1 hänvisningar i 1 artiklar · 1 stycken/fotnoter
Anders Victorin · SvJT 2001 s. 537–553 · 1 ställe
- Skarstedt, Den nya jordabalken I. Arrende, hyra, tomträtt, servitut m.m. 1907 s. 173. Detta framgår också av lagberedningens betänkande med förslag till jordabalk 1905 s. 257. I sammanhanget bör nämnas att Sigfrid Skarstedt var ledamot i lagberedningen. 1 0 Schmidt, Tysk abstrakt metod. Reflektioner kring systematiken i Bürgerliches Gesetzbuch i Teori och praxis. I Skrifter tillägnade Hjalmar Karlgren, 1964 s. 279 ff. 1 1 Den andra delen, som behandlar inskrivningsväsendet, förbigås i huvudsak här. 1 2 Det finns emellertid en principiell skillnad mellan den svenska och tyska regleringen i det att innehållet i sakrätterna är lagstadgat på ett strängare sätt i tysk rätt än i svensk rätt. Detta skall emellertid inte diskuteras mera här. 1 3 Jfr Victorin & Sundell, Allmän fastighetsrätt, 3 uppl. 1999 s. 91 ff. 1 4 Å andra sidan har flera av de förut nämnda länderna i central- och östeuropa, t.ex. Estland tagit också detta system. 1 5 Prop. 1970:20 B 1 s. 15, 21 ff. Å andra sidan har t.ex. i Tyskland ränterätt fått funktionen av ett system för kreditsäkerhet i fast egendom, som är mera vanligt än det klassiska hypoteket. 1 6 Jfr Hillert, Servitut, förmån och last, ak. avh. 1960 s. 144 f. 1 7 NJA 1978 s. 57, jfr Victorin & Sundell a.a. s. 254 f. 1 8 Denna regel ansågs som obehövlig i 1909 års förslag, men det kom in i 1947 års förslag. 1 9 De med fetstil markerade rubrikerna hör inte till själva lagtexten, utan har lagts till av redaktörerna för Palandts kommentar, varifrån texten hämtats. 2 0 Se det egendomliga fallet NJA 1993 s. 693, där hyresgästen gavs rätt att säga upp avtalet och lämna lägenheten, eftersom hyresvärden vägrat sitt medgivande av skälet att den tilltänkte överlåtelseparten inte var intresserad av att överta lägenheten. 2 1 Bestämmelsens andra stycke, som handlar om partiell sublokation, citeras inte här. 2 2 Det finns flera sådana regler för olika sakrätter, ett systematiskt tillkortakommande i BGB. Här återges endast den som gäller servitut. 2 3 Regeln har sin motsvarighet i 2 kap. 25 § nyttjanderättslagen. Där tycks man ha utgått från att sådana uppgifter skall innefatta en garanti, något som har viss betydelse för den fortsatta diskussionen. Se NJA II 1908 No. 5 s. 82. 2 4 Holmqvist påpekar att begreppet brist har en annan innebörd i hyreslagen än i annan lagstiftning, där det begreppet får beteckna fel mängd. Se Hyreslagen. En kommentar, 6 uppl. 2000 s. 65. 2 5 En viss motsvarighet fanns i begreppet ”brist” i gamla köplagen, se 50 §. 2 6 Palandt vid § 537 4). 2 7 NJA II 1908 No. 5 s. 139 ff. 2 8 NJA II a.a. s. 141. 2 9 Också tysk rätt känner självhjälp som en sanktionsform. Se § 538 2 st. 3 0 Se till det följande Forssell a.a. s. 106 ff. 3 1 I senare upplagor har man tänkt om. Där heter det numera ”Veräußerung bricht nicht miete”. 3 2 Den viktigaste regeln är här § 574 ”Rechtsgeschäfte über Entrichtung des Mietzinses. Ein Rechtsgeschäft, das zwischen dem Mieter und dem Vermieter in Ansehung des Mietzinsforderung vorgenommen ist, insbesondere die Entrichtung des Mietzinses, ist dem Erwerber gegenüber wirksam, soweit es sich nicht auf den Mietzins für eine spätere Zeit als den Kalendermonat bezieht, in welchem der Mieter von dem Übergang des Eigentum Kenntnis erlangt… ” § 575 anger i huvudsak att kvittning hos överlåtaren får ske i fråga om hyresfordringar hos överlåtaren som enligt § 574 gäller mot förvärvaren. 3 3 NJA II 1908 No. 5 s. 92 ff. 3 4 Frågan diskuterades dock i lagberedningens betänkande SOU 1960:25 s. 325. Se även Westerlind, Kommentar till Jordabalken 7 kap. 1984 s. 291. 3 5 Också denna fråga diskuterades av lagberedningen. Westerlind a.st. med hänvisningar. 3 6 Westerlind, Kommentar till Jordabalken 1–5 kap. 1971 s. 370 med hänvisningar. 3 7 A.a. s. 381 f. 3 8 Westerlind, Kommentar till Jordabalken 7 kap. 1984 s. 278 där det uttrycks bitande kritik mot de motstridiga principerna. 3 9 Jfr diskussionen mellan lagrådet och departementschefen i prop. 1970:20. Lagrådet ville skriva om hela 7 kap. JB och förvandla förbehållsskyldigheten till en upplysningsplikt så att köparen försattes i ond tro, något som departementschefen inte ville gå med på. 4 0 Med detta avses att köparen vet att ett rättsligt fel föreligger. Det räcker inte med att han borde veta det. Också detta är en skillnad från vad som gäller enligt jordabalken och även enligt svensk köprätt, jfr Almén, Om köp och byte av lös egendom, 4 upp. 1960 s. 790. Men med den tyska regeln är köparen inte ens skyldig att gå vidare med en undersökning om han har fattat misstankar att allt inte står rätt till. 4 1 Rodhe, Obligationsrätt 1956 s. 221. Hellner, Speciell avtalsrätt II Kontraktsrätt 2 häftet Allmänna ämnen 3 uppl. 1996 s. 108, 199, 202. 4 2 Köparen kan göra påföljder gällande mot säljaren även om han är i ond tro. 20 § köplagen gäller sålunda inte för rättsliga fel. Men för skadeståndsansvar förutsätts enligt 41 § 2 st. att köparen är i god tro. Jfr NJA 1954 s. 546. Se vidare Håstad, Den nya köprätten 3 uppl. 1992 s. 149, Kihlman, Fel, ak. avh. 1998 s. 269 ff. 4 3 Jfr Kihlman a.a. s. 270 f. 4 4 Detta kommer till uttryck i rättsfallet NJA 1990 s. 331. Jfr Bengtsson & Victorin, Hyra och annan nyttjanderätt till fast egendom 5 uppl. 1997 s. 312. Det som är märkligt med fallet är att köparna i förhållande till nyttjanderättshavaren hade anledning till misstankar ifråga om upplåtelsen, men att undersökningsplikten ansågs utesluten eller minskad p.g.a. att säljaren i avtalet garanterat att det inte fanns andra upplåtelser än de som angavs i avtalet.fotnot 9 · s. 538