1.4.1 Bakgrund Metadon är ett preparat som inte har omfattats av något av Högsta domstolens nya avgöranden om påföljdsbestämningen. Det finns inte heller någon etablerad tabell utifrån sort och mängd för metadon när det gäller brott av normalgraden eller grova brott.s. 158
2.Däremot finns i Martin Borgekes m.fl., Påföljdspraxis utgångspunkter för var gränsen utifrån sort och mängd går för normalgraden av narkotikabrott och för grovt brott. I äldre upplagor (se t.ex. a.a., 4 uppl., s. 650) angavs att gränsen för brott av normalgraden gick vid 5 tabletter á 10 mg dvs. 50 mg eller motsvarande vätska/ampuller (50 ml vätska eller 5 ampuller). Dessutom tillades att, när det rör sig om tabletter, koncentrationen metadon kan beaktas i större utsträckning än annars. Gränsen för grovt brott angavs till 1 000 doser, vilket angavs innebära 1 000 tabletter á 10 mg eller motsvarande mängd vätska/ampuller. Det motsvarar alltså 10 g.s. 158
3.De nu angivna gränserna torde i underrättspraxis ha varit accepterade och således fått ett genomslag som utgångspunkter.s. 158
4.I den senaste upplagan, 5 uppl., anges att 0,1 g dvs. 100 mg eller motsvarande vätska/ampuller (100 ml vätska eller 10 ampuller) ”utifrån 1996 års fall och med beaktande av senare praxis” kan vara en utgångspunkt utifrån sort och mängd för att det rör sig om ett brott av normalgraden. För grovt brott anges 100 g metadon som utgångspunkt. 4.2 Diskussion Av det nu sagda följer att gränsen för brott av normalgraden i den senaste upplagan har dragits vid en fördubblad mängd (tidigare 50 mg och nu 100 mg). Däremot har gränsen vad gäller grovt brott ökats tio gånger (tidigare 10 g och nu 100 g). När det gäller den nya gränsen för brott av normalgraden kan skäl anföras både för och emot att den är riktig. Däremot torde den angivna nya gränsen för grovt brott på grund av ett misstag ha blivit felaktig.s. 158
5.De tidigare utgångspunkterna torde ha sin grund i NJA 1996 s. 478 och NJA 1997 s. 193. Det första avgörandet avser metadon och det andra heroin. I korthet har praxis byggt på att 50–60 mg ren metadon utgjorde brott av normalgraden enligt NJA 1996 s. 478 medan det andra avgörandet avsåg 0,17 g heroin varav i vart fall 30 mg utgjorde verksam substans (heroinet innehöll således cirka 20 procent verksam substans). Mängdmässigt har det alltså blivit så att det har krävts dubbelt så mycket rent metadon jämfört med rent heroin för att uppnå samma straffvärde.s. 159
6.Denna relation kan kanske ifrågasättas. Det kan säkert också diskuteras om det i dag finns fog för att utgå från att heroin är 20procentigt när jämförelsen görs. Det finns emellertid inte något nytt avgörande från Högsta domstolen som gäller metadon. När det gäller de nu befintliga tabellerna utifrån sort och mängd har farlighetsbedömningen för olika preparat ändrats endast i de fall Högsta domstolen har uttalat sig i frågan. Skäl finns att inta samma hållning beträffande metadon.s. 159
7.Högsta domstolens senare avgöranden beträffande påföljdsbestämningen vid narkotikabrottslighet har inneburit att gränsen för grovt brott utifrån sort och mängd generellt har fördubblats (se t.ex. SvJT 2012 s. 853 f.). För vissa preparat, t.ex. mefedron, har Högsta domstolen också gjort en ändrad farlighetsbedömning, vilket har medfört att gränsen utifrån sort och mängd ytterligare har höjts.s. 159
8.Gränsen för när brott ska anses vara av normalgraden har i de nya tabeller som tagits fram behållits oförändrade beträffande flera preparat. Det har då i allt väsentligt berott på att det finns äldre avgöranden från Högsta domstolen som pekar ut denna gräns. I de fallen har en fördubbling av mängderna gjorts ner till ett års straffvärde och därefter har så att säga en avtrappning gjorts ner till gränsen för normalgraden. För preparat där någon av Högsta domstolen fastslagen gräns inte finns eller där Högsta domstolen i sin nya praxis har gjort ändrade farlighetsbedömningar, har däremot gränsen för brott av normalgraden förändrats.s. 159
