrB. NJA 1996 s. 577 — Nazistmärkena Rubrik: En person, som bland människor på allmän plats burit vissa märken på sin klädsel med anknytning till nationalsocialistiska rörelser, har dömts för hets mot folkgrupp.
- Nils Funcke gör i sin bok Tryckfriheten, ordets män och statsmakterna, 2006, en genomgång av tryck- och yttrandefrihetens historia och utveckling fram till i dag. I avsnittet om hets mot folkgrupp (s. 288 ff.) beskriver han utifrån en kritisk hållning en utveckling som innebar ”att även mindre förseelser klassas som hets mot folkgrupp” (s. 290). Han redovisar flera rättsfall som han ser som exempel på den utvecklingen, bl.a. det ovannämnda NJA 1996 s. 577 (Nazistmärkena) och flera hovrättsdomar. Och han redovisar det uttalande av regeringen i prop. 2001/02:59 s. 22 som jag framhållit tidigare, där alltså regeringen ställde sig bakom den vidsträckta tillämpning som kommit till stånd: Såsom kommittén konstaterar har den gällande bestämmelsen om hets mot folkgrupp i praxis fått en vidsträckt tillämpning och kommit att omfatta i princip alla, även indirekta, uttryck för rasism eller främlingsfientlighet. Regeringen ser inte några skäl att nu inskränka detta tillämpningsområde. Funcke avslutar för sin del genomgången av hetsbrottets utveckling med synpunkten att uttrycket missaktning borde utmönstras ur lagen så att endast direkta uttryck för hat och uppmaning till förföljelse kriminaliseras och lagförs. Han skriver att den svenska yttrandefriheten har, när det gäller känsla och politiskt laddade frågor, blivit om- och frånsprungen av Europadomstolens tolkning av Europakonventionen.
- Jag var själv justitiekansler när striden om Muhammedkarikatyrerna och SD-kurirens teckningstävling pågick. Som JK fattade jag flera beslut som innebar ett upprätthållande av yttrandefriheten gentemot dessa yttringar. Det skedde utifrån utgångspunkten att de visserligen ibland närmade sig gränsen för hets mot folkgrupp men låg ”på rätt sida”. Det var nog rätt. Men man kan hysa viss tvekan i dag om hur det skulle ha gått om Högsta domstolen hade fått pröva några särskilt kränkande Muhammedkarikatyrer utan skydd av tryck- eller yttrandefriheten och utan den särskilda frihet för yttringar av konst som kan antas föreligga. De fällande domarna i NJA 1996 s. 577 (Nazistmärkena) och NJA 2006 s. 467 (Flygbladen på skolan) kan nog, liksom det principiella ställningstagandet i NJA 2005 s. 805 (Predikan i Borgholm), tas till intäkt för att det i varje fall inte är givet att domen i ett sådant fall hade blivit friande.