Rättsfall

NJA 1988 s. 440

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1988 s. 440

BibTeX

@misc{nja-1988-s-440,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1988 s. 440}},
  year         = {1988},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter

Svenskt rättsskipningsintresse1 hänvisning

Erik Sinander · SvJT 2019 s. 932–941 · 1 ställe

Se t.ex. Maarit Jänterä-Jareborg, Svensk domstol och utländsk rätt, 1997, s. 33 f. 1 0 Convention on the recognition and enforcement of foreign judgments in civil or commercial matters 11 Artikel 5 p. 1 (g). Frågan om i vilket land avtalsförpliktelsen har utförts ska bedömas enligt den lag som parterna själva har valt eller den lag som annars är tillämplig på avtalet. 1 2 Det ska understrykas att detta inte är en ny rättssats. Se t.ex. Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis i internationell processrätt, 1989, s. 54 och Sigurd Dennemark, SvJT 1950 s. 38 som båda skriver om behovet av ”svenskt rättsskipningsintresse” för att det ska föreligga svensk domsrätt. I äldre HD-praxis har det ibland emellertid förefallit som om svensk domstols internationella behörighet ska följa en ”parallellistisk” analog tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. Se t.ex. NJA 1989 s. 36. Även underinstanserna i NJA 2016 s. 779 grundade sina behörighetsbedömningar på en tämligen fyrkantig analogisk tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. I Arbetsdomstolens praxis synes svenskt rättsskipningsintresse ha haft ett något starkare fäste, se vidare Erik Sinander, Internationell kollektivavtalsreglering: En studie i internationell privaträtt av den svenska modellen för reglering anställningsvillkor, s. 72 f. med vidare redogörelser för svenskt rättsskipningsintresse i domarna AD 1976 nr 101, AD 1981 nr 24, AD 1983 nr 121, AD 1995 nr 120 och AD 1997 nr 27. 1 3 I NJA 2001 s. 800 fastslog HD att svensk domstol var behörig sedan en behörig företrädare för ett utländskt bolag lämnade ett skriftligt anbud till ett svenskt bolag vid ett besök i Stockholm. 14 Se NJA 1950 s. 469, NJA 1962 s. 354, NJA 1966 s. 450, NJA 1970 s. 487, NJA 1981 s. 386, NJA 1987 s. 790, NJA 1988 s. 440, NJA 1998 s. 361, NJA 1999 s. 16, NJA 2004 s. 891, NJA 2006 s. 354 och NJA 2010 s. 734. 15 Se angående detta samband avsnitt 2 ovan. 1 6 Undantag föreligger visserligen om någon behörighetsregel av lex specialiskaraktär är tillämplig. I Bryssel I-förordningen är detta artikel 24 (exklusiva behörighetsregler), artiklarna 10-23 (för försäkrings-, konsument- och anställningsavtal). 1 7 Se t.ex. Europadomstolens dom av den 21 februari 1975 i målet Golder mot Förenade kungariket (ansökan nr 4451/70) där det uttalas att artikel 6 i EKMR måste läsas i ljuset av bl.a. den ”folkrättsliga grundsats som förbjuder ’deni de justice’”. 18 Se också t.ex. NJA 2014 s. 669. 19 Europadomstolens dom av den 21 juni 2016 i målet Naït-Liman mot Schweiz (ansökan nr 51357/07). 2 0 Se t.ex. Ulf Göransson, A Swedish Centre of Gravity Test? — Law, Fact and Fiction, i Göran Melander (red.), Modern Issues in European Law: Nordic Perspectives: Essays in Honour of Lennart Pålsson, Norstedts Juridik, 1997, s. 47 ff. Ibland kallas samma metod också för Irma Mignon-formeln efter det norska rättsfallet Rt. 1923 II s. 58 i vilket den individualiserande metoden användes särskilt tydligt för att bestämma tilllämplig lag för efterspelet till en kollision mellan fartygen Irma och Mignon, se vidare t.ex. Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 2014, s. 26. 21 RH 2005:1.fotnot 9 · s. 934

Ska svensk domstol utreda innehållet i utländsk rätt?1 hänvisning

Erik Sinander, Gustav Lindkvist · SvJT 2015 s. 749–758 · 1 ställe

För lagvalsregler som (2) inte är harmoniserade kan beslutsharmonin inte sägas vara ett lika starkt argument. Däremot måste också vid tillämpningen av sådana svenska lagvalsregler grundsyftet vara att utländsk rätt ska tillämpas på ett ursprungstroget sätt, låt vara att detta ändamål då grundar sig på den lojala tillämpningens princip. De få svenska rättsfall och de förarbetsuttalanden som adresserar frågan om krav på utredning av utländsk rätt relaterar i huvudsak till sådana svenska lagvalsregler och gör inte skillnad på utredningen beroende på vilken lagvalsregel som utpekat den utländska rätten som tillämplig. Förarbetsuttalandena förespråkar enhetligt ett relativt lågt krav på utredningen av innehållet i utländsk rätt. Också i svensk praxis får krav på utredning av utländsk rätt anses vara lågt ställda. I t.ex. NJA 1987 s. 885 ansågs utdrag av spanskspråkig panamansk lagtext och översättning av densamma till engelska vara tillräckligt trots att det var tvistigt hur denna skulle tolkas (se mer nedan i avsnitt 6 om bevisvärdering). Högsta domstolen (HD) tycks i detta fall ha nöjt sig med parternas utredningar och tillämpat ett slags överviktsprincip utan något tydligt krav på utredningen. Inte heller i NJA 1988 s. 440 uppställde HD något tydligt krav på utredningen om utländsk rätt. Det målet rörde ett transportavtal för vilket italiensk rätt skulle tillämpas. I detta fall förefaller det som om den italienska rättens innehåll inte ansetts behöva vara föremål för någon utredning över huvud taget. I stället presumerades italiensk rätt stämma överens med svensk rätt eftersom inte annat bevisades. HD:s domskäl i detta fall kan även tolkas som att det är den part som påstår att den utländska rätten avviker från den svenska rätten som är skyldig att bevisa det.Hur säker ska domstolen vara på innehållet i den utländska rätten? · p. 3 · s. 752

Transporträtt - en översikt1 hänvisning

Lars Gorton · 2003, s. 5–145 · 1 ställe

Konossementet kan ställas till innehavaren, till viss man, till viss man eller order eller till viss man »icke till order». De tre förra är löpande konossement, medan det senare (med s.k. rektaklausul - icke till order) kallas rektakonossement och är icke löpande. Det löpande konossementet har i princip samma rättsverkningar som andra löpande handlingar och är bl.a. en negotiabel handling. Berättigad att få ut godset på destinationsorten är den, som till transportörens representant presenterar ett vederbörligen endosserat originalexemplar av konossementet (presentationspapper). I NJA 1988 s. 440 belyses i ett speciellt avseende konossementets rättsliga karaktär.Konossement · p. 26 · s. 75