The Pirate Bay — en kommentar1 hänvisning
Rättsfall
NJA 1988 s. 715
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1988 s. 715
BibTeX
@misc{nja-1988-s-715,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1988 s. 715}},
year = {1988},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
9 hänvisningar i 4 artiklar · 9 stycken/fotnoter
- Se NJA 1988 s. 715 (sjukhusmusik).
- Se NJA 1980 s. 123 och NJA 1988 s. 715.
- Utgångspunkten är att högskolestudier är tillgängliga för var och en som uppfyller behörighetskraven. Det är dock bara personer som ansökt och antagits till en utbildning (särskild urvalsprocess), som normalt får följa undervisningen. Denna urvalsprocess kan jämföras med urvalet av sjukhuspatienter i NJA 1988 s. 715, alltså att en person tas in för vård i särskild ordning till sluten avdelning i förhållande till att en person antas till utbildning i särskild ordning vid viss institution. Som Högsta domstolen anfört i domskälen framstår en grupp som tillkommit på sådant sätt i regel ”till sin sammansättning som heterogen, växlande och tillfällig samt utan egentligt inbördes samband.” Det kan därför argumenteras att det särskilda antagningsförfarande som gäller vid högskolan i sig inte innebär att studentgrupper kan anses vara helt slutna kretsar i upphovsrättslagens mening — studenturvalet och gruppsammansättningen är ju inte individuellt bestämd och utöver uppfyllande av antagningsvillkor finns inget påvisbart samband mellan studenterna. Undervisningen genomförs också oberoende av vilka antagna individer som deltar. Studentgruppen kan därför upphovsrättsligt uppfattas som obestämd.
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- NJA 1985 s. 909, Aftonbladet. Allmänna principer är att tillämpa vid bestämmande av gärningsmannaskap vid intrång i upphovsrätt. Den närmare innebörden härav kunde däremot inte anses helt klar. Sålunda kunde t.ex. den tryckfrihetsrättsliga regleringen indirekt påverka bedömningen av hur ansvaret skulle placeras inom ett tidningsföretag. Att ansvaret bör läggas på en person inom en tidningsledning var alltså motiverat, enligt Högsta domstolens mening, både som skydd för upphovsmännens intressen och som led i värnet av tidningars redaktionella integritet. I detta fall hade en publicerad tidningsartikel kommit att innehålla otillåtna utdrag ur en bok, vilken ännu inte var utgiven, men som i korrektur översänts till tidningen som förberedelse för en recension. Högsta domstolen konstaterade att någon klar och tydlig instruktion om uppgiftsfördelningen mellan olika befattningshavare vid prövning av upphovsrättsliga frågor inte förelåg vid tidningen och att det funnits utrymme för missförstånd och osäkerhet härvidlag. Detta vittnade om sådana brister i den övergripande bevakningen av de upphovsrättsliga frågorna inom tidningen att grov oaktsamhet skulle anses ligga dess chefredaktör, tillika ansvarige utgivare, till last. Jfr NJA 1985 s. 893, Manifestet; NJA 1986 s. 702, Demonstrationsmusik; NJA 1988 s. 715, Landstingsmålet.
- NJA 1988 s. 715, Södermanlands landsting. Så kallad kuddradio förmedlades till patienter och omsorgstagare på ett sjukhus och var härvid förbehållen dem som vid tillfället i fråga undergått sluten vård. Denna var tillgänglig för var och en som var i behov därav. En sådan grupp framstod, enligt Högsta domstolens mening, som ”heterogen, växlande och tillfällig samt utan inbördes samband”, varför den inte kunde anses sluten i lagens mening.
- NJA 1976 s. 95, Skönstaholm. Skillnaden mellan det upphovsrättsliga allmänhetsbegreppet och detsamma i annan lagstiftning demonstreras i detta fall. En förening av de boende inom ett radhusområde hade anordnat lokala TV-sändningar över områdets centralantenn. Samtliga 150 hushåll inom området kunde motta signalerna, men signalerna nådde inte utanför området. Sändningarna ansågs ej ämnade för allmänheten och var därför inte att hänföra till rundradiosändning enligt 1 § radiolagen (1966:755). Högsta domstolens motivering ger ett relativt tidigt belägg för antagandet att begreppet ”allmänheten” är annorlunda anlagt i det radiorättsliga sammanhanget än i det upphovsrättsliga. Enligt den dåmera gällande radiolagen skulle sålunda en sluten grupp föreligga så snart det är fråga om en persongrupp som är avgränsad på ett utifrån iakttagbart sätt, exempelvis personer som är samtidigt närvarande på en viss plats, såsom kunderna i ett varuhus eller publiken vid en idrottstävling. Dylika grupper skulle däremot uppfattas som en allmänhet med upphovsrättslig terminologi. 4.4F(cid:0)(cid:0)ramförande inför större sluten krets i förvärvsverksamhet NJA 1988 s. 715, Södermanlands landsting. I detta mål prövades även om framföranden i slutna personalutrymmen vid ett sjukhus kunde anses falla under kompletteringsregeln i 2 § 3 st. sista meningen URL, nämligen huruvida framföranden av musik skedde inför en ”större sluten krets” och som var anordnad ”i förvärvsverksamhet”. Den verksamhet som bedrevs vid landstingets sjukhus ansågs inte kunna betecknas som förvärvsverksamhet i företagsekonomisk mening, men det var likväl tillräckligt att i verksamheten ingick inslag av ”ekonomisk verksamhet”, här bl.a. med avseende på byggnader, material och löner. Den springande punkten skulle sålunda vara att en verksamhet har starka inslag som kännetecknar näringsverksamhet. Eftersom utrymmena hos landstinget även samlade ”större” grupper av individer fanns inte sakliga skäl att särhålla denna landstingsfinansierade verksamhet från t.ex. framföranden i slutna personalutrymmen i industrilokaler — de senare har av gammalt uppfattats som omfattade av kompletteringsregeln. 4.5S(cid:0)(cid:0)pridning NJA 2000 s. 292, MP3-filer. Högsta domstolen konstaterar att det av förarbetena till URL framgår, att med spridning i upphovsrättslagens mening avses spridning av verk i form av ett fysiskt exemplar, något som också fick anses framgå av lagtexten. Svensk rätt hade härvidlag stöd av WIPO Copyright Treaty, antaget den 20 december 1996, och i det då föreliggande förslaget till Infosocdirektiv.