9.Denna bundenhet till äldre avgöranden från Högsta domstolen har Martin Borgeke kritiserat (SvJT 2013 s. 64). Enligt honom har så mycket av äldre praxis nu frångåtts att det kan ifrågasättas om det finns tillräckligt goda skäl för att hålla fast vid de tidigare gränserna. Detta synsätt har emellertid, såvitt känt, inte fått något genomslag i praxis.s. 159
10.När det gäller metadon finns det alltså ett avgörande från år 1996 som, såvitt jag förstår, har varit vägledande för var den nedre gränsen tidigare har dragits. På motsvarande sätt som för t.ex. heroin och kokain skulle den nedre gränsen därmed kunna vara mängdmässigt oförändrad.s. 160
11.I minnet ska i så fall hållas att när det talades om gränsen för brott av normalgraden var en månads fängelse den nedre gränsen i tabellerna (se t.ex. Georg Sterzel m.fl., Påföljdspraxis, 3 uppl.). Påföljden bestämdes också i NJA 1996 s. 478 till en månads fängelse. Påföljden avsåg då även ett ringa narkotikabrott i form av innehav av 12 g cannabis, vilket då motsvarade 70 dagsböter. Det rimliga är därmed att narkotikabrottet beträffande metadon har varit avgöranden för fängelsestraffets längd. På senare tid men innan Högsta domstolen ändrade praxisen för påföljdsbestämning har i tabellerna 14 dagars fängelse förts in som den nedre gränsen för normalbrott. Detta har dock i äldre upplagor av Påföljdspraxis inte påverkat skrivningarna om gränsen för brott av normalgraden.s. 160
12.Intar man synsättet att Högsta domstolens äldre avgöranden fortfarande bör vara normerande för gränsdragningen borde således mängden 50 mg motsvara fängelse i en månad och t.ex. 25 mg utgöra gränsen för brott av normalgraden.s. 160
13.Det skulle å andra sidan hamna i konflikt med de riktlinjer för metadon som Åklagarmyndigheten har gett i RättsPM 2012:7 och som återges i senaste upplagan av Påföljdspraxis. Där anges dagsböter som påföljd till, dvs. inte till och med, 50 mg.s. 160
14.Mot den nu angivna bakgrunden vill jag ifrågasätta om det inte är lämpligt att låta 50 mg utgöra den nedre gränsen dvs. motsvara fängelse i fjorton dagar och sedan låta 100 mg motsvara en månads fängelse.s. 160
15.När det sedan gäller gränsen för grovt brott utgör Högsta domstolens nya praxis för påföljdsbestämningen avseende narkotikabrottslighet underlag för att fördubbla mängden jämfört med tidigare. Därmed skulle gränsen för grovt brott gå vid 20 g i stället för vid 10 g.s. 160
16.Något stöd för att tiodubbla mängden finns däremot inte i Högsta domstolens praxis. Förklaringen till tiodubblingen i Påföljdspraxis kan möjligen vara att man råkat jämföra med heroin där gränsen för grovt brott går vid 50 g. Den dubbla mängden är då 100 g och metadon har ansetts hälften så farligt. Men i så fall har man glömt bort att, när den jämförelsen en gång i tiden gjordes, så jämfördes rent metadon med mängden verksam substans i heroin. I det aktuella rättsfallet var halten verksam substans cirka 20 procent. Tas hänsyn till detta blir gränsen för grovt brott beträffande metadon i stället just 20 g.s. 160
17.Hovrätten över Skåne och Blekinge ansåg i B 2270-13, dom 201310-21, att gränsen för grovt brott utifrån mängden bör dras vid 20 g. I det målet hade åklagaren för övrigt, utifrån ett resonemang om missbruksdoser, argumenterat för att det fanns skäl att behålla den tidigare gränsen vid 10 g. Men så blev det alltså inte.s. 160
18.Sammantaget finns det enligt min uppfattning goda skäl för att beträffande metadon utifrån mängden dra gränsen för grovt brott vid 20 g.s. 161