- Vissa konkursmål, t.ex. jävsprocess, är (delvis) indispositiva för att skydda tredje man (t.ex. konkursborgenärema). Sådana hänsyn är dock inte aktuella i mål av det slag som det gällde i NJA 1983 s. 563.
- NJA 1983 s. 563. Konkursgäldenären A förde talan rörande egendom som
- Talerätt i miljöskademål avgörandet skall dock ses mot bakgrund av att man just vad gäller konkursgäldenärs talerätt traditionellt arbetat med avvisning i betyd ligt större utsträckning än i vanliga mål.111 Det har tidigare ibland varit fråga om ”äkta” talerättsprövning i dessa sammanhang.112 Utgången kan därför ses som ”ett steg i rätt riktning” för den som anser att talerättsprövningen bör inskränkas. HD:s majoritet har genom sitt avgörande lyft bort frågan om konkursgäldenärens talerätt från kategorin ”äkta” talerättsprövning - vilket var ett avsteg från vad de flesta ansåg vara gällande rätt - men inte löpt linan ut och släppt alla spärrar. Man behöll ett slags grovfilter: ”uppenbarhetsfallet”. Minoriteten däremot höll fast vid en långtgående, ”äkta”, talerättsprövning. Några skäl för denna ståndpunkt anförs inte utöver hänvisningen till 20 § KL. Men ställningstagandet och beslutskälen ger en god illustration till hur delar av det dispositiva målet113 vid en långtgående processhinderprövning transformeras till indispositivt samtidigt som det kommer att handläggas och avgöras på ett mindre kvalificerat och smidigt sätt än vad som är möjligt i målets materiella del.114 Jag kan inte finna några skäl för denna ordning. Gissningsvis var det den nyss nämnda traditionen att upprätthålla ett skärpt talerättskrav i konkursmål som var orsaken. Att möjligheten i RB 42:5 st. 1 p. 2 att ogilla direkt i uppenbara fall ännu inte hade införts (det skedde 1984) kan knappast vara förklaringen.115 Frågan om konkursgäldenärens rätt var ju inte så enkel att en sådan regel hade kunnat tillämpas. Utgången i NJA 1983 s. 563 (majoriteten) är alltså snarare uttryck för en uppmjukning av de traditionella talerättskraven i vissa konkursmål än belägg för ett allmänt tillämpbart uppenbarhetsrekvisit beträffande den av käranden åberopade grunden för talan. Även en uppenbart ogrundad talan skall ogillas (enligt 42:5 st. 1 p. 2 eller efter stämning och handläggning i vanlig ordning).116 Att med analogi till det spe ciella konkursfallet117 införa ett sådant uppenbarhetsrekvisit vid tale-
Rättsfall
NJA 1983 s. 563
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1983 s. 563
BibTeX
@misc{nja-1983-s-563,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1983 s. 563}},
year = {1983},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 1 artiklar · 4 stycken/fotnoter