Svallvågor efter HD:s nya narkotikapraxis2 hänvisningar
- De tidigare utgångspunkterna torde ha sin grund i NJA 1996 s. 478 och NJA 1997 s. 193. Det första avgörandet avser metadon och det andra heroin. I korthet har praxis byggt på att 50–60 mg ren metadon utgjorde brott av normalgraden enligt NJA 1996 s. 478 medan det andra avgörandet avsåg 0,17 g heroin varav i vart fall 30 mg utgjorde verksam substans (heroinet innehöll således cirka 20 procent verksam substans). Mängdmässigt har det alltså blivit så att det har krävts dubbelt så mycket rent metadon jämfört med rent heroin för att uppnå samma straffvärde.
- I minnet ska i så fall hållas att när det talades om gränsen för brott av normalgraden var en månads fängelse den nedre gränsen i tabellerna (se t.ex. Georg Sterzel m.fl., Påföljdspraxis, 3 uppl.). Påföljden bestämdes också i NJA 1996 s. 478 till en månads fängelse. Påföljden avsåg då även ett ringa narkotikabrott i form av innehav av 12 g cannabis, vilket då motsvarade 70 dagsböter. Det rimliga är därmed att narkotikabrottet beträffande metadon har varit avgöranden för fängelsestraffets längd. På senare tid men innan Högsta domstolen ändrade praxisen för påföljdsbestämning har i tabellerna 14 dagars fängelse förts in som den nedre gränsen för normalbrott. Detta har dock i äldre upplagor av Påföljdspraxis inte påverkat skrivningarna om gränsen för brott av normalgraden.