Rättsfall
NJA 1992 s. 446
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1992 s. 446
BibTeX
@misc{nja-1992-s-446,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1992 s. 446}},
year = {1992},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
12 hänvisningar i 9 artiklar · 12 stycken/fotnoter
Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning - fridskränkningsbrotten som rättslig konstruktion3 hänvisningar
- NJA 1991 s. 83, NJA 1992 s. 446, NJA 1993 s. 616, NJA 2003 s. 486, NJA 2004 s. 437. Grov_fridskränkning_inlaga_tryck-148x215.pdf 2502016-08-15 11:06:13
- NJA 1991 s. 83 och NJA 1992 s. 446.
- Avgöranden från Högsta domstolen NJA 1980 s. 91 NJA 1986 s. 127 NJA 1988 s. 156 NJA 1990 s. 175 NJA 1990 s. 315 NJA 1990 s. 354 NJA 1991 s. 83 NJA 1992 s. 26 NJA 1992 s. 446 NJA 1999 s. 102 NJA 2000 s. 661 NJA 2003 s. 486 NJA 2003 s. 144 NJA 2003 s. 537 NJA 2004 s. 97 NJA 2004 s. 437 NJA 2005 s. 712 NJA 2006 s. 79 I och II NJA 2007 s. 874 NJA 2008 s. 359 NJA 2008 s. 482 NJA 2008 s. 1010 NJA 2009 s. 485
Om tro, tyckande och vetande1 hänvisning
Svensk rättspraxis1 hänvisning
Kvalitetssäkring av bevisprövningen i brottmål2 hänvisningar
- 1. Två frågor Det beviskrav som gäller enligt lagen är det som framgår av 35 kap. 1 § rättegångsbalken (RB): ”Rätten skall efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat.” Alla torde vara överens om att det rättsliga beviskravet sådant det har utmejslats genom rättspraxis numera är ”ställt utom/bortom rimligt tvivel” (se bl.a. NJA 1980 s. 725, NJA 1982 s. 164, NJA 1991 s. 83, NJA 1992 s. 446, NJA 1993 s. 68, NJA 1993 s. 277 och NJA 1996 s. 176). På engelska brukar kravet uttryckas som ”established beyond reasonable doubt”. Men vad detta faktiskt innebär diskuteras ganska sällan (se dock t.ex. Diesen, a.a., särskilt s. 81 f., och Gregow i SvJT 1996 s. 509 f.). Man kan säga att denna fråga sönderfaller i två: a) Vad är ett ”rimligt” tvivel och hur högt ligger egentligen denna ”bevisribba”? b) Hur ska man värdera bevisningen i ett enskilt fall och därefter avgöra om den når över ribban? Uppenbarligen måste man göra skillnad mellan å ena sidan begreppet ”utom rimligt tvivel” och å andra sidan vad detta krav innebär i praktiken i enskilda fall.
- 4. Vad betyder ”rimligt”? Räcker det att ett alternativt scenario är ”tänkbart” och ”möjligt”, eller fordras det mer än så för att det ska finnas ett ”rimligt” tvivel? Enligt Gregow kan beviskravet översättas till att det ”praktiskt sett skall framstå som uteslutet att den åtalade är oskyldig” (SvJT 1996 s. 510), varjämte han dock för incestmål uttalar att ”Den domare som efter en sådan genomgång anser att det finns någon som helst tvekan om den åtalades skuld bör ogilla åtalet” (a.a. s. 523). Diesen uttrycker det så att ”friande alternativ till åklagarens gärningspåstående kunnat elimineras” (a.a. s. 83). Frågan har behandlats åtskilliga gånger i rättsvetenskapen och i dömandet, men veterligen finns det inte någon vedertagen bestämning som preciserar beviskravet mer än uttrycket ”rimligt tvivel” gör i sig. Enligt Diesen har man inte ansett sig kunnat komma närmare än vad Lord Denning uttryckte som sin tolkning i ett mål år 1947 (se Diesen, a.a. s. 82): Bevis bortom rimligt tvivel betyder inte bevis bortom varje tvivel. Lagen skulle inte längre utgöra samhällsskydd om den tillät godtyckliga möjligheter att avleda rättvisans gång. Om bevisen mot en person är så starka att vad som talar till hans förmån endast är en långsökt möjlighet, som kan avfärdas med frasen ”det är visserligen möjligt, men det är inte minsta troligt” är saken visad bortom varje rimligt tvivel. Men ingenting mindre än just detta är godtagbart. 5. Trovärdighet Att det i ett mål där ord står mot ord inte räcker för fällande dom att målsägandens utsaga är mer trovärdig än den tilltalades behöver numera knappast sägas (se bl.a. NJA 1980 s. 725, NJA 1991 s. 83 och NJA 1992 s. 446). Ändå kan man ibland se domar där domstolen tycks ha nöjt sig nästan helt med en sådan värdering.
Kommentar till RB H. 1 - Kapitel 1-91 hänvisning