Kommentar till RB H. 1 - Kapitel 1-93 hänvisningar
- NJA 1985 s. 622.
- både tvistemål och brottmål. Med att talan sker mot bättre vetande avses enligt Söderlunds kommentar att talan är uppenbart ogrundad och att parten har insett detta. Ett fall där en person dömts för rätte gångsförseelse enligt 2 § är NJA 1985 s. 622. Ett ombud16 hade i det fallet överklagat polismyndighetens och tingsrättens beslut i ett ärende om parkeringsanmärkning under ett allmänt påstående om att last ning och lossning utförts vid tillfället utan att ha angett de särskilda omständigheterna i fallet. Ombudet ansågs genom bl.a. sin anställ ning som ombudsman i en parkeringsjuridisk förening ha insikt i de krav som ställs på en klagande att ange grunderna för talan.
- 218 NJA 1979 s. 107 85 NJA 1979 s. 180 ... 79 NJA 1979 s. 408 ... 23 NJA 1979 s. 591 ... 40, 41 NJA 1981 s. 872 ... 205 NJA 1982 s. 318 ... 60 NJA 1982 s. 564 ... 119 NJA 1982 s. 723 ... 50 NJA 1983 s. 487 ... 43 NJA 1983 s. 508 ... 70 NJA 1983 s. 644 ... 62 NJA 1984 s. 80 ... 62 NJA 1984 s. 290 ... 49 NJA 1984 s. 334 ... 146 NJA 1984 s. 334 II ... 146 NJA 1985 s. 622 ... 196, 197 NJA 1985 s. 856 ... 187 NJA 1986 s. 28 ... 50 NJA 1986 s. 205 ... 40 NJA 1986 not. C 66 ... 67 NJA 1987 s. 334 ... 60 NJA 1988 s. 649 ... 19, 26 NJA 1988 not. C 192 ... 43 NJA 1989 s. 504 ... 148, 162 NJA 1989 s. 643 ... 43 NJA 1989 s. 643 I ... 42 NJA 1990 s. 152 ... 48 NJA 1990 s. 231 ... 61 NJA 1990 s. 542 ... 62 NJA 1990 s. 576 ... 148 NJA 1990 s. 770 ... 43 NJA 1991 s. 83 ... 85 NJA 1991 s. 232 ... 179, 190 NJA 1991 s. 293 ... 187, 188 NJA 1991 s. 643 ... 205 NJA 1991 s. 783 ... 24, 25, 34, 70 NJA 1992 s. 139 ... 183, 184, 187