1.Ett problem av lagteknisk natur är att den allmänna överklagbarhetsbestäm melsen finns i FL och inte i FPL. Jag kommer ihåg att Bertil Wennergren, som ansvarade för utarbetandet av förvaltningsprocesslagen, i början av sjuttiotalet ställde frågan till oss vid Lundafakulteten (Strömberg, Ragnemalm och jag själv) huruvida det vore möjligt att ta in en överklagandebestämmelse i en kommande förvaltningsprocesslag. Vid denna tidpunkt var det svårt att sia om den kommande utvecklingen; gällande rättspraxis innebar att det avgö rande var vilka rättsverkningar som var förknippade med förvaltningsbeslutet, medan vi förordade främst – med stöd av Ragnemalms forskningsresultat i sin doktorsavhandling – att beslutets faktiska effekt borde vara avgörande. Vi svarade att man borde avvakta och invänta en lämpligare tidpunkt för införande av en dylik bestämmelse, och så blev det. Vi hade nog inte trott att vi mer än femtio år senare fortfarande skulle ha en FPL utan någon allmän överklagandebestämmelse.s. 400
2.Genom förvaltningsrättsreformen 1972 kom den rättsliga regleringen att delas upp i förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen. Inom den all männa förvaltningsrätten hade man dittills inte gjort någon skillnad mellan förvaltningsmyndigheters och förvaltningsdomstolars handläggning av mål och ärenden. När nu FL kommit att innehålla ett flertal regler som tycks vara avsedda för bl.a. de allmänna förvaltningsdomstolarnas rättskipning kan detta sägas i viss mån vara en återgång till det gamla synsättet. Vad som gör det så besvärligt för rättstillämpningen är att både FL och FPL inledningsvis gör exakta gränsdragningar för respektive lags tillämpningsområde. FL gäller såle des i förvaltningsverksamhet (”för handläggning av ärenden hos förvaltnings myndigheterna och handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna”) och FPL rättskipning i de allmänna förvaltningsdomstolarna.s. 400
3.Egentligen blir det endast i det ovanliga fallet att förvaltningsbeslutet ska överklagas hos en högre förvaltningsmyndighet som överklagbarhetsregeln i 41 § FL blir formellt tillämplig. I normalfallet är det naturligtvis förvaltnings rätten i sin egenskap av första instans som får ta ställning till frågan om det överklagade beslutet verkligen är överklagbart och då handläggs målet enligt FPL. Någon gång kan kanske en fråga om besluts överklagbarhet aktualiseras redan hos en förvaltningsmyndighet när denna ska formulera en överklagan dehänvisning, men det är i vilket fall som helst domstolen som slutligen avgör frågan med bindande verkan.s. 400
4.Det är inte alls ovanligt att 41 § FL har angetts som tillämplig lagbestäm melse under referatrubriken i överklagbarhetsmål hos HFD. Se t.ex. HFD 2018 ref. 71, HFD 2022 ref. 31, HFD 2023 ref. 36, HFD 2024 ref. 1 och HFD 2024 ref. 14. Det kanske allra tydligaste fallet, i vilket HFD accepte rat att tillämpa 41 § FL på en överklagbarhetsfråga, är HFD 2018 ref. 71. I fallet har HFD kommit fram till att det stod klart att beslutet kunde antas påverka klagandenas (”kommunernas”) situation på ett sådant sätt som avsågs i 41 § FL. Beslutet var därmed överklagbart. När ett överklagande kommit in till beslutsmyndigheten, ska denna pröva om överklagandet kommit in i rätt tid, men saknar rätt att besluta i frågor om ett besluts överklagbarhet. Sedan myndigheten överlämnat överklagandet och övriga handlingar till den domstol (i allmänhet förvaltningsrätten) som ska pröva överklagandet, har detta gett upphov till ett mål i domstolen, vilket till en början kan gälla en överklagbarhetsfråga. Men har inte målet då kommit över på stadiet för sådan rättskipning som regleras i FPL? Jag är medveten om att det numera finns bestämmelser i FL av ren rättskipningskaraktär, men ska detta också medföra att man helt struntar i gränsdragningen mellan FL och FPL?s. 401
5.Domstolarna – och då särskilt HFD – måste naturligtvis ha insett det före liggande problemet. Men hur har detta lösts i praktiken? I fallet HFD 2022 ref. 31 har HFD valt att i skälen skriva att bedömningen skulle ske utifrån de allmänna regler för överklagbarhet som utvecklats i praxis och som kommit till uttryck i 41 § FL. Denna skrivning upprepades senare i HFD 2023 ref. 36, HFD 2024 ref. 1 och HFD 2024 ref. 14. Som jag tolkar formuleringen är det huvudsakligen de regler som tillkommit i praxis som ska vara vägledande; den omständigheten att dessa regler också kommer till uttryck i 41 § FL tycks vara av underordnad betydelse. HFD har här elegant tagit sig förbi frågan om lag regeln verkligen varit tillämplig i rättsfallen. Jag vidhåller nog för min del att den rättsliga grunden på domstolssidan bör vara en fast rättspraxis på området (åtminstone efter tillkomsten av RÅ 2004 ref. 8 olivoljefallet).s. 401