Rättsfall
NJA 1995 s. 84
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1995 s. 84
BibTeX
@misc{nja-1995-s-84,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1995 s. 84}},
year = {1995},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 2 artiklar · 3 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Begreppet ”anläggning” i 43 § första stycket väglagen (1971:948) ansågs i NJA 2000 s. 490, med hänsyn till legalitetsprincipens förbud mot analogisk rättstillämpning, inte kunna omfatta en skylt (”ett lokaliseringsmärke”) med text som angav att en viss restaurang låg en knapp kilometer längre fram. (Också i NJA 1995 s. 84, NJA 1999 s. 102 — båda omtalade i avsnitt 4.1.2 Brott mot frihet och frid — samt i NJA 1996 s. 79 och NJA 2000 s. 292 — se avsnitt 4.2.4 Övrig specialstraffrätt — åberopades legalitetsskäl av HD.)
- Angående relationen mellan aktsamhetskravet i 3 kap. 8 § brottsbalken och i 1 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, se NJA 1996 s. 590 varom mera nedan i avsnitt 4.2.1 Trafikbrottslagen. 4.1.2 Brott mot frihet och frid (4 kap.) Bestämmelsen om olaga intrång i 4 kap. 6 § andra stycket brottsbalken ansågs i NJA 1995 s. 84 inte kunna tillämpas då en man, trots förbud från affärsinnehavaren, gått in i butiker som omfattats av förbudet. Mot bakgrund av vad som uttalats i bestämmelsens förarbeten och med beaktande av den straffrättsliga legalitetsprincipen fann HD att bestämmelsen inte kan tolkas på annat sätt än att den är avsedd att skydda lokaler och vissa andra utrymmen som inte är tillgängliga för allmänheten. En affärslokal till vilken allmänheten normalt har fritt tillträde under öppettiderna kunde därför inte anses vara en sådan lokal som omfattas av bestämmelsen. Enligt min uppfattning kan det hävdas att också sådana lokaler som fråga var om i rättsfallet i och för sig omfattas av bestämmelsens ordalydelse. Med andra ord är det snarare ändamålsskäl och förarbetslojalitet än egentliga legalitetsskäl som kan motivera utgången.