Rättsfall
HFD 2021 ref. 36
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
HFD 2021 ref. 36
BibTeX
@misc{hfd-2021-ref-36,
author = {{Högsta förvaltningsdomstolen}},
title = {{HFD 2021 ref. 36}},
year = {2021},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 3 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2021–20222 hänvisningar
- I HFD 2021 ref. 36 prövade Högsta förvaltningsdomstolen en fransksvensk medborgares ansökan om att i Sverige byta till ett efternamn som sökanden genom administrativt beslut förvärvat i Frankrike. Med hänsyn till att ett snarlikt efternamn bärs av personer i Sverige och även används i ett svenskt företags namn kunde ansökan beviljas endast om det fanns särskilda skäl enligt 13 § namnlagen (2016:1013). Detta ska enligt HFD ske efter en helhetsbedömning i varje enskilt fall, varvid man även måste beakta FEUF-fördragets regler om fri rörlighet. Med hänvisning till flera avgöranden av EU-domstolen konstaterade HFD att om en person bär olika namn i olika medlemsstater kan det ge upphov till avsevärda problem, t.ex. i samband med identitetshandlingar, intyg och utbildningsbevis, och därmed också en konkret risk for att personens fria rörlighet begränsas. Den omständigheten att efternamnet i Frankrike förvärvats frivilligt och utan familjeanknytning utgör inte i sig ett tillräckligt starkt skäl för att inte bifalla ansökningen. Vid en helhetsbedömning fann HFD att sökandens intresse av att byta efternamn vägde tyngre än skälen däremot och att det därmed förelåg särskilda skäl enligt 13 § namnlagen. — Avgörandet innebär inte vare sig någon tillämpning av utländsk namnrätt eller erkännande av det franska beslutet, utan en tillämpning av den svenska namnlagens materiella krav på särskilda skäl. Namnlagens 30 § ger den som ”genom födelse, ändrat civilstånd eller annat familjerättsligt förhållande” förvärvat ett namn i en annan EESstat eller i Schweiz rätt att förvärva det namnet också i Sverige, om han eller hon vid förvärvet i den andra staten var medborgare eller hade hemvist där eller hade någon annan särskild anknytning där. Det nya avgörandet kan sägas utvidga denna rätt även till namn förvärvade genom administrativt beslut. Detta är rimligt, eftersom de praktiska svårigheter som ett haltande namn kan orsaka är desamma oavsett det utländska namnförvärvets karaktär.
- RH 2021:30 2 RH 2021:32 11 RH 2021:46 11 RH 2022:10 13 RH 2022:12 2, 6